Magdalena Andersson

Vår statsministerrinna, Magdalena Andersson, har det kämpigt i valrörelsen.

Ena dagen befinner hon sig på Armedalsveckan, den andra i Ukraina där hon storsint utlovar fler vapenleveranser för direkta krigsinsatser samt hjälp med sophanteringen och återvinning när stridigheterna väl är slut. Det sistnämnda kan man kanske tänka sig att en riktigt rabiat MiljöPhascist får i uppdrag att sköta, det lär väl inte saknas sådana som behöver praktikplats efter höstens riksdagsval.

Den tredje dagen startar hon upp såsseriets valrörelse i Växjö med att utlova allmänt tuffare tag mot kriminalitet och ytisar som olovligen befinner sig i landet. Med andra ord ska den så kallade inre utlänningskontrollen stramas upp.
Både polisen och kustbevakningen ska få rätt att kroppsvisitera suspekta typer i jakten på pass och ID-handlingar.

Det är klart intressant att det anses vara ett gott förslag just nu. Vi får också anta att det kommer bli liv och kiv om saken eftersom det per definition inte kan anses vara mycket bättre idag, ur extremvänsterns synpunkt, än var det var igår. Har vi riktig otur kan MiljöPhascisterna vända det till sin fördel och rädda sig kvar i riksdagen. De anser som bekant att vem som helst har rätt att befinna sig i vårt skattefinansierade paradis till land.

Anmärkningsvärt är också att statsministerrinnan Magdalena Andersson i Växjö helt öppet erkänner kopplingen med typer som befinner sig illegalt i landet och grov brottslighet.
Vän av ordning (jag) undrar lite försynt om hon vaknade till av att städhjälpen vid avflyttningen till tjänstebostaden visade sig vara illegalist?¹
Det är faktiskt en form av grov brottslighet eftersom den branschen omsätter mycket skattepengar som piskas ur hederligt folk.

Vidare ska man titta närmare på ”madrassboenden”, där många bor trångt och åtminstone utreda hur det ska bli lättare att vräka kriminella typer som sköter sina skumraskaffärrer från hyreslägenheter.

Med andra ord sådant som redan borde fungera om höga vederbörande brytt sig det allra minsta, men som inte fungerar alls eftersom höga vederbörande egentligen inte bryr sig ett dugg. Åtminstone så länge det inte är valrörelse och de inte känner marken bränna under fötterna.

Om jag blev statsminister skulle en av de allra första åtgärderna bli att sätta lås på gränsen. Till Sverige skulle noll och ingen släppas in som inte kunde bevisa sina möjligheter att försörja sig.
Förutom permanenta en förstärkt inre utlänningskontroll skulle jag också initiera en allmän folkräkning i akt och mening att få kontroll över vilka som befinner sig i landet. Den som inte låter sig räknas har inte här att göra.

Det sistnämnda kan tyckas vara en ickeliberal handling. Problemet är bara att vi idag inte har någon kontroll över vårt eget land, och det är precis vad vi måste skaffa oss.

Vad gäller ”madrassboenden” och kriminellas boendesituation är det något som med varm hand kan lämnas över till fastighetsägarna. Staten får stå till tjänst med att försvara deras rätt att slänga ut folk efter eget skön med hänvisning till den privata äganderätten, som statsmakten givetvis ska hävda i ur och skur.

Så långt vill givetvis inte fru statsministerrinnan gå. Någon måtta tycker hon allt att det ska vara. Givetvis med hänvisning till den välkända socialistiska parollen att folk egentligen ”inte vet sitt eget bästa”.
Således blir det utredningar och långbänk av hela saken, förmodligen hoppas man att spektaklet glöms bort efter valet.

Klassiskt liberala partiet vill att Sverige ska ta kontrollen över sitt eget territorium, att kriminaldårar utan pardon ska kastas ut och att hyresvärdar får bestämma vilka som ska bo hos dem. En randanmärkning är att även folk som kan definieras som bidragsmigranter, men inte nödvändigtvis grovt kriminella i ordets egentliga bemärkelse, ska lämna landet. Folk som vi inte har någon nytta av förutom som alibi för vänsterns erbarmliga godhetsmasturbation gillas inte av resten av oss.

Kommer jag in i riksdagen lovar jag att ta upp också den saken i kammaren!

1. Illegalist är egentligen en så kallad ”sovande agent”, här används det alltså i en annan betydelse. Många gånger kan man dock undra var en del ytisars lojalitet ligger.