Muharrem Demirok

Muharrem Demiroks utnämning till Cektledare säger en hel del om vår samtid.

För det första måste jag konstatera att han är föreslagen som ordförande av cektens valberedning. Det är en bit kvar innan han kan svinga ordförandeklubban, eller det borde åtminstone vara det. Så är det nämligen att det partimöte som ska rösta om saken hålls först i februari.

Med cektens interndemokrati är det emellertid lika illa ställt som i vilket annat riskdagsparti som helst. Det är mest ett spel för gallerierna och stormöten hålls för att formalisera saker och ting, inte för att strida om och kring olika frågor.
För övrigt har samtliga kandidater till posten han ska utnämnas till redan farit land och rike kring för att presentera sig, eller skämma ut sig om man föredrar den synen på sakernas tillstånd.

Om man anser det sistnämnda vara en relevant verklighetsbeskrivning så var det väl lika bra det. Det skulle sett ut det om en framtida partiledare för Cekten darrat på manschetten om hen ställts inför att spontanviga homosexuella!
Sannolikt skulle jorden gått under!

Betänk vidare om en eventuell partiordförande tvekat att vandra i Pridefestivalens parad? Vilken tur att Muharrem Demirok bara är så kallat ”kulturell muslim”. Han kommer säkert tjäna som förebild för sina stenkastande bröder och systrar i orten som är lite mer än ”kulturella muslimer”.
Spelar han sina kort rätt kommer han med all sannolikhet kunna locka över dem till den sanna kristna läran och göra samtliga gravt integrationsresistenta pseudosvenskar till bögar och flator!

Pridetåget i Stockholm lär få hålla på i flera dagar och bli världsberömt på kuppen! Det kan vara så, vänner och ovänner, att Cekten i Muharrem Demirok funnit lösningen på hela integrationsproblematiken!

Som alla moderna politiker har givetvis Muharrem Demirok prövat dödsmördarknark och funnit att det inte var något för honom.
Det tycker jag bådar gott, inte förkasta utan att testa först. Det tyder på öppet sinnelag. Den intressanta frågan är givetvis om han är beredd att låta andra vuxna människor att både testa och, om de så finner för gott, fortsätta bruka dödsmördarknark?
Det skulle i så fall innebära ett veritabelt paradigmskifte för svensk politik och ett välkommet fall framåt för den individuella friheten.
Om vi äntligen kan lyfta bort förbudet mot spontandans bör vi kunna traska ännu längre!

Huruvida Muharrem Demirok var påtänd, full eller bara tvärsur och förbannad under sin karriär som slagskämpe har jag aldrig riktigt fått klart för mig. Eventuellt kan det varit alla sakerna på en och samma gång, eller så ville han bara ha ”respekt”.
Just behovet av omedelbar ”respekt” är något som är utmärkande för ”kulturella muslimer”, kan jag tycka. Vi får väl hoppas att han slipat bort det mesta av de tendenserna vid det här laget, annars riskerar riskdagsdebatterna att bli blodiga uppgörelser!

En sak som förvånar mig är att en eventuell manlig (sån är jag, jag könar utan tvekan som det högerspöke jag är!) ledare för Cekten saknar ett utnämnande till hederskvinna.
I Halland blev en kommunpolitiker som bevisligen är av samma kön som undertecknad utnämnd till hederskvinna. Det kan tänkas att Muharrem Demirok inte känner till detta faktum, i så fall lär det bli ett hårt uppvaknande för honom!

Jag tror helt enkelt att Cekten helt och för gott lämnat ”borgerligheten” bakom sig. Med sin nya partiledarkandidat går man full sosse och hoppas mota Sveriges mest onyanserade parti, partiet Nyans, i grind.
Valet av Muharrem Demirok är ytterligare en förflyttning från landsbygden och ett oblygt försök att locka någorlunda välanpassade ”kulturella muslimer” till sig.
När de väl är i fållan lär man ha sitt på det torra som stödparti till S som tar hand om de lite mindre välanpassade, de så kallade kompletta pseudosvenskarna ute i orten.

Visst är det som jag skrev i inledningen, Muharrem Demiroks utnämning säger en hel del om vår samtid!