Moder Svea

Moder Svea har fångats på bild med några av sina barn av Svenska Dagbladet.

Det var fru statsministerrinnan Andersson som var ute på valturné i krokarna runt Örebro, staden där andelen vuxna med lindrig intellektuell funktionsnedsättning rakat i höjden med över 600 procent, och steg av i stadsdelen Vivalla. I sommarvärmen hade valstrategerna lyckats jaga upp en familj av utomeuropeiskt ursprung, vilket tydligen inte ska innebära några svårigheter just i Vivalla, som erbjöd ett utmärkt fototillfälle.

Om jag räknade rätt var det fem barn och en pappa. Barnens mamma var, av oklara skäl, inte närvarande. Det bästa av allt syntes dock vara att två av de minderåriga flickorna var klädda enligt den modetrend som vinner allt större insteg i vårt samhälle, det vill säga som enmanstält.
Socialdemokratiska kärnväljare i vardande med andra ord. Pappan till dem är med all sannolikhet redan en av socialdemokratins kärnväljare eller klient, det beror lite på hur man ser på saken.

Här passar det bra med en (förlåt skämtet) utvikning kring muselmanska kvinnors sätt att klä sig.
Det sägs att muselmanska kvinnor klär sig som de gör för att inte i onödan uppelda männens köttsliga lustar. Det kan vi givetvis ha en mängd synpunkter på, men ännu fler torde vara möjligt att ha på det faktum att knappt könsmogna flickor ska klä sig på samma sätt. Det ensamt tycker jag är ett mycket gott skäl för att betrakta den religionen med en stor portion misstänksamhet.

I Sverige är emellertid den största avvikelsen att fundera över orsakssambandet, det är inget vi vanliga medborgare anses kompetenta att tänka på. Faktum är att det i Sveriges tredje största stad, Malmö, pågår en utställning om så kallat Modest Fashion.
Enligt uppgift ska detta mode slagit igenom under 2010-talet och består huvudsakligen av fräsiga kvinnokläder med tillhörande huva. Medborgarna i det lilla nordeuropeiska konungariket Sverige, eller åtminstone dess invånare i Malmö, ska till varje pris fås att förstå hur normalt och riktigt detta mode är!

Ett stort problem för fru statsministerrinnan Andersson, eller Moder Svea (en benämning hon förtjänar i kraft av sin könstillhörighet och att hon lyckades kuppa in sig som statsminister precis i tid för att ”leda” landet under det att Putte anföll Ukraina), är givetvis att Vivalla och en massa andra områden knappast är etniskt heterogena. Tvärtom kan de med fog kallas homogena i den meningen att knappt några bor där som av födsel och ohejdad vana är svenskar.

Något prekärt är det givetvis också, eller borde åtminstone vara det, att det till stor del är sosseriets fel att det ser ut på det sättet.
Hos fru statsministerrinnan vilar dock inte några halta löss, enligt reportaget i SVD finns det olika sätt att angripa problemet ”Ett sätt är att bygga attraktiva hyresrätter och bostadsrätter i utsatta områden för att på så sätt skapa en mer blandad befolkning.”
Lösningen heter alltså att förtäta områdena ännu mer, det är den enda rimliga slutsatsen jag kan dra.

På frågan om det är ”ofarligt att prata om etnicitet på det här sättet?” har hon givetvis också svar på tal! ”– Det som är problematiskt är att många människor bor i områden där för få människor pratar svenska och där för få människor jobbar.”
Kanske är det så mina vänner och ovänner att SocialDemokraterna och SverigeDemokraterna inom en inte alltför snar framtid sammansmälter till ett och samma parti. De verkar i alla fall närma sig varandra just när det gäller den centrala problembeskrivningen, i övrigt är de i stort samma skrot och korn. Om bara Jimmie kan omaka sig att ställa upp och tramsa i Pridetåget så är de flesta problemen lösta!

Fru statsministerrinnan Andersson släpper också en liten bomb i SVD. Hon saknar Per och Märta!
När man läser varför: ”– Jag saknar både Per Bolund och Märta Stenevi. Men det är klart att det finns förhandlingar som man tidigare skötte i regering som vi nu i stället behöver skötas i riksdagen.” Så förstår man att det mest är omaket med att inte helt och hållet kunna runda kammaren som stör henne.

Det verkar med andra ord som Moder Svea mest av allt är lite bekväm av sig, eller hur? Det är ytterligare en orsak till att vi ska pensionera henne till hösten. Då blir fru statsministerrinnan historisk ytterligare en gång, inte bara blir hon hågkommen som Sveriges första kvinnliga statsminister (som dessutom fått posten genom statskuppsliknande manövrar), hon blir en statsministerrinna som vägdes och bedömdes för lätt i ”allmänna och fria val”.
Det är en present som jag tycker hon är väl värd! Håller ni med?