Militär

En obehaglig konsekvens av att vara militär är att man (och kvinna) kan tvingas döda människor.

Det upptäckte 951 tyska soldater under förra året och ansökte om att slippa tjänstgöra i deras försvarsmakt. En betydande ökning från 2021 då i sammanhanget blygsamma 201 soldater gjorde samma sak.
Enligt uppgift är det kriget i Ukraina som gett hornblåsarna kalla fötter.

Till saken hör att Tyskland inte haft obligatorisk värnplikt sedan 2011. De som av samvetsskäl bett att få slippa har alltså varit anställda. Man får anta att de tackar sin lyckliga stjärna för att de inte tjänstgjort under betydligt bistrare tider i Tysklands historia.

Som klassiskt liberal ser jag betydliga svårigheter med allmän värnplikt. Det strider mot mina grundläggande principer rörande individuell frihet och självbestämmande.
Å andra sidan, ett militärt försvar behövs och skall ovillkorligen bemannas, det är nämligen så att alla länder har en krigsmakt på sitt territorium: antingen den egna eller någon annans. Men hur gör man då om allmän värnplikt är utesluten?

Det enklaste borde rimligtvis att kasta ut frågan till folket och låta dem besvara den. Till skillnad från alla våra socialistiska partier i riskdagen, vilka är åtta till antalet, är en klassiskt liberal inte rädd att fråga om hur landet ligger och hålla beslutande folkomröstningar.

En intressant synpunkt som jag hört är att helt enkelt koppla ett fullvärdigt medborgarskap till en fullgjord militärtjänstgöring. En variant på ”gör din plikt, kräv din rätt”. Om jag tillåts vara lite socialistisk skulle en sådan lösning kunna sockras med erbjudande om utbildningsförmåner, det skulle kunna locka folk.

Ett annat system är att erbjuda de sämre bemedlade samhällsklasserna tjänstgöring i en yrkesförsvar. Kriga för mat och husrum, helt enkelt.

Det tredje alternativet, vilket säkerligen är det bästa men också det som är svårast att genomföra, bygger på ett lokalt förankrat hemvärn där folk tjänstgör för att de vill det själva.
Man går samman för att att man älskar sin hembygd i första hand. Denna lösning kompletteras med ett visst territorialförvar för de dyrare lösningarna, exempelvis flygvapen, flotta och vissa typer av gardesförband.

I den bästa av världar ingår sannolikt också förband med strategiska kärnvapen.¹ Kärnvapendoktrinen skall vara föredömligt enkel och lättfattlig: försöker man med våld att ta vår frihet från oss så förbehåller vi oss rätten att försvara oss till varje pris.
Problemet med kärnvapen är för övrigt inte bomberna, problemet är att en motståndare kommer göra allt han kan för att slå ut dem.

En sak som ingen vettig människa vill veta av är Nato. Hur man än vrider och vänder sig innebär det nämligen att vi allt för stor utsträckning dagtingar med vårt handlingsutrymme. Vi måste i viss mån underställa oss andra länders vilja och förmåga.
Det kan jag aldrig acceptera. Både som privatperson och politiker strider det mot mina principer att lyda andras befallningar när det gäller Sverige.
Min, givetvis blygsamma, åsikt är att de medlemskapsförhandlingar som nu pågår med Nato är landsförräderi.

För övrigt föreligger det uppgifter om att Sverige mer eller mindre är redo att ge efter för turkisk utpressning och till och med ändra på viss lagstiftning för att blidka Erdoğan. Där jag kommer ifrån kallas dylikt för att man är en erbarmlig syltrygg och stövelslickare.
Att svenska politiker lånar ut sig till dylika tarvligheter borde leda till eftertanke hos deras väljare.

Jag vidhåller också min åsikt om att Ryssland inom en överskådlig framtid inte utgör ett reellt hot mot Sverige. Hr Putin gör nämligen sitt bästa för att mala ner människor och materiel i Ukraina, hur ryssen ska klara av större militära operationer som innebär överskeppning till Sverige och/eller massiva pansarkilar i Europa är en gåta.

Så nu är tärningen kastad, jag förväntar mig att mina kloka läsare kommer med synpunkter och förslag. Tillsammans kan vi skapa en hållbar säkerhetslösning för Sverige!

1. Trogna läsare av mina texter noterar här en omsvängning från min sida. Jag har dock inga problem med att revidera mina åsikter.