Medborgarnas Ansvar!

Vi måste tala om medborgarnas ansvar.

Det är nämligen hos dem som det yttersta ansvaret för hur det ser ut i Sverige landar. Åtminstone om medborgarskap är att definiera som rösträtt till riskdagen, region och kommunerna i de påstått allmänna och fria val som avhålls vart fjärde år.
De som sitter i riskdagen är de som efter räknandet av röster och en hel del kattrakande utser den som ska bilda regering.

I Sverige är det fastslaget i Regeringsformen att all offentlig makt utgår från folket. Det betyder (åtminstone teoretiskt) att medborgarna är med och bestämmer genom de politiker som väljs in i riksdag, kommuner och regioner. Detta kallas representativ demokrati.
Det innebär per definition att vi inte kan smita från ansvaret för våra egna handlingar.

Ett av de mest avgörande problemen är att medborgarna underskattar sin egna förmåga att själv tänka och agera för sitt eget bästa. Man tror, ivrigt påhejade av politiker och byråkrater som tycker detta är en god tingens ordning, att det är mycket komplicerade beslut som måste fattas för att leva ett tryggt liv.

För den genomsnittlige medborgaren är så inte fallet. Problem uppstår däremot ofta när man ska interagera med andra, men om vi tänker efter lite så kan vi konstatera att interaktionen i lokalsamhället ofta fungerar bra så länge vi är överens om några grundläggande förutsättningar.
Det är därför som politiska partier strävar efter att poängtera våra motsättningar och olikheter. I Sverige och många andra länder i västvärlden har det gått så långt att politiker och ett aktivistiskt byråkratskrå aktivt skapar motsättningar.

Man vill helt enkelt motarbeta alla former av identitetsbyggande och kulturell särart som folket ägnar sig åt, eller upplevs ägna sig åt, eftersom det motarbetar det större målet att uppgå i en enda homogen massa av världsmedborgare.
Det är i princip så, vänner och ovänner, att riskdagspartierna är helt överens i den mest grundläggande frågan. Den som handlar om din och min individuella frihet, av den varan ska vi inte ha för mycket.

Det är också i den saken som man lyckats bäst i att kollra bort medborgarna och deras förmåga till insikt. De flesta tror sig inte behöva någon större frihet och skräms rentav på tanken av att få det.
Välfärdsstaten har kvävt förmågan till att skatta friheten från förtryck som den största gåvan av dem alla. Hellre ett utslätat liv i den fördömda moderniteten och konsumismen, omhändertagen av en stat som reglerar dig i detalj, än fri att utforska hela din potential.

Vi måste förstå att politikerna som väljs att bestämma över oss inte primärt har vårt bästa för ögonen. I bästa fallet skulle de kanske ha en bild av vad de själva tror är vårt bästa som mål, men så är det inte.
I själva fallet är det så att varje enskilt riskdagsparti högsta dröm är att påtvinga oss sitt idealsamhälle. Annars borde det rimligtvis vara så att alla riskdagspartier hade exakt samma partiprogram att förhålla sig till, så är som bekant inte fallet.
En sak är de åtminstone överens om, du saknar förmåga att begripa och bestämma själv.

Det finns inget, repeterar: inget, riskdagsparti som är redo att rulla tillbaka det som kallas välfärdssamhället där skattepengar fördelas genom deras försorg efter att först tas från medborgarna under hot om våld och sedan delas ut som nådegåvor. Anledningen härtill är mycket enkel, de skulle förlora sin makt över oss skattehjon.
Det stora bedrägeriet i sammanhanget är att de som val efter val röstar på riskdagspartierna verkligen tror på att det måste vara så. Sin egen förmåga att fatta förnuftiga, välavvägda och medmänskliga beslut tror de inte på. Alternativt så tror valhenskåren att alla andra ska förvandlas till primitiva bestar om de anförtros att fatta besluten själva.

Politikens största gåva till det svenska folket kan faktiskt vara att den helt och hållet slagit sönder vår tillit till varandra. Det mellanmänskliga förtroendet har körts helt i botten och vi kan givetvis inte förlita oss på att nuvarande kår av politiker kommer göra ett skapandes grann för att återupprätta det. Då skulle de nämligen förlora sin livsluft, att bestämma över oss och kunna lägga sig i varje detalj av våra liv.

Det är där ditt, mitt och alla andra medborgares ansvar kommer in i bilden. Vi måste ta hela ansvaret själva och agera innan det är för sent.
En bra början är att protestera redan nu, kräv att politiker på aggressivast möjliga sätt ska sluta lägga sig i era liv!

Sist men inte minst, jag står fast vid att Nato inte är för oss och att Swexit bör ske per omgående, helst redan igår!