Natomedlemskap

Med Sveriges Natomedlemskap är det så att vi inte kan bestämma helt och hållet själva.

Det är den minsta gemensamma nämnaren som både den minoritet av kloka nejsägare kan vara överens om med majoriteten av galenpannor som önskar att vi kastar de sista resterna av nationellt självbestämmande överbord för att Putte begår övervåld mot Ukraina.

Det måste kommit som en kalldusch för ministären Andersson, samt tronpretendenterna inom ”borgerligheten”, att Turkiet lade sig i processen.
Det stämmer nämligen illa med svenska politikers självbild och uppfattning om vår i norra Europas utmarker belägna randstat. Förutom att vi vilar på minnen av fornstora dagar är vi i modern tid ett slags moralisk stormakt. Om detta brydde sig turken föga och hade mage att mopsa sig!

Det blev alltså ett jämrans slit att försöka blidka turken. Diplomatiska kanaler gick rödglödgade, möten utverkades och med visshet har det svenska statsflyget allvarligt bidragit till kraftigt ökade koldioxidutsläpp!
Sist och slutligt träffades avtal som man i den svenska statsledningen menade skulle lugna vår kontrapart i ärendet.
Enligt officiella uppgifter var det så fruktansvärt ohemult listigt utformat att man i princip inte var tvungen att företa sig något, internationella avtal och regler skulle respekteras. Vi hade med andra ord dragit ner brallorna på turken!

Men månaderna gick, turken syntes påklädd och till slut skedde den första utvisningen som verkade vara ett resultat av avtalet.
Det gäller en person som befunnit sig i Sverige sedan 2015 och förra året fick avslag på sin asylansökan, i Turkiet är han dömd till 7 års fängelse för samröre med PKK.

I grund och botten alltså inget märkligt. En person söker asyl i Sverige och får avslag, han avisas från landet. I nästan vilket annat land som helst torde detta framstå som fullständigt normalt.
Man kan notera att avslaget kom år 2021. Det var det sista året en snöboll hade större chans att överleva i helvetet än att Sverige på några villkors vis skulle gå med i Nato.
Det var också det sista året som den så kallade Reinfeldt-doktrinen var allmänt gällande, det vill säga att försvaret är ett särintresse bland alla andra.

För svenska Nato-kramare innebär detta att man har ett betydande pedagogiskt problem att hantera.
Den allmänna bilden för dessa skönandar är nämligen att Sverige först och sist är en humanitär stormakt. Denna aparta uppfattning måste nu passas ihop med vår ansökan till en i grund och botten inte alls humanitär organisation som Nato.

Lösningen är lika enkel som brutal. Motståndare inom Sverige, där undertecknad kan räknas in, utmålas som putinkramare och femtekolonnare.
”Regeringen” uppmanas att sluta krypa och buga för Erdoğan.
Vad gäller påståendena mot oss motståndare är de i princip ointressant att kommentera. Däremot förtjänar kritiken mot ”regeringen” en lite närmare belysning.

Saken är nämligen den att kritiken är en god spegelbild av den svenska vänsterblivenhetens syn på sig själva, uppblåst och självgod. Den övriga världen, framför allt Nato-medlemmarna som har att hantera Sveriges medlemskap i den klubben, ska liksom vara förbannat glada över att vi sist och slutligen nedlåter oss till att vilja komma in!
Det är inte tid för exempelvis halvciviliserade turkar, som med visshet inte begriper förtjänsten av feminin snöröjning och transläger för barn upp till 12 år, att komma dragandes med försök att ta inrikespolitiska poänger!

Dessutom är bilaterala avtal som Sverige ingår mest att betrakta som vallöften i allmänhet. Det vill säga inte värda pappret de är skrivna på, svenskarna har hur som helst tolkningsföreträde. Pilutta alla andra!

Det finns möjligen två positiva saker med Sveriges ansökan om Nato-medlemskap. Det första är att turkiska medborgare som inte har laglig rätt att befinna sig i Sverige i större omfattning blir utvisade, vilket i grund och botten får sägas följa principerna för svensk och internationell lag.
Det andra är att vänsterblivnas tårar med visshet kan producera tillräckligt med tårar för att bespara oss åtminstone ett par tusen vindmöllor, vi kan bygga ett vattenkraftverk istället.

In i Nato kommer vi med visshet ändå, var så säkra. Framtidens svenska militärer har alla möjligheter i världen att dö hjältedöden någon annan stans än på den svenska fosterjorden!