Migrationsverket

Gråt och klagoskrik hörs från Migrationsverket efter det att Tidöavtalet har blivit offentligt känt.

Ledningen meddelade de anställda om förväntade ändringar varpå bråk uppstod på intranätet. Sånt liv och kiv blev det att verkets stabsjurist, Helena Hedebris, ansåg sig nödgad fälla följande kommentar: ”Migrationsverkets intranät är inte lämpligt forum för att framföra politiska ställningstaganden”.

Då Migrationsverket, precis som många andra myndigheter, är så nedlusat med godhetsonanister att det kan räknas snarare som aktivistmyndighet än statlig myndighet är det väl oklart om det lugnade känslorna.
Så är det nämligen, det som Sverige kallar migrationspolitik har hittills gått ut på att släppa in det stora flertalet.

För mig som har en klassiskt liberal världsbild är en av de viktigaste principerna rätten att få diskriminera människor. Det innebär helt enkelt att jag personligen bestämmer själv vilka jag vill, eller inte vill, ha i min omgivning.
Om vi kombinerar det med en annan av mina grundläggande principer, den att jag själv vill bestämma över mina pengar, så förstår alla att jag inte är någon vän av Migrationsverket.

Även om det nu, och här talar vi om en ideal drömvärld, inte var en aktivistmyndighet så skulle jag vara motståndare till den.
Då skulle det nämligen sitta för mig okända byråkrater och tillämpa politiskt bestämda regler, tillkomna som resultat av märkliga kompromisser i en kohandel mellan människor jag inte valt, långt från min vardag.

Nu är det etter värre. Byråkrater utan ett egentligt ansvar som anser sig vara på en mission att hjälpa människor tillämpar (i bästa fall, kanske) ett flummigt regelverk tillkommet som resultat av märkliga kompromisser i en kohandel mellan människor jag inte valt, långt från min vardag.

I en klassisk liberal värld skulle jag kunna tänka mig att det istället fungerar enligt följande.
Staten tar hand om gränsskyddet och släpper bara in människor som bevisligen inte är kriminaldårar och bevisligen har råd att betala sitt uppehälle. Alternativt har garanterat uppehälle från en svensk medborgare.

Vid inresan ska en vandelsförsäkran undertecknas som statuerar utvisning om man inte sköter sig.
Självklart skall den svenska medborgare som eventuellt garanterar uppehälle för den inresande också kunna straffas vid misskötsel.
En mycket viktig ordning ska vara att varje enskild kommun har att besluta om de vill ta emot utländska medborgare. Staten ska inte ha något med det att göra.

Tågordningen blir då att ömmande själar som helst av allt här i livet vill stå som garanter för inresande helt enkelt får ansöka om det hos sin kommun. Vi får anta att en viss del av Migrationsverkets specialistbyråkrater kommer bli kommunalanställda.

På så sätt slipper vi ett dyrt migrationsverk och att en massa av våra skattepengar går till det bidragsindustriella komplex som migrationen till Sverige utgör idag.

Återstår då hanteringen av dem som redan finns i landet och inte gör någon nytta alls förutom som projektionsyta för vänsterblivenhetens godhetsonani.

Vi kan tänka oss att andelen så kallade enkla jobb där inte ens krav på duglig svenska ökar markant när arbets- och löneskatter sänks den dagen vi skaffar oss en minimal stat. Ytterligare ett incitament att jobba torde vara att inga bidrag betalas ut med någon reda när inga skatter betalas in.
Sannolikt minskar också levnadsomkostnader när momssatser på livsmedel och andra livsnödvändigheter slopas. Åtminstone teoretiskt bör det suga upp en del svårt arbetsskygga individer.

Den som fortfarande vägrar att anpassa sig får väl helt enkelt dra upp sina bopålar och flytta någon annan stans.
Eventuellt kan vi vara storsinta och använda ett par årsbudgetar från det nedlagda Migrationsverket för att erbjuda dem som vill pengar för att dra. Ett krav ska i så fall vara att de avsäger sig sitt eventuellt svenska medborgarskap.

Vi toppar hela tårtan med nödregler som kan användas när det finns behov av skydd för människor från vårt omedelbara närområde, fortfarande med kommunal självbestämmanderätt.

Det är i alla fall ett utkast till en bättre migrationspolitik än den vi har idag. En politik där vi slipper stora statliga verk och befriar rikspolitikerna från bördan att bestämma vad lokalsamhällena begriper mycket bättre!