Normal Värld?

Från tid till annan kan jag korta stunder tro att jag lever i en fullständigt normalt värld.

Den villfarelsen är dock aldrig långvarig. Jag råkade titta förbi Aftonbladet och såg att den nya trenden är ”att få orgasm när man föder”.
Så var också denna dag förstörd. Än en gång i den heliga sexualiseringens tecken. Det är för övrigt fler än jag som undrar om inte den pekuniärt starka, men i anden svaga, medelklassen skulle kunna sysselsätta sig med annat än sex, klimatångest och vaccinationstvång.
Exempelvis genom att läsa en bok som inte är ett resultat av Camilla Läckbergs grunda tankemödor.

Utomlands råder det också en oerhörd fixering vid kön och sexualitet. I Florida har man nu trumfat igenom ”‘Don’t Say Gay’ bill”. I korthet förbjuder den “classroom discussion about sexual orientation or gender identity”.
Enligt uppgifter är vissa lärare så upprörda över denna inskränkning i vad de uppfattar som sina självklara rättigheter att de så att säga tar sin Mats ur skolan och säger upp sig.

Jag å min sida, lätt kulturkonservativ som jag är, undrar varför man alls diskuterar dylika frågor med barn i skolan? Inte ens argumentet att LGBTQ-barn kan känna sig hotade går att förstå med någon reda.

Saken är nämligen den att barn är barn, inte en mångfald av ”sexuella identiteter”. Att en massa aktivister vill att det ska vara så är en annan sak.
Det finns ett psykologiskt begrepp som kallas ”projicering”. I detta fallet projicerar allehanda sexuella devianter sina känslor och tankar på barn. Barn som skulle må bäst av att vara just barn.

Men mest sätter lagen fingret på det vanvettiga att med någon reda bedriva en vettig statlig styrd skola. Det går givetvis inte av flera skäl, varav ett är att det finns grupper i samhället som anser att skolan skall ha en fostrande roll.
Vänstern tycker det är praktiskt för att forma människan till en förment aktivistisk typ. I själva verket är det Homo Novus som tror sig vara fri och lycklig, i själva verket är han precis lagom undertryckt för att passa som röstboskap och skatteobjekt.

Denna Homo Novus måste givetvis i viss mån uppleva frihet. En frihet som makten gillar är att människor hålls, om inte identitetslösa, så i alla fall väldigt osäkra på sin identitet. Då är de upptagna med att söka den istället för sitt oberoende av och frihet ifrån en förtryckande stat.
Sexuell lycka och fulländning blir i detta koncept en viktig del av sökandet. Det är något som man med kraft lyckats sälja in genom pornografin och exempelvis ”trender” om förlossningsorgasmer.

Den som orkar följa det sexualiserade flödet i MSM kunde bland annat läsa om flickebarnet i sena tonåren som upptäckte att hennes pappa var en av hennes prenumeranter på ”Only Fans”. Upplysningsvis är detta en plattform där man kan betala för att få tillgång till foton och videor. Givetvis är det mesta som prenumereras på av sexuell karaktär, så också i detta fallet.
Man kan alltså konstatera pappan grovt missförstått sin roll som pappa. Men många kommentarer kring flickebarnets avslöjande var av karaktären att ”pappan stöttade henne” genom sin prenumeration på hennes flöde.

Det anses med andra ord helt naturligt att en far betalar för att se sin dotter sexualiserad. Plötsligt förstår man alltså varför aktivister i USA går bärsärk över ”‘Don’t Say Gay’ bill”. Sex och sexualisering skall nämligen anses vara helt normalt i alla åldrar av rent principiella skäl.
Av samma skäl sexualiseras förlossningar. Det bör för övrigt inte vara omöjligt att sexualisera snart sagt varje del av vårt liv, från vaggan till graven.

Min åsikt är mycket enkel.
Barn skall få vara barn.
Vad samtyckande vuxna kommer överens om behöver vi inte bry oss om.
Föräldrar ska inte sexualisera sina barn.