Medlemmar i Nato

Tydligen är det klart nu, efter mer än ett års kattrakande ska Sverige bli medlemmar i Nato.

Kremls talesperson Dmitrij Peskov har därför funnit anledning att meddela att det svenska medlemskapet är negativt för Rysslands säkerhet och kommer att få konsekvenser.
Han har givetvis rätt i sina slutsatser. Sverige får nu ännu tätare band med försvarsalliansen Nato och blir mer samövade, kortar ner ledtiderna, får större ansvar och kommer med viss sannolikhet utgöra basområde. Ryssland måste då avdela än mer av sina redan nu knappa resurser för att upprätthålla någon form av balans i Östersjöområdet.

Något omedelbart hot mot Sverige med landstigning på Gotland och andra stolleprov föreligger emellertid inte. Som jag (kanske lite halvspydigt) skrev på Twitter under tisdagen: ”Enligt säkra källor har 356 Roddbåtsburna Stenkastarbrigaden startat förflyttning från yttre Sibirien! Gotland hotas till våren…”

Det är nämligen på den nivån som Rysslands förmåga ligger just nu. Anledningen därtill är mycket enkel, man håller med viss nöd näsan över vattenytan i Ukraina.
Tanken på ryska horder som väller in över Västeuropa härstammar från det kalla kriget när Warszawapakten med alla dåvarande länder bakom järnridån som ett samlat hot mot den civiliserade världen.

Att Ryssland kan dra iväg några kanske inte så träffsäkra robotar med konventionella stridsspetsar mot utvalda mål är en möjlighet, dock knappast troligt. Vi måste nämligen ställa oss frågan vad de skulle vinna med det. Kärnvapen är uteslutet eftersom tanken på att Putin, eller någon av hans befälhavare, i klinisk mening skulle vara komplett galna bara är ren propaganda.

Faran ligger givetvis i att Ryssland som statsbildning kollapsar av en eller annan anledning. Att kommandostrukturen för taktiska och strategiska kärnvapen havererar och det mer eller mindre blir inbördeskrig i landet.
I en sådan situation ligger dock hela världen risigt till med eller utan medlemskap i Nato.

Ett svenskt medlemskap innebär framför allt ytterligare huvudvärk för Ryssland. Hotet mot Sverige är detsamma som förut utom att vi nu i rent formell mening kommer skyddas av Natos kärnvapenkapacitet, vilket i princip då i är USA:s förmåga på området.

För svensk del kan man väl hoppas att inträdesbiljetten, förutom att Ulf idag får sitta med utan rösträtt när de stora gossarna drar upp riktlinjerna, är att vi får tillgång till Natos strategiska reserv av regnkläder och kängor. Både regnrockar och kängor saknas nämligen i så stort antal hos de svenska militärerna att vissa av höstens repititionsövningar varit tvungna att ställas in.
Sedan försvaret dömdes ut som ”ett särintresse bland andra särintressen”¹ ungefär 2013 har man nämligen ägnat sig åt Pride-parader och annat trams än att förrådshålla basala utrustningsdetaljer i tillräcklig omfattning.

Hotnivån mot Sverige, undantaget att Ryssland börjar divergera information lite extra hårt, får alltså bedömas som lågt. Vi kan med gott mod se framtiden an och ägna oss åt att peka på det mest självklara faktumen med Sveriges anslutning till Nato.
Vi blir än mindre fria att själv bestämma vårt framtida öde. Vi skriver under på att hjälpa till vare sig vi vill eller inte. Det största förlorarna är framtida generationer som kan få all anledning att ifrågasätta hur vi kunde gå med på detta stolleprov utan att protestera och åtminstone kräva folkomröstning om saken!

Sist men inte minst, jag står fast vid att Nato inte är för oss och att Swexit bör ske per omgående, helst redan igår!

1. Uttalandet gjordes som bekant av en fotbollsintresserad numera före detta ”statsminister” vars namn inte bör nämnas bland civiliserade människor.