Nettoinvandring

Enligt uppgifter från Migrationsminister Maria Malmer Stenergard har vi nu en negativ ”nettoinvandring”.

Trenden är tydlig om vi studerar offentlig statistik, jämfört med föregående års siffror sjunker antalet asylsökande samtidigt som vissa befolkningsgrupper i större utsträckning väljer att flytta hem än att komma hit.
Folk, i den utsräckning de kan definieras som sådana, från Irak, Somalia och Syrien flyttar i större utstäckning hem än kommer hit. Det är givetvis glädjande att vi i Sverige kan uppvisa minussiffror för första gången sedan Hedenhös.

Det finns emellertid ett litet aber med siffrorna som sådana, de är i allra högsta grad preliminära och gäller för 2024 till juli månads utgång. Det finns alltså gott om tid kvar för ett eventuellt storkrig i Mellanöstern att få genomslag i statistiken på årsbasis.
Dessutom, antalet beviljade uppehållstillstånd (exklusive massflykt) under första halvåret minskar med cirka 13 procent medans antalet asylsökande till Sverige minskade med 27 procent under första halvåret.
Av det kan vi rimligtvis dra slutsatsen att vi fortfarande betalar av för gamla synder.

Maria Malmer Stenergard kan givetvis inte avhålla sig från att konstatera att Sverige tar emot endast 1 procent av alla asylsökande inom hela EU. Att hon presenterar den siffran är för att kasta ett köttben till statistiktuggande Sverigedemokrater som behöver lugnas ned.
Till deras stora glädje kan hon också konstatera att uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl har minskat kraftigt. Säkerligen hoppas hon att SD inte nagelfar just de siffrorna alltför hårt. Andelen arbetstagare minskar nämligen med knappt 40 procent, men när man inkluderar anhöriga blir siffran bara 30 procent!

Även om den nuvarande regeringen enligt alla rimliga mått får sägas vara erbarmliga kollektivister, rentav socialister, så ska de givetvis ha all heder av siffrorna pekar åt rätt håll. Men det finns mörka moln på himlen.
Det som jag redan tagit upp är att det föreligger risk för en rejäl batalj i Mellanöstern, konsekvenserna av en sådan är svår att överblicka. Frågan är också hur många av dessa som återvandrar har en svensk tillsimulerad förtidspension?
Det är vidare ett oomkullrunkeligt faktum att Sverige inte helt självständigt styr över sitt öde som medlem i EU, vi kan inte lita på att ministären Uffe håller emot kontinentaleuropa om det krisar till sig.
Vad värre är, om drygt två år är det ett nytt val i Sverige. Risken finns att den yttersta vänstern lyckas samla ihop sig och kasta ministären Uffe över bord. Eftersom det finns allvarligare grader av kollektivism och socialism än den nuvarande så har vi all anledning att vara oroliga.

Den viktigaste invändningen är dock varför det fortfarande sker så kallad asylinvandring men ingen aktiv repatriering?
Mig veterligt är Öresundsbron 24 meter bred och det bör inte finnas några hinder att montera bommar därstädes som kan hindra trafiken. Med tanke på att danskarna börjar bli bra trötta på ”svenska” kriminaldårars verksamhet i landet kan man tänka sig att de ät positivt inställda till projektet. Östersjön och Öresund är relativt lättbevakade och jag kan inte tänka mig att det möter några större hinder att stärka upp kontrollen vid våra internationella flygplatser.

Svaret är givetvis att regeringen inte vågar reta upp den stora grupp av svenskar som känslomässigt och pekuniärt livnär sig på att hantera våra bidragsmigranter. Skattefinansierade organisationer, ”civilsamhället” i dess mest vedevärdiga betydelse, och diverse tjänstehen som kommer vägra att följa demokratiskt beslutad lagstiftning samt politiker som egoistiskt driver sin personliga agenda sätter hinder i vägen för de syltryggar som sitter i, eller stödjer, den nuvarande regeringen.

Ett extra tungt ansvar i frågan faller på SD som helt och hållet tappat stinget då man bländats av maktens glans och väljer att sitta still i båten hellre än att ge sina kärnväljare det de helst av allt vill ha. Resultatet kan om det går riktigt illa bli upplopp som är värre än de pågående debaclet i England. Som det nu ligger till i exempelvis Göteborg, där avskjutna terrorledare hyllas i religiösa sammanhang, anar fler än jag en katastrofal utveckling.
Man kan sammanfatta det med våra befäls favorituppmaning under värnplikten: otillräckligt, ÖKA!