Nato-motstånd

Det är skönt att att ha internationellt stöd i sitt Nato-motstånd.

Som grädde på moset, för Nato-älskare: lök på laxen, är det dessutom två medlemsländer i Nato som säger stopp och belägg.
Det går alltså att konstatera att de märkligaste av allianser kan bildas på den storpolitiska arenan. Tänk att att en klassiskt liberal svensk kan applådera socialkonservativa ungrare och turkar!

Ungerska parlamentet har inte en ratificering av det svenska medlemskapet på agendan när man sparkar igång verksamheten efter sommaruppehållet nästa vecka. Turkiet tvärvägrar att godkänna någonting då president Erdoğan anser att terrorister går fria på Stockholms gator.
Det kan tänkas att Ungerns godkännande sitter extra långt in efter att ett klipp från UR cirkulerar där det rakt ut påstås att ungerska parlamentsledamöter förstört demokratin i landet.

Bistra tider för ansökan till Nato med andra ord. Förmodligen begriper höga vederbörande i Sverige inte ett skvatt av vari problemet egentligen ligger eftersom då var då och nu är nu.
När Sverige gladeligen tog emot och gav uppehållstillstånd till det som Turkiet anser vara terrorister så behövde nämligen inte Sverige varken vara med i Nato eller bry sig särskilt om vad ungrare i allmänhet ansåg om viktiga och säkerligen värdegrundssäkrade dokumentärer rörande den ungerska demokratin (eller möjligen nedmonteringen av densamma).

Nu anser höga vederbörande i Sverige att läget är annorlunda. Det är med andra ord inte tillfälle att mopsa sig och hindra ansökan. Sverige är för övrigt en humanitär stormakt vars vilja alla bör böja sig inför.
Skam är det att Turkiet och Ungern surar över det som varit, det är dags att vända blad och gå vidare!

Fast det kan klart varken Billström eller Uffe säga rakt ut. De får ta skeden i vacker hand och krumbukta sig istället.
Under måndagen, innan parlamentet i Ungern fick sin dagordning, uttalade Ulf Kristersson följande i SVT: ”Vi gjorde en överenskommelse kring Natomedlemskapet i Vilnius och jag känner mig väldigt trygg med att den överenskommelsen gäller.”
Vad han möjligen glömde att lägga till vara att Turkiet ställt specifika krav på Sverige (som det är upp till Turkiet att bedöma om de uppfyllts eller inte) samt att Ungern lovat att godkänna Sveriges ansökan ögonaböj när Turkiet sagt ja.

Problemet för Uffe är egentligen mycket enkelt, samtidigt oerhört svårt. Det är terroristerna, verkliga eller inbillade, på Stockholms gator som ställer till det. Att lämna ut dem till den turkiska versionen av rättvisa låter sig inte göras med mindre än att ett omedelbart misstroendevotum väcks i riskdagen och verkställs så det står härliga till. I ett eventuellt nyval skulle ”borgerligheten” inte ha en skugga av en chans och även utan nyval blir förnedringen total.
Låt oss säga att det skulle ta ett decennium eller två innan en ny borgerlig ministär skulle ha en chans att tillträda.

För sosseriet vore det guldläge givet att de påstådda terroristerna hunnit förpassas ut ur landet. Då sitter man där med ett antal personer som försvunnit i den turkiska rättsapparaten, utan chans att få tag på dem, och med det nyblivna Nato-medlemskapet.
För formens skull bråkar de säker lite, men i hemlighet njutandes av sin totala makt under överskådlig framtid. Var så säkra på att situationen kommer utnyttjas till max av S!

Inte ens teoretiskt är det möjligt att Uffe och Billström ens skulle våga andas en tanke på en radikal utvisningsvåg av terroristiska element, L sätter effektivt stopp för det. Moderaterna är dessutom svårt skadade efter att fru Bildt bytt sida i EU-valet.
Man står där man står, helt enkelt.

Att Sverige skulle försöka smörja med lukrativa vapenavtal är nog uteslutet. Dels strider det mot vår självbild att vara fredsälskande och moraliskt överlägsna, dels är västs vapenindustrier fullt upptagna med att utrusta Ukraina och upprusta sina egna länders krigsmakter.
Om man nu inte orkar vänta ut Turkiet eller försöka sig på magi så är det sista alternativet att sluta någon form av specialavtal med USA, möjligen också Norge, Finland, Danmark och andra Nato-länder i vår närhet.
Man kan bara fråga sig till vilken nytta eftersom Ryssland håller på att mala ner hela sin förmåga i Ukraina. Det är det som är den stora frågan, varför Nato när vi skulle kunna klara det på egen hand?

För övrigt anser jag att EU inte heller behövs!