Moderaterna och Friheten
Är det så att M har dåligt samvete, eller har de börjat med historierevisionism?
Det finns ytterligare ett alternativ. Nämligen att M nu är så trötta på att spela oppositionsparti att de börjar bli desperata.
Det är svårt att tolka deras längtan efter Nato på annat sätt.
Jag läser följande: ”inte bara om vi vill ha skydd från Nato i krig utan vilken sida av historien vi vill stå.”¹
Det är onekligen en formulering av ett parti som vänder kappan efter vinden och trängtar efter regeringsmakten. Den bevisar också att de inte begriper vad Nato går ut på eller har lärt sig något av historien.
Nato går ut på att man i händelse av krig agerar solidariskt. Om något enda Nato-land anfalls betraktas det som alla Nato-länder har hamnat i krig. Per definition är inte det något skydd, däremot innebär det total solidaritet. Vilket i detta sammanhanget är något helt annat.
Vilken sida av historien vi kommer stå på kommer framtiden utvisa. Visserligen kan man ha synpunkter på Sveriges agerande under andra världskriget. Men det vad som skedde då har redan inträffat och behöver inte nödvändigtvis återupprepas.
Vad som händer framåt i tiden är notoriskt svårt att sia om. Den som inte tror mig kan läsa på vad man trodde om Putin och hans Ryssland under det tidiga 2000-talet.
Det finns för övrigt inga garantier att inte USA eller något annat Nato-land krackelerar så pass mycket att totalt kaos uppstår.
Då står vi där med skägget i brevlådan. Det som skulle ”bli skydd från Nato” kan lätt spåra ut.
Också den vackra tanken att vi i särskilt högre utsträckning skulle stå upp för frihet och demokrati i och med ett Nato-medlemskap är fel.
Då måste man nämligen anse att västländerna redan nu står upp särskilt för frihet och demokrati. Vi är många som inte delar den åsikten. Istället går det helt utmärkt att argumentera för att våra regeringar och deras vapendragare gör allt för att redan nu begränsa frihet och demokrati.
Dessutom måste själva demokratibegreppet diskuteras. Just nu upplever vi egentligen bara en massiv utslätning och likriktning mer än något annat. Är det värt risken att fortsätta i den riktningen? Sannolikt kommer det sluta med att våra ättlingar kommer leva i en och samma statsbildning som omfattar det som nu betraktas som i-länder.
Det är en skrämmande tanke!
Hur hanterar man då storpotäter av Putins typ utan att gå med i Nato?
Om vi betraktar historien var det ett bra tag sedan Ryssland intresserade sig för Sverige, det är en bra ledtråd.
Inte heller nu utgör vi ett förstahandsmål utom i moderaters våta drömmar och på ett möjligt retoriskt plan. Anledningen är givetvis enkel, Sverige är inte någon gammal sovjet-koloni. Därför har vi inte någon rysk-talande befolkning som behöver räddas (av Putin). Sålunda inte ett mål.
Risken för att Gotland invaderas är inte heller betydande. Ryssland gör det om balt-staterna ska återkoloniseras, och det aktar han sig nog för i en överskådlig framtid.
Ukraina-äventyret har visat att stycket han gapar över redan nu kan vara för stort.
Han har ingen anledning till ett sådant stolleprov så länge USA respekterar hans önskemål om att inte hjälpa Ukraina med flyg. Oändligt med kulor, krut och soldater att starta ett massanfall i Europa har han inte heller. Hemmaopinionen och risken för palatskupper sätter också käppar i hjulet.
Det är klart en behaglig retorik för moderater att stå upp mot ”diktatur och förtryck”. Särskilt när det är andras barn som ska offras i den kampen.
Politiker älskar som bekant att verka handlingskraftiga, särskilt när det gäller att offra andras liv. Genom att skriva under på solidariska försvarsgarantier får de ytterligare ett lager av ansvarsfrihet om det bränner till. Offrade människoliv kan då skyllas på andra länders göranden och låtanden.
Frågan som bränner mest är om inte moderaternas Nato-iver i grund och botten är fråga om en sorts ansvarsfriskrivning. En ansvarsfriskrivning från formuleringar om försvaret som ”särintresse” och felaktiga tankar om ”fred i vår tid”?
En sak är helt säker. Vi kommer knappast se några moderata riksdagshen blöda och dö på ärans fält, under amerikanskt befäl, i ”kampen mot diktatur och förtryck”.
Men skriva under på ömsesidiga försvarsgarantier kommer vi kanske se dem göra fortare än vi anar. Därför gäller det att välja noggrant i höstens val.
Klassiskt liberala partiet kommer aldrig gå med på ett Nato-medlemskap för Sverige, till skillnad från M står vi för Sveriges frihet!
