Onda Människor

Som bekant tillhör jag den skara av onda människor som önskar att medborgarna ska få sköta sig själva.

Jag och mina likatyckande tycks inte inse det självklara problemet, nämligen att människor inte begriper sitt eget bästa.
Kaos skulle utbryta om människor slapp betala skatt, moms och pensionsavgifter och vad mera vi pungslås på. Sjukvården skulle bryta ihop totalt om inte politiker och byråkrater fick vara med och styra och ställa. Polisen skulle implodera om medborgarna själva valde polischefer som åtminstone hade en susning om lokala förhållanden och hölls ansvariga inför folket för att styra upp situationen.

Vi ska inte ens tala om baaarnen!
Föräldrar har nämligen bara två helt givna funktioner i dagens samhälle, att stå för själva produktionen av de små kravalknotten (samt möjligen erbjuda en sängplats) och jobba och betala skatt så staten kan ta hand om resten.
Fast det gäller givetvis inte de mer integrationsresistenta delarna av befolkningen. De skall endast och enbart producera avkomma som i stort och smått ställer till det för sitt omgivande samhälle.

Egentligen kan vilket som helst samhällsfenomen beskrivas sålunda att varken du eller jag begriper ett jota om huru en slipsten skall dragas. Det behövs experter till allt. Vi är blott och bart besvärliga objekt som samhället ska styra och ställa med.

Företräder man den frihetliga åsiktsinriktning som jag gör är man per definition antidemokrat. Människor i gemen förstår nämligen inte för sitt liv varför den lilla gemenskapen, istället för proffspolitiker i Stockholm, ska fatta de avgörande besluten.
Jag å min sida har svårt att förstå varför politiker och myndigheter lång borta någon annanstans än där jag lever mitt liv skulle begripa bättre än jag och mina medmänniskor.

Är det verkligen så att riskdagsbeslut per definition är bättre och mer genomarbetade? Jag kan tänka mig att de med visshet är mer urvattnade och sämre jämfört med ursprungsförslaget när de manglats genom utskott och kammare.
Då ska man ändå hålla i minnet att den eventuella lokala förankringen nog var bra knaper från början eftersom riskdagen sysslar med rikets styrning, inte var som händer i min by på landet.

För övrigt är det så att min lilla plätt på jorden, drygt 16 kilometer från den halländska kusten, ställer helt andra krav på tillvaron än en byn 10 mil från den norrländska kusten.
Våra situationer är annorlunda, lösningarna kan inte dikteras från Stockholm.

Men, som sagt, av någon märklig anledning likställs detta med att jag vill införa diktatur. Det är visserligen omöjligt att hänga med i resonemanget hur mer lokalt självbestämmande i sak skulle innebära diktatur, men så är det. Vänsterblivenhetens vägar äro outgrundliga.

Den viktigaste uppgiften, förutom att få folk att lita på sin egen förmåga, är att bryta statens punggrepp om kommunerna. Vi ska kasta om rollerna och låta kommunerna hålla staten i ett stadigt grepp.
Givetvis innebär ett sådant paradigmskifte att vissa kommuner kommer gå under med man och allt.

De som får det besvärligt är bland annat Malmö som lever stort på det av staten dikterade kommunala utjämningssystemet.
Ska maktförhållandena skiftas går det inte att acceptera några allmosor. Om inte förr kommer det då verkligen att prövas om man kan göra någon reell vinst på bidragsmigrationen. Om inte så kommer bland annat Malmö vackert få gå ut med mössan i hand och tigga om bidrag från dem som förmodligen är allt annat än villiga att ge dem.
Då har man ingen stor statsmakt med dålig koll på slantarna att vända sig till!

Även i kommunerna måste man vänja sig vid begreppet direktdemokrati, avgörande frågor måste i större utsträckning handläggas av väljarna.
Precis som riskdagspolitiker måste kommunpolitikers främsta uppgift vara att administrera folkets vilja. Inte styra folket efter sin egen vilja.

Så tycker i alla fall jag, en företrädare för de onda människor som tycker vi är vuxna nog att bestämma själva.