Ministären Uffe

Så är då ministären Uffe på plats. Som jag mycket riktig förutsåg i gårdagens text tog Ebba hand om posten som ”näringslivsminister”.

Av detta kan vi lära oss följande, läs mina alster för att hålla er uppdaterade om vad som kommer ske. Riskdagskandidat emeritus Jönsson är alltid påläst och först med det senaste, hans kontakter med andevärlden gör det möjligt att skåda in i framtiden.

Som ett brev på posten visade det sig att Ebba så sent som i år haft en konto hos kronofogden. Flickebarnet hade tydligen förköpt sig på kläder och smink, skulden reglerades dock prompt innan vidare handläggning var nödvändig.
Den yttersta vänsterns reaktion lät dock inte vänta på sig.

Den yttersta vänstern i vars tårar vi nu dagligen duschar krävde prompt att högern skulle R-E-A-G-E-R-A! Som bekant har nämligen en viss socialdemokratisk minister haft svårt att i tid reglera sina skulder.
Eftersom den yttersta vänstern helt uppenbart hänger sig åt pseudoreligiösa irrläror som förtäljer att universum måste befinna sig i balans var reaktionen förväntad. Vi lär återkomma till saken längre fram under mandatperioden.

Annars är ministären Uffe som förväntat full med en massa ministrar. Några namn är kända, de flesta okända för det stora flertalet och ett fåtal till och med oklara för undertecknad.
Till minister och överchef för miljö och klimat kallar Uffe en ung kvinna på blott och bart 26 år. Detta är givetvis den mest förväntade värvningen av allihopa.

Man vill ha någon som kan tala ungdomars språk och se bra ut när foton skall tas efter att nya ”klimatavtal” ingåtts. En ung människa klarar också långa nattmanglingar gällande hur formuleringar och kommatecken hit och dit skall bestämmas i sagda avtal.
Att Greta inte går bärsärk över att något antedaterat gubbslem får posten är dock den viktigaste bevekelsegrunden.

Som en randnotering kan konstateras att Carl Bildt erkänner att ”det fördes ett resonemang” om att han skulle få den äran att ingå i laget. Nu blev det inte så och gladast av dem alla är nog Bildt själv. Han har sannolikt fått nog av att löpa gatlopp och föredrar att njuta sitt otium och leka silverrygg bäst han kan.

Gunnar Strömmer (M) får det otacksamma uppdraget att ta över justitie efter Mållgan. Uffe har så gott han kan, vad jag förstår, försökt röja vägen för honom genom att förvarna om att kriminaldårarnas verksamhet kommer bli värre innan man får någon styr på eländet.
Vad Uffe inte nämnde var det ganska självklara problemet med myndighetsaktivism. Där har den gode (?) Strömmer något hårt att bita i.

Sannolikt får han samordna mycket med Maria Malmer Stenergard (M), ”migrationsminister”, och Johan Pehrson (L), ”arbetsmarknads-” och ”integrationsminister”, för att försöka få styr på verksamheten.
Min ganska blygsamma gissning är att det kommer på ändan ändå.
Nästan alla, utom möjligen den yttersta vänstern, begriper att vad som pågår i Sverige är nästan omöjligt att bryta med mindre än att samtliga kriminella element utvisas eller att en total apartheidstat införs.

Givetvis blev en Liberal, eller pseudoLiberal som jag föredrar att kalla det, på utbildningsdepartementet. Samma sak med ”skolministern”, hon äger givetvis aktier i en friskolekoncern men har lovat dyrt och heligt att sälja av dem.
Att pseudoLiberalerna handlägger utbildningsfrågorna är lika oväntat som att snöbollar smälter i helvetet. Räkna med fortsatt skruvande och fortsatta haverier i den frågan, ingen vågar ta till alexanderhugget och avsluta statens indoktrinering av våra barn.

KD:s Acko Ankarberg Johansson tar över sjukvårdsfrågorna, också det är ett givet val. Uffe bangar inte för att förstatliga där han kan eftersom M i grund och botten, liksom KD, är erbarmliga socialister.
Folket får på inga villkors vis förledas att tro på exempelvis mina skönsånger om att de är kompetenta att lösa frågan själva med privata försäkringslösningar!

En tröst i bedrövelsen är möjligen att en person som gjort värnplikten och doktorerat i krigsvetenskap tar över försvarsdepartementet. Det låter åtminstone stabilare en att ha en gammal vapenvägrare på posten!

Enligt min bedömning skulle vi dock klarat oss med en tiondel av ministrarna för att kunna avveckla den megastat vi har idag.
Men Uffe är som sagt gravt socialistisk, han varken vågar eller vill ge medborgarna den frihet som de förtjänar. Därför blev det som det blev, en jättestor regering!