Majoritetstyranni

Majoritetstyranni 1
EU är lika med majoritetstyranni.

Den enda frågan man måste ställa sig inför EU-valet är om vi önskar bestämma själva eller inte. Är det slavmentaliteten eller frihetslängtan som skall styra oss in i framtiden?
Enligt min åsikt är det enkelt, alla som tycker slavmentaliteten är att föredra röstar på riskdagspartierna eller Medborgerlig samling. Resten av oss skickar Klassiskt Liberala Partiet till Bryssel för att ställa till en förbannad oreda.

EU är nämligen lika med majoritetstyranni och sådant kan vi vara utan, särskilt från Europa. Vi har nog med problem att hantera här hemma i Sverige för att orka bry oss om kontinenten också.
Senast jag räknade på saken utgjorde Sverige en så pass liten del av Europas befolkning att det inte kan vara lönt att ta omvägen via EU och dess institutioner för att få något vettigt gjort. Det är bättre att kapa det ledet i hanteringen och istället inleda frihandel och andra samarbetsavtal med de länder som vi delar ömsesidiga intressen med.

Ytterligare en fördel är att vi kan själva helt och hållet kan bestämma över migrationspolitiken och en mängd andra områden, vi har till och med möjlighet att bli något av en stormakt som EU får vara snäll och vänlig mot.
Det senare gäller givetvis energiförsörjningen. Nu när Ryssland är avknoppat kan Sverige bygga vackra kärnkraftverk längs hela kustbandet och exportera överskottet till kontinenten. Museerna i Europa som klimatfascisterna vandaliserar behöver vara tillräckligt varma även vintertid så att kletet de kastar omkring sig inte fryser fast.

Men en förutsättning för att Sverige åter ska bli ett självständigt land i förhållande till Europa är givetvis att medborgarna inser att majoritetstyranni inte är lösningen, att tanken på att demokrati blir bättre ju fler som är med och träter i grunden är fel.
Som höga vederbörande brukar säga: den pedagogiska utmaningen är betydande. Medborgarna i Sverige har nämligen invaggats i tanken att politiker vet bäst och att flera politiker vet ännu bättre!

Det är ett oomkullrunkeligt faktum att vissa beslut måste fattas gemensamt. Men det är lika sant att inga beslut blir bättre om ofantligt många ska säga sitt. I själva verket bli det sämre eftersom man förlorar den lokala förankringen.

Som alla, eller åtminstone de flesta som inte drömmer våta drömmar om EU nattetid, begriper så finns det betydande skillnader mellan länder och folk, så också inom EU. Man måste alltså fråga sig varför alla ska knös in i samma mall och fatta gemensamma beslut om stort och smått?
Är det inte bättre att vi utgår från att människor begriper bäst själva och agerar i enlighet med det?

Det värsta som kan hända om hela EU klappade ihop i morgon dag är att en drös politiker och ännu fler byråkrater skulle bli arbetslösa, är det egentligen något att vara bedrövad över?

För Sveriges del skulle ett avslutat EU-medlemskap innebära att vi får agera som vi gjorde innan medlemskapet i Klubben för Inbördes Europeisk Beundran. Mig veterligen rullade det på ganska bra då också. Man kan till och med säga att det gick bättre eftersom vi slapp anpassa oss till alla påbud från Bryssel, åtminstone överlevde vi så pass länge att det tog bra lång tid innan vi blev medlemmar i EU!

För de som avgudar majoritetstyranni låter detta givetvis illa. De nöjer sig inte med att bestämma över ett fåtal när de har chansen att trycka ner ännu flera. För viktigpettrar, strebrar, socialister och klimatfascister är EU en språngbräda mot nya höjder.
För oss som gillar det nära och småskaliga är det därför dags att sätta ner foten, vi har fått nog och vill inte bli överkörda längre.
Vi säger helt nej till majoritetstyranni i sommarens val till EU-parlamentet!