Önskemål om Sjukvården

Riskdagen har också fortsättningsvis en socialistisk majoritet, men det hindrar inte att jag framför några önskemål om sjukvården.

Enligt uppgift går det dåligt med sjukvården i Sverige. I mitt eget hemlän Halland är det exempelvis så förbenat illa ställt med densamma att det krävs en rejäl dödsmördarpandemi för att visa substantiella överskott.
Detta är en mycket märklig tingens ordning, både att en skattefinansierad och politikerstyrd verksamhet skall gå med överskott och att den gör det besked när en påstådd farsot drar över världen.

Den socialistiska omvärldsförståelsen (i den mån en sådan existerar) bygger på att medborgarna är lata och snåla oduglingar som inte vet sitt eget bästa.
Av det skälet ska de under hot om våld beskattas för att pengarna sedan ska fördelas på bästa sätt av ”folkvalda” politiker. Politiker kan vilket stolpskott som helst bli, jag är ett själv ypperligt bevis för det, och nån särskild förkunskap krävs inte.

Detta gäller även sjukvården som i Sverige är organiserad i 21 ”självständiga” regioner. ”Självständiga” är de givetvis i den meningen att vår tillträdande ”sjukvårdsminister” Acko Ankarberg Johansson (KD) inte personligen har någon möjlighet att medelst regeringsflyget förflytta sig till exempelvis Borås och ta sjukhuschefen därstädes i örat.
Regionerna är däremot inte ”självständiga” i den meningen att politikerna som styr dem med mycket få undantag kommer från samma partiorganisationer som sitter i riskdagen.

Ett avgörande problem med regionerna är att de har en mycket diversifierad portfölj. Det är inte bara sjukvård att hantera. I Halland sysselsätter man sig med kulturprojekt i form av japansk rep-bondage och platsletning för filminspelningar, näringslivssamarbete med organisationen Greater Copenhagen, lantbruksgymnasium och folkhögskola, skogsbruk, regionaltrafik och fan och hans moster.
Man har till och med byråkrater anställda för att utveckla förekomsten av cykelbanor i regionen. Det behöver väl egentligen inte nämnas, men hon som presenterades på regionens Facebook-sida ”brann för sin uppgift”.

Den spärreld som landstingsbyråkratin anlägger mot ovanstående argument är vanligtvis ett mycket enkelt cirkeldiagram där det framgår hur stor del av budgeten som läggs, respektive inte läggs, på sjukvården.
Självklart är det så att den största delen av stålarna går till den synnerligen personalintensiva, kunskapstunga och tekniska sjukvården. Något annat är inte förvänta eftersom förställningar om japansk rep-bondage sätts upp också annorstädes. Näringslivet tjänar ihop sina egna pengar och utbildningen av bönder är trots allt överkomlig i pris, regiontrafiken finansieras till stor del av resenärernas redan beskattade pengar.
Byråkraterna som ”brinner” för regionens cykelbanor gör det säkert inte helt gratis. Men just att de är eld och lågor över sitt kall här i livet indikerar att de inte är alltför tuffa i sina löneförhandlingar.

Regionen och deras tillskyndare har dock notoriskt svårt att förklara varför skattefinansierad och politikerstyrd vård har så svårt att hantera ekonomin. De brukar vanligtvis tystna när man påpekar det absurda i att ibland går med kraftiga underskott, ibland lite överskott och rena praktvinster under påstådda dödsmördarepidemier.
Här ska det givetvis noteras att jag inte riktar någon som helst kritik mot sjukvårdspersonalen som sliter ute på vårdavdelningarna.

I den nya ”regeringen” har man satt Acko Ankarberg Johansson (KD) som ”sjukvårdsminister” att rådda i eländet med svensk sjukvård.
Kristdemokraterna har en mycket enkel lösning på problemet, de vill helt enkelt mer eller mindre förstatliga vården. Man har helt enkelt tittat på Danmark och Norge och funnit det man sett där gott nog.
Om nu socialism och likriktning faktiskt fungerade kunde man istället samla alla regionalpolitiker i Stockholm och berätta för dem hur en slipsten ska dras, det vore mycket enklare än att ordna med ännu ett byråkratiskt lager av paragrafer och kontroll över det som redan existerade?

Eller så avslutar man skattefinansieringen och den politiska styrningen av sjukvården. Låt professionen ta över driften och låt finansieringen skötas av privata försäkringar.
Krossa regionernas monopol genom att helt enkelt avskaffa både dem och de gytter av uppgifter som de sitter med nu.
Problemet med det förslaget är bara ett, politikerna skulle förlora sin makt över oss och svensk sjukvård. Det kommer varken Acko Ankarberg Johansson eller någon annan tillåta.
Kom nämligen ihåg följande: medborgarna är lata och snåla oduglingar som inte vet sitt eget bästa.