Om Problem

Om Problem 1
Det som är mest otrevligt med att leva i ett vänsteristiskt samhälle är alla tillskapade problem.

Vissa av dessa problem är givetvis rena trivialiteter, blott irritationsmoment som bäst hanteras helt enkelt genom att inte bry sig om den. Andra är dock av allvarligare natur och inverkar inte bara menligt på vardagen utan riskerar liv, lem och nationens framtid.

Till det senare hör exempelvis en sedan lång tid misskött migrationspolitik och givetvis hanteringen av dödsmördarpandemin.
Migrationsfrågan skulle vara enkelt hanterad om man inte tillskapat problemet. Det vill säga urskiljningslöst släppt in alla främre orientens latmaskar och notoriskt integrationsresistenta typer i landet, och placerat dem i ghetto-liknande områden där deras egna aparta form av “kultur” kan frodas och trivas.
Det enda höga vederbörande lyckats med är att göra en dålig sak värre.

Dödsmördarpandemin har också varit illa hanterad från början till nu. För slut är den väl först när läkemedelsbolagen och deras lakejer satsar på på någon annan häst för att kamma hem stålarna.
Man ska veta att det smärtar mig att konstatera det faktumet eftersom jag håller mig för att vara en vettig och balanserad karl som inte förfaller att tro på hokus-pokus. Men det är den enda rimliga slutsatsen man dra om man studerar tillgänglig statistik och jämför den med det uppjagade läget i omvärlden.
Man har lyckats skapa ett värre läge än nödvändigt. Ett tillskapat problem med andra ord.

Tittar vi på trivialiteter kan ett av dessa studeras i medelklassens favorittidning nummer ett, Svenska Dagbladet. Under andra delen av december har man tagit upp detta med mammor som ammar sina barn längre, i vissa fall mycket längre, än vad det stora flertalet mammor gör.

Uppenbarligen är det en praktik som väcker många upprörda känslor hos alla inblandade parter. Barnavårdscentraler, dagis, förskolor och gud vet vad vilka som har synpunkter på detta.
Roligaste kommentaren är självklart forskaren som lägger huvudet på sned och lite ödesmättat uttalar att detta är en fråga om klass.
Vilket man inte behöver vara geni för att räkna ut. Det är knappast den ensamstående undersköterskan vi talar om i sammanhanget. Föra att amma barnet till tre-årsåldern eller ännu längre måste du ha lite ekonomiska muskler. Antingen dina egna, eller dina egna plus en partners eller samhällets resurser i form av bidrag eftersom du är kulturellt apart och integrationsresistent.

Det är dock inte den sistnämnda gruppen som kommer till tals I Svenska Dagbladets artikelserie om mammor som ammar. Det skulle nog vara för mycket till och med för en så tillrättalagd publikation som den. I Svenska Dagbladet vittnar den välanpassade medelklassen om samhällets motstånd mot långtidsamning.

Tjafset i den frågan är en riktigt bra tidsspegel av hur vi har en förmåga att tillskapa problem, hur samhället skapar hönor av fjädrar och önskar lägga sig i individens fria val.
Så är det nämligen, vänner och ovänner, att hur lång tid man nu ska amma sina barn får vara helt och hållet upp till mamman att bestämma. Frågan hamnar därmed i samma fack som abortfrågan, kvinnan själv bestämmer!

För många är det en synnerligen obehaglig slutsats. Vänstern ogillar den eftersom det antyder, eller kanske snarare skriker ut, att individer kan ha en egen vilja som kollektivet inte kan ge sig in och varken ha synpunkter på eller reglera genom lag.
Den yttersta och oftast starkt socialkonservativt präglade högern kommer just till samma slutsats i abortfrågan, men givetvis av andra skäl.

Absurt nog delar nog många uppfattningen, oavsett politisk hemvist, att prolongerad amning är något avvikande och sjukt. Vänstern för att kvinnorna inte frigörs från barnet, som för övrigt endast kan bli en hel och fulländad individ om det tar del av kollektivets tvångsmässiga behov att dana dess karaktär.
Högern för att amning synes vara ett sätt att uppfostra veklingar. Och veklingar till barn blir inga riktigt lyckliga och fria vuxna, enligt dem. Eller för att vara mer korrekt, veklingar blir lätt offer för statens förföriska tal. Så kan man inte ha det!

Är man som jag frihetligt lagd är frågan mycket enkel. Ett problem som är ett problem är ett problem. En fråga som inte är ett problem är inget problem.
Migrationspolitiken är ett problem. Abortfrågan borde inte vara ett problem. Hur länge mammor ammar sina barn är inget problem.
Så enkelt är det med den saken!