Mötesfrihet

Det anses råda mötesfrihet i konungariket Sverige.

I Husby bestämde sig dock ett okänt antal eritreaner att över deras bro skulle ingen jävel komma. De tog saken i egna händer och ingrep mot landshen som ansågs misshagliga.
Enligt uppgifter var dessa misshagliga typer vänligt inställda till Eritrea nuvarande regim och president Isaias Afewerki. För den som inte känner till det kan konstateras att landet utropade självständighet från Etiopien 1991 och tidigare varit en del av Italiens koloniala besittningar på den afrikanska kontinenten.

Numera är landet ett av de många så kallade skitländer där diktatur råder och inget fungerar. Man hankar sig fram så gott det går, bland annat genom att hos sin diaspora ta upp en tvåprocentig skatt på det sätt som sådant brukar göras, genom hot om våld. Låt vara att den eritreanska staten är lite mer handgriplig än exempelvis den svenska.
Notabelt är landets nationalförsamling inte sammanträtt sedan 2002. Sannolikt anses det onödigt då landet har ett enda godkänt parti: Folkets front för demokrati och rättvisa.

Med detta i åtanke kan vi börja med att fråga oss följande. Vad i helskotta har Eritreaner som är vänligt inställda till sitt lands regim att göra i Husby? Den rimliga tanken är väl att de befann sig i Eritrea?
Då måste vi komma ihåg att Eritrea som sagt är en bedrövlig diktatur som inte fungerar på något sätt. Självklart är det då bättre att befinna sig i ett västland som Sverige och betala 2 procent av de som skrapas ihop här genom vårt generösa bidragssystem, eller i undantagsfall arbete, för att få möjlighet att åka till hemlandet på semester. Tillbaka kommer du inte om inte pengarna rullat in på Isaias Afewerkis konto.

Som klassiskt liberal kan man tycka att det är en märklig tingens ordning att Eritrea har beskattningsrätt i Sverige. Att folk åker tillbaka till sina ursprungsländer när de fått uppehållstillstånd i Sverige på grund av politisk, religiös och annan förföljelse i sina hemländer är, har jag förstått, ganska vanligt. Jag överlåter till mina kloka läsare att själv dra sina slutsatser kring detta aparta fenomen.

Nu över till de eritreaner som inte, och kanske i grund och botten fullt rimligt, ansåg att deras regimvänliga landshens sammankomst var en lämplig idé. Som sig plägar när människor från mera primitiva delar av världen ska lösa problem slutade det med kaosartade scener och massiv polisinsats. Det finns som sagt en anledning till att bland annat jordbruket blomstrade i Eritrea när italienarna förde befälet. Samma anledning till att jordbruket inte blomstrar idag och att landet ”styrs” av en rutten diktator.
Förmågan till intellektuell verksamhet är inte vidare utvecklad och konsekvenstänkandet är svagt, kanske till och med obefintligt. Det spårade helt enkelt ut eftersom planeringshorisonten var för kort och genomförandet under all kritik.

I Sverige är det först och främst så, och det gäller även misshagliga typer, att de får träffas och festa och fira mest hur de vill. Det gäller förövrigt hela västvärlden och är en av ledtrådarna till att vi lyckats bättre än alla länder i Afrika utan undantag.
En av de viktigaste lärdomarna man måste dra när man kommer för att bosätta sig i Sverige, detta oavsett om man är bidragsmigrant som kallar sig politisk flykting eller något annat, är att i en mycket stor utsträckning ta till sig de kulturella normer som råder här i landet.

Trots vad den eritreanska diasporan i Sverige kanske tror anses det i Sverige kraftigt avvikande att anställa upplopp för att personer man ogillar har en fest. Samma sak gäller, som bekant, när rundhylta dansk/svenskar bränner koraner. Över huvud taget anser svenskar i gemen att upplopp är dåliga saker och att de som ägnar sig åt dylikt bör straffas. I de fall personerna är av utrikisk ursprung tycker jag och många med mig att de prompt bör utvisas.

I konungariket har vi nämligen mötesfrihet och önskar fortsätta så. Vi kommer sätta hårt mot hårt mot dem som inte begriper detta faktum!