Önskemål om Skolan

Nu när påstått liberala krafter skall styra och ställa över Sveriges utbildningssystem kan det vara på sin plats att framföra några önskemål om skolan.

För det första önskar en stor del av Sveriges befolkning att skolan inte alls ska något fostrande syfte. Vi anser, och det med rätta, att uppfostran skall föräldrarna ensamma ansvara för.
Skolan ska inte heller förmedla några som helst ”värdegrunder” till barnen. Sådana äventyr får vänta tills barnen växt upp och påbörjat sina arbeten som kommunala, regionala och statliga mellanchefer.

För det andra ska inga statliga myndigheter sitta och tillverka läroplaner som lärarna förväntas att följa.
Vi har nu kommit så långt i det moderna samhällets utveckling och inhämtat en så avsevärd kunskapsmassa att det förefaller naturligt att vi begriper inte bara vad barnen skall lära sig, utan också när denna inlärning bör ske.
Det framstår exempelvis som smått löjligt att barn ska traggla tyska kasus innan de lärt sig att hjälpligt läsa svenska.

För det tredje ska inte skolan vara skattefinansierad. Inte ett öre ska tas från medborgarna i akt och mening att skyffla in det i någon skolform.
Den människa som inte förstår att detta skulle fungera är sannolikt bortom all räddning. Rimligtvis måste det vara så att föräldrar inte är helt bakom flötet, förutom rent erbarmliga socialister, och förstår att om skatteuttaget minskar kraftigt får pengarna läggas på det som de själv anser viktigt. Exempelvis barnens utbildning.

När det kommer till själva finansieringen av utbildningen finns det för övrigt inget som hindrar dem som vill att vara lika ”solidarisk” med sina egna obeskattade pengar som med sina beskattade pengar.

För den som tycker att det låter väl radikalt kan man omformulera mina förslag något och i alla fall låta varje enskild kommun bestämma hur slipstenen ska dras.
Det kan ju vara så att exempelvis boende i Malmö hemskt gärna vill finansiera skolorna via skatteinbetalningar. Kommunen är som bekant styrd av S, MP och L, alla tre är erkända godhetsonanister, och har alltså en majoritet för att malmöborna ska vara djupt solidariska.

I princip anser jag alltså att liberalerna på utbildningsdepartementet ska försöka arbeta så hårt som möjligt för att avskaffa sig själva och alla de byråkrater i myndighetssverige som är satta att springa deras ärenden i att politisera skolan.

Jag vill helt enkelt att föräldrarna ska få bestämma själva utan statens inblandning. De ska få bestämma om deras barn ska gå i skola eller undervisas hemma. Dessutom ska föräldrarna få bestämma över sina pengar och slippa finansiera suboptimala kommunala och ”privata” skolor.
Med mitt förslag ges också föräldrarna möjlighet att slippa statskommenderad ”solidaritet”. Precis som det skall vara för vuxna och beslutskapabla människor låter jag dem bestämma själv.

Den största anledningen till att jag sannolikt får fortsätta drömma är mycket enkel. Varken pseudoLiberalerna eller något annat riskdagsparti vågar lita på att människor begriper vad som är bäst för deras barn.
Tyvärr kan till och med jag, åtminstone i vissa fall, vara benägen att hålla med dem. Frågan som vi då måste ställa oss är följande; varför ska alla lida under ett socialistiskt ok bara för att vissa inte kan sköta sig?

Dessutom, och detta är ett absolut faktum, även i en kunskapsekonomi finns det behov av det som politiker kallar enkla jobb. Sannolikheten är mycket stor för att det också fortsättningsvis kommer vara så.
Dessutom, inget hindrar folk från att vara frivilligt solidariska om exempelvis kommunerna bestämmer sig för att inte finansiera via skattsedeln.

Vad vänsterblivenheten vill ha är lydiga och lagom förskräckta medborgare. Du ska bara tillåtas att tänka självständigt till en viss grad och inte ifrågasätta för mycket.
För att helt likrikta ett land behöver man ett enkelriktat utbildningssystem, det är därför Sverige har begåvats med ett sådant.

Det vill Klassiskt liberala partiet ändra på!