Monarkin

Statstelevisionen sänder en tv-dokumentär om monarkin benämnd ”Sveriges sista kungar”.

Jag har inte sett den själv och kommer sannolikt inte göra det heller. Men det finns all anledning att kommentera eländet och sätta ner foten angående KLP:s syn på monarkin.

För det första konstateras att (S)(V)T som förväntat beter sig som det aktivistiska och gravt vänsterblivna propagandaorgan det är. På något annat sätt kan man inte tolka namngivningen av programmet ”Sveriges sista kungar”.
I bästa fall är det bara en lapsus av gigantiska proportioner. I sämsta fall är det ett förebud om kommande statskupp, vi kan undra lite till mans vad (S)(V)T vet som inte vi, folket, känner till.
Det finns givetvis ett tredje alternativ också. Nämligen att Sveriges samlade vänsterblivenhet önskar att det hädanefter bara sitter drottningar på tronen.

För det andra, KLP anser att det svenska folket har rätt till en egen nationalstat, med allt vad det innebär.
Där ingår rätten att slippa bli skrivna på näsan av skattefinansierade propagandaorgan som (S)(V)T om kungahusets vara eller icke vara. Att vi tvingas stå ut med folkpartister som i sociala medier och olika landsortsblaskor uttalar sig nödvändigheten av republik istället för monarki är givetvis en annan sak.
Folkpartister tycker mycket om det mesta och i princip allt de säger är kontraintuitivt. Märkligt nog är gröthålet stängt på dem när det bjuds till Nobelfest och de själva är ännu lite mer förmer än andra (till och med mycket mer förmer än det parti som tillåter dem att sitta i ”regeringen”!).

Med andra ord, varken (S)(V)T eller folkpartister har ensamma något att göra med statsskickets fundamentala grunder. Det är upp till folket att bestämma.
(S)(V)T uppmanas att fortsättningsvis vara synnerligen noggranna. Folkpartisterna kan gott ha en lägre svansföring i frågan, det finns ett oändligt antal andra frågor som är mycket viktigare att diskutera.

Själv är jag av principiella skäl republikan.¹ Men frågan om Sverige ska vara monarki eller republik finner jag i bästa fall ointressant. Vi har mer än tusen och en viktigare frågor att hantera. Monarkins vara eller ickevara är sålunda en fråga som inte inom överskådlig tid ligger på bordet.
Finge jag bestämma ska den inte heller diskuteras. Vi kan visserligen ha synpunkter på det rimliga i att en statschefs främsta merit är vem som är dennes far och mor, men ingen kan på fullt allvar påstå att det svenska kungahuset fungerar som ett sänke för landet. Snarare är det tvärtom och stabiliteten i ett kungahus är det många länder som avundas oss.

Sålunda, på det Klassiskt liberala partiets vägnar önskar jag kungen och hans tronföljare ett långt och stabilt styre!

1. Vad medlemmarna i KLP tycker låter jag vara osagt, en gissning är att jag i den frågan är en udda klassiskt liberal.