Magdalena Andersson

Att Magdalena Andersson nådigt låter publicera debattartiklar om hotet mot demokratin i husorganet DN har givetvis mycket rimliga skäl.

För det första har fotsoldaterna, socialdemonkraternas nätkrigare, sedan valet skämt ut sig en masse på sociala medier och därmed jämnat vägen för en stabil uppgång i opinionen.
För det andra, tittar man på (S)(V)T/Novus går det att konstatera att hoppet uppåt i opinionen skedde i december 2022 från 32,2 i november till 34,2%. I april damp socialdemonkraterna ner något för att gå upp igen nu i maj. Om (S)(V)T/Novus får bestämma ligger S nu på 38,4%, en för den senmoderna socialdemonkratin mycket bra siffra.
För det tredje börjar ”regeringen” och dess stödhjul bli alltmer självsäkra.

Socialdemonkratins nätkrigare kan bära en stor börda eftersom de till stor del är känslodrivna och riktar sin eld mot dem som vacklar mellan förnuft och den vänsterblivna galenskapen.
Det får dock hållas för sant och visst att de inte kan bära allt på sina anemiska axlar. Vi ska komma ihåg att människor som vacklar har sina stunder av klarsyn. Det enklaste sättet att bryta deras kvarvarande förnuftiga tankar är givetvis om ett högdjur, i detta fallet Magdalena Andersson, publiceras i en tidning som kan uppfattas som vederhäftig.

Socialdemonkratin har givetvis alla skäl i hela världen att försöka upprätthålla momentum i opinionen. Nästan 40 procent är en mycket bra siffra och fullt tillräcklig för att knipa makten om det skulle bli regeringskris och nyval.
Problemet för Magdalena och hennes partistrateger är då att man inte får reta opinionen med tråkig realpolitik. Istället för att komma med praktiska lösningar på alla missförhållanden som råder i landet gäller det att vara till intet förpliktigande hotfulla.
Där passar berättelsen om den hotade svenska demokratin in perfekt. Har man lyckats sälja in den berättelsen till dem som röstade S i valet så fungerar det även på andra.
Dessutom kan givetvis varenda sosse med mer än en månads medlemskap i partiet rabbla historien om S som Sveriges statsbärande parti i sömnen.

Socialdemonkratin känner slutligen att någon måtta får det vara med hur SD beter sig. Här kan jag faktiskt förstå dem något litet, är det inte väl sturskt av Jimmie Åkesson att kräva att ingångna avtal ska hållas?
Det är nog inte något som socialdemonkraterna kan acceptera på en kafferast. Dessutom ingår det inte i den socialdemonkratiska självbilden att andra partier alls kan föra en politik som är bra för Sverige¹, någon måtta får det vara.

Sist och slutligen kom Ebbas semester med barnen som ett bonus för Magdalena. Magdalena måste gnuggat händerna av glädje när Ebba drog med barnen och lämnade Agenda-debatten till reserven.
För socialdemokratin är det givetvis den högsta graden av tjänstefel när en medlem av ”regeringen” dumpar en ointressant och ideologiskt uppstyrd debatt i statstelevisionen!

Självklart ska vi alla vara glada över att Magdalena Andersson gör bort sig på DN debatt. Alternativet vore nämligen mycket värre, tänk om S och SD satt sig ner och räknat för en gångs skull, då skulle vi ligga riktigt illa till i Sverige.
Enkel matematik ger nämligen vid handen att dessa båda med enkelhet skulle skrapa ihop över 50% av Sveriges röstberättigade väljare!

Sålunda kommer här en uppmaning till alla frihetliga i Sverige. Fortsätt för guds skull att polarisera allt vad ni kan, söndra i frihetens namn och håll fast vid era SD-vänner med allt ni kan.
För våra barn och barnbarns skull är det en plikt att driva s-trollen framför oss i parti och minut. De är förvisso inte svåra att mata med dynga men vi får inte heller slå oss till ro och tro att jobbet är klart!

1. Det är en annan sak att den nuvarande ”regeringens” politik faktisk är ett sänke för Sverige. Ur min synvinkel är det så att inget av riskdagspartierna är kapabla att föra en vettig politik som på aggressivast möjliga sätt lämnar medborgarna ifred.