Mig Veterligt

Mig veterligt var det fordom mindre vanligt i Sverige att blinda åldringar sköts ihjäl på pubar.

Sannolikt var det också oerhört ovanligt att barn blev intvingade i bilar och körda ut i skogen där de avrättades med huvudskott. Jag är faktiskt så säker på min sak att mina påståenden inte ens kan kallas att sticka ut huvudet, jag talar om försanthållanden.

Jimmie Åkesson, partiledare för SD, påstod frankt och sannolikt helt riktigt att våldet hänger ihop med bidragsmigrationen till Sverige. Han uttryckte sig kanske inte specifikt med ordet ”bidragsmigrationen”, men det är nog det han innerst inne menar. Så är det ju, allom bekant, att Jimmie aspirerar på statsministerposten och således inte kan vräka ur sig vad som helst. Han övar på sin statsmannamässighet!

Vår nuvarande ”statsminister” Uffe uttrycker sig med ordet ”fasansfullt” om skjutningen på puben där åldringen dog.  Den intressanta frågan är emellertid vad som kan göras åt eländet, hur undviker vi i framtiden att barn avrättas med huvudskott och blinda åldringar faller offer när de vill gå ut och ta sig en bärs?

Frågan är enklare än man tror att besvara och kan fördras av de flesta människor med någon form av grundläggande självbevarelsedrift. Det innebär alltså att lösningen är omöjlig att genomföra i Sverige eftersom styvt 80 procent av de som röstar i allmänna och fria val röstar på något annat än det riskdagsparti, SD, som skulle handlägga frågan med visst schvung.

Om vi tittar på valdeltagandet 2022 så låg det på 84 procent av de röstberättigade, en minskning från föregående val på 3 procentenheter. Det finns rimliga skäl att anta att en god del av de som inte röstar gör det för att de finner saken tämligen meningslös.
Men tänk om hälften av dem tog sig i kragen och vågade masa sig till vallokalen och protestera, då skulle genast två relativt små partier varav KLP skulle vara ett verkligen göra skillnad och ställa krav på att något hände.

Så är det nämligen, vänner och ovänner, att vänsterblivenheten har sitt tillgodosett i riskdagen. Den mer eller mindre populistiska högern, där KLP enligt min bedömning med stolthet ska kalla sig mer populistisk, är inte tillräckligt representerad. Jag skulle utan att tveka vara beredd att sätta mig ner med en justitieminister från SD och förhandla fram effektiva lösningar på dagens situation. Så är det nämligen, och det vet nog alla, frihet trivs och utvecklas bäst i lugn och ro. Gangster- och klanvälde är frihetens motsats.

Givetvis är det ingen söndagspromenad att rätta upp läget med en sönderfeminiserad poliskår, SIS-hem som läcker som såll och förortsgangstrar som överträffar maffian när det begav sig USA. Vidare gör det offentliga Sverige inte saken lättare genom att vägra delta i upprensningen av skuggsamhället.
Det enda som egentligen föreslås är att ösa in pengar i så kallat förebyggande åtgärder som i bästa fall, men i verkligheten inte alls, kommer ge effekt inom en tidshorisont på decennier.

Ett alternativ är givetvis att låta hela eller delar av Sverige gå under i en allt mer uppskruvad våldsspiral. Att se på medans allt det våra förfäder byggt upp krossas och mals tills aska. Allt medans vi som varit något mer förutseende skyddar oss själva och våra nära och kära.
Lösningen skulle givetvis betyda att vi måste bilda frikårer till vårt beskydd, initialt betyder detta att mycket tid och kraft måste läggas på att bekämpa myndighetsföreträdare. Min önskan är att vi helst slipper det, men ska jag vara helt ärlig så är det något som tyvärr måste tas under övervägande.

Frågan är egentligen hur mycket elände vanliga hederliga medborgare kan ta? Hur mycket tål exempelvis i samhället välintegrerade muslimer innan de får nog av mer militanta trosfränder dumheter?
Hur mycket accepterar helsvenska Svenssons med jaktbössor innan de får nog? När är botten nådd?

Mig veterligt börjar tålamodet tryta eftersom fler och fler upplever att ingen bryr sig om oss. Hur kommer staten reagera den dag det rinner över för oss?