Om konsten att aldrig ge sig!
Ursula von der Leyen tycker att EU ska överväga obligatorisk vaccinering¹.
Som bekant är hon inte vilken dussinpolitiker som helst utan Europeiska kommissionens ordförande. När Ursula låter gröthålet glappa lyssnar man vare sig man vill eller inte.
Jag ska i min egenskap av skatteslav och röstboskap inom EU, samt som aspirant på en plats i Sveriges riksdag, i all ödmjukhet framföra några synpunkter på hennes önskemål.
Förmodligen är det den påstådda mutationen Omikron som får Ursula att darra på manschetten. Då måste man dock bortse från två saker.
Ursula påstår frankt och öppet att Europeiska kommissionen redan tidigare haft samtal om tvångsvaccineringar. Dessutom har alla hittillsvarande människor som förvärvat den virusvarianten haft mycket milda eller inga symtom alls.
Man kan alltså ställa sig frågan varför tvångsvaccinationer är nödvändigt just nu?
Ursula är faktiskt i grund och botten läkare. Hon har till och med producerat en doktorsavhandling med titeln C-reaktives Protein als diagnostischer Parameter zur Erfassung eines Amnioninfektionssyndroms bei vorzeitigem Blasensprung und therapeutischem Entspannungsbad in der Geburtsvorbereitung.
Förutom att tyska titlar på doktorsavhandlingar låter mäkta imponerande har den kritiserats extremt hårt för sitt innehåll.
En internetplattform hittade inte mindre än 27 ställen i avhandlingen som tagits från andra arbeten utan att för den skull erkännas som citat. Efter ett digert utredningsarbete kom man fram till att Ursula skulle få behålla sin doktorstitel eftersom hon inte aktivt försökt vilseleda någon. Man nöjde sig med att konstatera arbetets tydliga brister.
Man kan alltså ställa sig frågan varför man ska lyssna på någon som inte klarar att skriva en doktorsavhandling rätt och riktigt? En medicine doktor med ”allvarliga brister” är en dålig doktor.
Enligt svensk grundlag får man inte tvångsvaccinera folk hur som helst. För att ändra grundlagen måste dessutom två riksdagar med ett val emellan fatta beslut.
Jag har svårt att tänka mig att andra länder inom EU har enklare beslutsgångar när det gäller sina grundlagar. Dessutom kan jag inte för mitt liv se att varken Ungern eller Polen skulle gå med på att ens ta något EU-diktat om saken på allvar.
Att Sverige böjer på nacken och säger tack och amen håller jag dock för sanning!
Men då måste man ställa sig frågan om det verkligen går att motivera en sådan utdragen process det blir av saken?
Det är faktiskt en mycket intressant fråga, väldigt intressant om man frågar mig.
Svaret kan nämligen vara ja.
Nu har överherrar, och damer, politiker nämligen lyckats skrämma upp folk rejält. Folk springer nästan benen av sig för den tredje dosen vaccin. Vore jag det minsta konspirationsteoretiskt lagd skulle jag ta upp det faktum att Omikron tidsmässigt passar kusligt bra som motivationsfaktor…
Om vi ska vara petiga är nästan allt utom att konsumera varor numera livsfarligt. Särskilt med Omikron ute i samhället. Trots att den ger mycket milda eller inga symtom alls.
Jag är visserligen varken ordförande i Europeiska kommissionen eller disputerad med ”tydliga brister”. Men jag är inte heller totalt bakom flötet. En sak kan jag säga, och det är att Ursula inte sett en västanfläkt av protester ännu om hon fortsätter yra om tvångsvaccinationer.
Vi ska möta och mota överherrarnas, och damernas, lakejer på gator och torg. Vi ska möta och mota dem ur våra hem. Vi ska om nödvändigt göra det med det våld som nöden kräver.
Vi ska inte bara skydda och värna oss själva. Vi ska skydda och värna våra barn, våra kära och våra vänner.
Vi ska inte sky några medel för vi vill inte bara kunna se oss själva i spegeln. Vi vill att våra barn, deras barn och barnen efter det ska minnas sina förfäder med stolthet.
Vi ska lägga våra åsiktsskillnader åt sidan för att stå upp för det vi tror på. För att försvara oss mot samtidens urbota dumhet.
Vi ska helt enkelt kämpa knä om knä, skuldra vid skuldra för vår frihets skull.
Ursula von der Leyen och hennes likar ska få sig en lektion i Konsten att aldrig ge sig!
