Myndighetsdjungeln
I Sverige finns det vid senaste sammanräkningen 458 stycken myndigheter. Den senaste tillkom 1 januari 2020 och kallas Nämnden för prövning av oredlighet i forskning. Vår äldsta myndighet, Kammarkollegiet, inrättades redan 1539.
Det vore givetvis ett gravt tjänstefel av undertecknad att inte företräda åsikten att denna djungel av pärmbärande paragrafryttare borde utsättas för en minst sagt kraftig gallring.
Men vi måste betänka att Rom inte revs på en dag. De mer revolutionärt lagda läsarna kommer alltså att bli djupt besvikna av dagens text. Marschen mot Stockholm med högafflar och facklor i händerna är tills vidare uppskjuten!
Om vi för den goda sakens skull undantar vår ambassader i främmande länder, givetvis undantaget Sveriges ständiga representation vid Europeiska unionen i Bryssel, NATO, FN och dylika aparta överstatliga organisationer, så är det fortfarande en rejäl hög kvar att röra om i.
Eftersom jag inte är libertarian så får nog Sveriges domstolar och domstolsverket, 83 till antalet, vara kvar ett tag till. Precis som med farbror Polisen och militären så har de med visshet en uppgift att fylla i nattväktarstaten.
Hur de ska organiseras är dock en helt annan fråga som det finns all anledning att återkomma till.
Ett fortsatt behov att hålla kriminaldårar inom lås och bom föreligger också. På sikt kan man dock tänka sig att Kriminalvården struktureras om kraftigt och till största delen läggs ut på entreprenad till privata krafter.
Fortfarande återstår en rent ohemul mängd olika myndigheter. En del kan man i närmaste uppfatta som rent komiska om det nu inte vore för den stora skada de åstadkommer, exempelvis Södertörns Högskola. På den statliga myndigheten kan man exempelvis studera Praktiska förändringsmetoder med feministiska perspektiv. Av myndigheten i fråga anses kursen befinna sig på avancerad nivå.
Vissa, såsom Nämnden för hemslöjdsfrågor, framstår bara som väldigt märkliga rent generellt. Mitt personliga hatobjekt är dock MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Bara den illistigaste av socialistiska hjärnor kan i sina feberfantasier koka ihop en myndighet som skall sysselsätta sig med frågor som rör civilsamhället. Föga förvånande har Alice Bah Kuhnke varit en av deras generaldirektörer.
Vill man trigga libertarianer ska en försiktigt positivt avvaktande syn anläggas på Tullverket. Det verkar vara ett ständigt pågående trätoämne här på den yttersta högerkanten hur man ska se på detta med gränsskydd och tullar.
Libertarianer drabbas alltid av blodstörtning när frågan tas upp. I deras värld ordnar sig alla problem närmast av sig självt, eller organiskt som de säger, bara människor och varor får röra sig hur de vill.
Jag är av flera skäl mycket osäker på om det verkligen är så lätt att se på hela världshandeln och migrationsströmmarna som ett gigantiskt nollsummespel eftersom inte alla har som målsättning att uppnå fred, frihet, lugn och ro.
Det största problemet med myndighetssverige är personerna som befolkar eländet. För många av dem verkar arbetet därstädes vara en viktig del av det egna självförverkligandet, i värsta fall ett medel för den egna politiska agendan.
Det mest framstående exemplet borde vara muslimen Suad Ali, chefen för kvotflyktingar på Migrationsverket. Tidigare har hon jobbat för Islamic Relief som är knuten till Muslimska brödraskapet. Det ligger nära till hand att misstänka att hennes myndighetsutövning inte bygger helt på objektiva kriterier.
Från tid till annan avpolletteras generaldirektörer som ett resultat av ren omdömeslöshet. Dan Eliasson är det senaste exemplet på ett gravt nedsatt förstånd som inte ökar tilltron för statsapparaten.
Likväl som man kan uttrycka att man vill ha färre lagar, men bättre. Så borde man kunna ha färre myndigheter, men bättre.
Jag uppmanar läsarna att komma med sina egna synpunkter och förslag i frågan.
Efter valet 2022 kommer vi inte ha tid att diskutera. Då går vi in i skarpt läge och omsätter ord till handling för att segla den vinddrivna skutan Sverige rätt igen!
