Miljontals!

Miljontals! 1

I Hallandsposten läser jag att miljontals vill emigrera till Sverige.

Tydligen är det så att Sverige ändå ligger långt ner på listan över populära länder. Vi hamnar på 21 plats bland rika länder i världen och på 6 plats bland EU-länderna. Endast 10 miljoner skulle vilja emigrera till Sverige om man får tro siffrorna som extrapolerats från en studie av Gallup World Poll.

Är man miljöphascist, vänsterpartist eller folkpartist finns det givetvis bara ett ord för eländet: MISSLYCKANDE.
Förutom det faktum att våra gator är beklädda med guld och att det rinner honung i våra vattendrag är det ju ett omtalat faktum att det per definition är synd om alla som inte bor i Sverige.
Det kan dessutom inte helt och hållet uteslutas att ett kompetensregn skulle kunna dölja sig i den formliga flodvåg av folk som 10 miljoner innebär.

Enligt en före detta statsminister, numera ordförande i svenska förbundet i konsten att rätt trilla en boll, är det för övrigt så att våra hjärtan ska vara öppna och att Sverige är så förbenat stort och obebyggt att det inte bör vara några större problem.
Vi andra, vi som klarat åtminstone mellanstadiematematiken, konstaterar att 10 miljoner i ett enda slag skulle innebära en folkökning på 100 procent i Sverige. Vi kan hålla oss för skratt!

Inte ens det faktum att hälften av de som vill flytta till Sverige kommer från Kina, Iran, Turkiet, Irak och Ryssland kan få mig mycket lugnare.
Anledningen till det är att hälften av 10 miljoner faktiskt är 5 miljoner, och det är en substantiell mängd människor det också. Speciellt när vi sitter på det elände vi har idag, vi har helt enkelt inte några praktiska möjligheter att hantera antalet det stora antalet migranter.

Nu ska vi givetvis vara medvetna om att saken gäller en latent önskan att migrera. 10 miljoner kommer inte stå och banka på dörren i morgon dag.
Men om något omvälvande inträffar, exempelvis att Ryssland faller samman, Kina upplöses i atomer eller Iran drabbas av inbördeskrig kan vi stå där med skägget i brevlådan.

I Afrika utmärker sig två länder, Marocko och Nigeria med 270 000 respektive 260 000 personer som kan tänka sig Sverige som slutmål. Det är inte en skitsak det heller, antalet förskräcker.
vad gäller Nigeria är de demokratiska bristerna stora och styret är auktoritärt. I Marocko håller kungen ett stadigt grepp om makten och statsmakten utövar inflytande i politiskt känsliga mål. Med andra ord, inga länder som är under av stabilitet.

Klassiskt Liberala Partiet har en mycket enkel syn på flyktingar som förklaras i vårt partiprogram:

”Sverige som land ska, så länge det är fred i våra grannländer, inte ta emot andra flyktingar än det försvinnande lilla antalet politiska flyktingar som flyr från totalitära ideologier och som kan gagna våra internationella politiska ställningstaganden gentemot främmande makt.
Så länge fred råder i våra grannländer finns det ingen anledning att ge stora skaror människor asyl. Enskilda individer och privata hjälporganisationer ska däremot vara fria att själva finansiera försörjning av personer de anser behöver hjälp.”

Statsmakten i Sverige ska med andra ord betrakta flyktingar enbart som ett politiskt instrument för att gagna våra egna intressen, en betydande riktningsändring från det som gäller idag. Den nuvarande politiska ledningen sitter fortsatt kvar i den föråldrade föreställningen att Sverige är någon sorts humanitär stormakt med ett diffust moraliskt ansvar. Värre kan det givetvis bli beroende på utfallen i framtida val.

För det andra är det så att Klassiskt Liberala Partiet på aggressivast möjliga sätt vill lämna svenska medborgare ifred att ta hand om människor (under förutsättning att de så önskar).
Vad individer i civilsamhället tar sig till och själv tar ett ekonomiskt och juridiskt ansvar för inom lagens råmärken kan jag som politiker inte ha några synpunkter på.

Med visshet är det det så att Klassiskt Liberala Partiets politik kraftigt skulle kyla ner människors heta önskan att på vinst och förlust att ta sig till Sverige!