Martin

Martin Marmgren är MiljöPhascisternas rättspolitiska talesperson.

Därtill har han kvalificerat sig genom sitt yrke som polis. I år hamnade han i riskdagen, fler än bara jag hoppas att han åker ut efter höstens val.
Huruvida Martin är en bra eller dålig polis saknar jag underlag att uttala mig om. Det är för övrigt helt ointressant i sammanhanget, vad vi ska diskutera här är hans politiska ställningstagande och vilka slutsatser man kan dra av dem.

2016 var Martin inblandad i en liten fejd på Expressen debatt. Hans slutreplik i den debatten är väldigt intressant, han säger nämligen helt öppet att ”Jag hade aldrig kunnat arbeta som polis i ett land styrt av SD.”
Notabelt är att detta uttalande gjordes 2016, det vill säga 6 år innan han hamnade i riskdagen, och att det inom den vänsteristiska sfären sannolikt ses som en merit.

I Sverige gäller yttrandefriheten lika för alla. Hög som låg, statstjänsteman eller inte. Att tala fritt är inom vissa mycket rimliga gränser en rättighet som alla har, utgångspunkten är givetvis att det ska vara så.
Däremot, och detta är mycket viktigt, att man har rätten att uttala sig innebär inte per definition att det alla gånger är så att man bör uttala sig.

Särskilt viktigt är detta för personer som befinner sig i samhällspositioner där deras opartiskhet inte bör ifrågasättas, åtminstone inte mer än nödvändigt.
Det står tämligen klart att många som träffar på en polis i tjänsten anser sig ha skäl att ifrågasätta denna. Att lägga sten på börda genom att som aktiv polis uttala klara politiska synpunkter är inte bra.

Vidare kan vi fundera över Martin Marmgrens oväld i tjänsten om en misstänkt brottsling, eller ett brottsoffer, är en känd sverigedemokrat?
Varför skulle Martin uppträda plikttroget och korrekt mot en sådan person?
I bästa fall kan Martins uttalande betecknas som ärligt, men då får man sträcka sig bra långt. Det är snarare ett uttryck för vänsterns maniska önskemål att hela tiden lufta sina känslor, eller i värsta fall myndighetsaktivism.

En delikat fråga i sammanhanget är då om exempelvis poliser ska få delta i debatter och uttrycka sina synpunkter? Det självklara svaret är att det inte bara är önskvärt, det är ett krav som varje vettig medborgare (exempelvis undertecknad) bör ställa på polisen.
Däremot, och detta är mycket viktigt, att recensera partier får de syssla med någon annanstans. Att använda kvällsblaskors debattsidor för att bevisa sin politiska korrekthet är ovärdigt och undergräver ett förtroende som redan är på gränsen till obefintligt.

Vidare bevisar Martins uttalande min tes om att statstjänstehen inte ska få rösta i riksdagsvalen. Det måste framstå som en intuitivt rimlig princip att statstjänstehen, lika lite som tjänstehen inom regioner och kommuner, är särskilt intresserade av att bita den hand som föder dem. Sålunda bör de inte ha någon rätt att välja dem som ska styra dem, det vill säga politikerna.

I förlängningen, hemska tanke, sitter miljöphascisterna kvar i riksdagen och kan på olika sätt påverka den framtida kriminal- och rättspolitiken genom de utpressningsfasoner som i dagligt tal kallas för ”det politiska hantverket”.
MiljöPhascisterna är som bekant mycket upptagna av sin egen godhet och i övrigt helt utan kontakt med det som vi andra kallar verkligheten. Den som tycker att partiet orsakat irreparabel skada hittills har inte sett vad som komma skall!

Självklart är det också så att de som kandiderar till riskdagen, region- eller kommunfullmäktige också skall förvägras att rösta i respektive val. Allt annat är att betrakta som korruption. Eller för att uttrycka sig så även människor i denna moderna tidsålder förstår, som att själv gilla sina inlägg på sociala medier.
Jag kommer självklart avstå att lägga min röst i höst. Om Martin Marmgren lovade att göra samma sak ska jag bjuda in honom på en fika för att diskutera kriminalpolitik!