Oliberal!

Min lokaltidning Hallandsposten, beteckning Oberoende liberal, är en av anledningarna till att man skäms för att kalla sig liberal. Deras ledarsida som orkestreras av Mattias Karlsson gör nästan allt för att i största möjliga mån fjärma sig från verkligheten såsom vi andra känner den.

Den som läser ledarsidan bör beväpna sig med stort tålamod, en hög lugnande samt blodtryckssänkande mediciner. Mats Karlssons senaste text går till förmodligen till hävderna som ett blytungt sänke för allt vad högeropposition kan vara. Det gäller en av sojalatte-liberalernas absolut största stötestenar, skolan. I detta fallet PISA-debaclet.

Mattias Karlsson menar, och detta utan att för ett ögonblick darra på manschetten, att en samlad högeropposition rasar och drar fel slutsatser.
Det största problemet, enligt Mattias Karlsson, tycks vara att KD och M ger regeringen och utbildningsministern ansvaret för att bortfallet i PISA-undersökningen inte tagits med i beräkningen av resultatet.

Riksrevisionen riktar framför allt kritik mot regeringen för att man inte gjort mer för att undersöka den höga andelen. Men revisionen säger inget om att detta har gjorts medvetet. När man lyssnar på oppositionen låter det annorlunda.

Saken är alltså att Sverige tagit emot en stor mängd bidragsmigranter åren före PISA-undersökningen som exkluderats i urvalet. Vilket ur ett socialistiskt perspektiv är en fullt rimlig åtgärd. Denna extra belastning på ett redan havererat utbildningssystem riskerar leda till att en oberoende undersökning ger Sverige ett dåligt resultat.
Och verkligheten är svår att ändra på. Men bilden av verkligheten går bra att justera.

Mattias Karlsson kommer längre fram i texten fram till följande slutsats: En anledning till detta kan vara att det är ute på skolorna som bedömningarna görs av rektorer och lärare om vilka elever som ska exkluderas, något som ger utrymme för olika tolkningar.

Givetvis är det på det sättet som det har gått till. Vilken lärare och/eller rektor vill att den egna skolan ska få dåliga resultat i PISA-undersökningen? Där har Mattias Karlsson en bra fråga att svara på!
Jag kan omedelbart svara honom. Ingen lärare och/eller rektor vill stå där med skammen. Speciellt i dessa tider när allt ska vägas och mätas enligt ovetenskapliga management-teorier.
Bättre då att justera urvalet för att visa upp ett tillrättalagt resultat för politiker och föräldrar.

Det yttersta ansvaret för detta synsätt vilar dock på utbildningsministern och regeringen, samt riksdagsmajoriteten, som envisas att styra skolan med läroplaner, lagar om skolpengar och hot om våld mot föräldrar som inte släpper iväg ungarna.

Mattias Karlsson går dock ännu längre och börjar yra om situationen i Sydkorea där PISA tillmäts stor betydelse, samt Sveriges niondeklassare som har många andra prov under våren och att PISA inte är betygsgrundande.

Det är med andra ord fel på andra länder som har ett uns av nationell stolthet och pluggskola. Samt lärare och rektorer som tvingas hantera en enorm tillströmning av bidragsmigranter i ett redan ruttet skolsystem. Samt niondeklassarna som sannolikt är helt förstörda av en livstids skolgång i ett träsk av genuscertifierat och snällhetskonformistiskt sörja.

De som kan tänkas vara ytterst ansvariga för att undersökningsresultatet är lika verklighetsfrånvänt som regeringens övriga politik går dock fria eftersom; ”Riksrevisionen gör ju inga som helst antaganden om att det skulle vara mygel, fusk eller trixande med siffrorna”, säger Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson till TT.
För det är inte det som saken gäller. Saken gäller att man exkluderat 11 procent av eleverna istället för 5 procent som betraktas som ett normalt bortfall. Saken gäller att Riksrevisionen kommit fram till att detta påverkat resultatet även om OECD godkänt det stora bortfallet från början.

Saken gäller, med andra ord, att socialistregeringen trodde att man lyckats ro saken i hamn och pådyvla menligheten att allt var frid och fröjd.
Eller på ren och skär svenska, regeringen blev påkommen med en lögn.

Förklaringen till Mattias Karlssons vånda över bråket och omsorg om regeringen är dock enkel. Han är nämligen pseudoLiberal själv. Innan han blev politisk kommissarie på Hallandsposten verkade han bland annat som politisk sekreterare för pseudoLiberalerna i Helsingborg.
Från sin nuvarande kommandopost i det svenska politiska landskapet sprider han vänsterliberalismens söndrande läror så gott det går.

I slutklämmen drar han i med följande visdomsord; Den skolpolitiska debatten präglas av en kamp om att formulera problemen i den svenska skolan. På den ena sidan har vi framför allt partier till höger som menar att skillnaderna i skolan främst beror på boendesegregationen, och som inte heller drar sig för att koppla ihop de ökade skillnaderna mellan skolor och kommuner med en ökad invandring till Sverige.

Jag håller för övrigt med honom att skolpengen, marknadskrafter och det fria skolvalet är en del av problemet.
Min lösning är dock mycket enklare än hans.
Jag vill skrota hela systemet med statliga läroplaner, skolverk, kommunala skolor, friskolor och skolpengar. Jag vill att föräldrarna ska slippa betala dyr skatt för att låta sina barn fostras av staten i kommunala eller ”fristående” institutioner.
Jag vill att föräldrarna får förtroendet att själv utbilda sina barn.

Dessutom skulle det vara önskvärt att Hallandspostens ledarsida bytte sin beteckning till något mer passande än Oberoende liberal.

Oliberal, det vore en bättre beskrivning!