Motståndet

Alla meddelanden om att motståndet skall upphöra är falska.

Det är särskilt viktigt att betona i denna den yttersta av tider när exempelvis den tillträdande ordföranden i riskdagens utrikesutskott, SD:s Aron Emilsson, i SvD uttalar att han ”Väljer Biden i alla lägen”.
Att han svär trohet till en amerikanskt president är ägnat att lugna de upprörda känslor som svallar hos den efterblivna del av Sveriges befolkning som på fullt allvar tror att SD är kryptonazister.

Vi som hellre dör ståendes än lever på knä har all anledning att hålla hans åsiktsförklaring för sann och agera därefter. Sverigedemokrater, likväl som alla andra partier representerade i riskdagen, har ingen anledning att i alla lägen arbeta för vårt bästa. Deras lojaliteter ligger på andra håll och bara till viss del, beroende på vilket parti vi talar om, till fördel för deras väljare. Att de skulle vilja alla medborgare i landet, oavsett partitillhörighet, väl är uteslutet.

Det är där klassiskt liberala principer skiljer mest från andra ideologier. Vi erkänner nämligen ett mycket enkelt och självklart faktum, vad som är bäst för mig behöver inte nödvändigtvis vara bäst för dig.
Det konstaterandet är egentligen det enda man behöver göra för att kunna leva i fred och endräkt. Riskdagspartierna är emellertid alltid upptagna med att försöka tvinga på oss sina problemlösningar. Hur bra det fungerar ser vi resultatet av idag.

När det gäller USA går det bara att bortse från ett historiskt faktum, nämligen att landet formades av kulturellt aparta invällare som förutom att de inte passade in i Europa passade på att nästan helt utrota Nordamerikas inhemska befolkning.
Detta är alltså vad vi ska bortse ifrån. Dagens amerikanare kan lika lite som vi hållas helt och hållet ansvariga för sina förfäders göranden och låtanden.

Vad vi däremot ska hålla dem ansvariga för är deras pågående kulturimperialism och vänsterblivenhet. USA är vidare högst framstående i konsten att i alla lägen bekämpa god smak och sunt förnuft. Men vad värre är, deras statsapparat är fullständigt övertygad om att den har rätt i alla lägen.
USA:s politik påminner sålunda om Sveriges ”feministiska utrikespolitik”, fast på steroider och med en oerhörd vapenmakt att stötta upp med.

Allt detta utgör inga större problem när relativt modesta presidenter som Donald Trump styr och ställer. Mer än något annat begrep han begränsningarna i utrikespolitiken och hade ”America First” som paroll.
Termen myntades ursprungligen av president Woodrow Wilson och syftade att hålla USA ute ur första världskriget. Det är givetvis intressant att fundera över varför alla vänsterblivna går bärsärk över en sådan policy?
Beror det i grund och botten på att den är ett grundskott mot deras högt hållna princip om allmän och evig skuld som måste betalas av med ränta genom en perverterad form av global solidaritet?
Eller kan det vara så att den strider mot deras ännu sjukare ideal att det egentligen inte finns några gränser mellan människor i världen?

Jag gissar på det sistnämnda. Vänstern är oerhört upptagna med det självklara faktum att det råder olikheter mellan könen, mellan människor och mellan länder. Med alla till buds stående medel anses det vara något som skall utrotas, idealtillståndet är att alla ska ha det lika dåligt oavsett kön, frånvaro av kön, eller nationalitet eller något annat. En global elit anses givetvis undantagen då denna har det tunga ansvaret att administrera hela härket och producera för saken nödvändiga värdegrunds- och klimatdokument.

Vad Aron Emilsson kanske inte riktigt begriper är att det är dessa människor som han egentligen lovar trohet genom att välja Biden i alla lägen.
Om nu Biden alls har något mandat att bygga sitt presidentskap på är det dessa människor som står bakom det. För alla sunt tänkande människor är det inte helt tryggt med en sådan tingens ordning.

I själva verket ska en tillträdande, och senare sittande, ordförande i riskdagens utrikesutskott vara av den modellen att frågor om hans lojaliteter ska besvaras med att dessa helt och hållet ligger hos det svenska folket.

Här har Aron Emilsson grovt misslyckats innan han ens har tillträtt. Det bådar inte gott inför den kommande mandatperioden. Det är därför alla meddelanden om att motståndet skall upphöra måste betraktas som falska. Sverigedemokraterna är förlorade och resten av oss måste nu på allvar fråga oss följande: lever vi hellre på knä än dör ståendes på våra egna ben?