Lyfta Perspektivet

Ibland måste man lyfta perspektivet och fundera på de något större sammanhangen.

Ett sådant större sammanhang är självklart ett absolut förbud mot abort. Åtminstone av flickfoster och alldeles särskilt i vissa utvalda länder. I Kina, Azerbajdzjan och Armenien är aborter av flickfoster, könsselektiva aborter, så vanliga att myndigheterna varnar för en demografisk kris. Det kan väl tänkas att Indien inte ligger långt efter, de källor som jag hittar vid en snabb sökning visar att det föds drygt 900 flickor per 1000 pojkar.

Orsaken till att flickor väljs bort är mycket enkel. De anses av primitiva folkslag sakna värde. I exemplet Indien är det bevisat att pojkar generellt får bättre tillgång till mat, sjukvård och utbildning än flickor.
Dessutom, med tanke på vad vi med jämna mellanrum får ta del av i media rörande brutala våldtäkter verkar kvinnosynen i Indien vara minst sagt rutten.

Det finns så klart en mycket bra anledning till att ”feminister” i västvärlden inte tar upp frågan. Här lever vi vi nämligen med ett generellt sett mycket högre välstånd och har lyckats slå oss fria från de flesta barbariska normer som råder i primitivare delar av världen.
Utan att överdriva kan man faktiskt påstå att pendeln hos oss slagit över för långt åt andra hållet.

År 2021 var det summerade fruktsamhetstalet i Sverige 1,67 barn per kvinna. Man noterar att utrikesfödda kvinnor ligger högre än kvinnor födda i Sverige. Skillnaden är så pass stor att SCB beräknar att den ska vara utjämnad först år 2070. Inte så mycket för att kvinnor födda i Sverige kommer föda fler barn, snarare är orsaken då att utrikesfödda kvinnor föder färre barn.

Sannolikt hittar man i den statistiken, rent teoretiskt i alla fall, ett (förlåt skämtet) embryo till lösningen av det stora antalet könsselektiva aborter i länderna som tidigare nämnts. Det är helt enkelt en fråga om att ändra synen på kvinnor och deras värde.

Det är givetvis en helt annan fråga om det går att ändra den hos andra?

Jag skulle vilja se de rödstrumpor i dagens Sverige som kämpar för olika typer av bidragsmigranters rätt att till varje pris ta del av vårt välstånd åka till Kina, Azerbajdzjan och Armenien, för all del också Indien, och bekämpa könsselektiva aborter.
Det låter lika troligt som att de skulle beställa biljetter till första bästa flyg till Teheran och stå i första ledet för kvinnors rätt att slippa lida under mullorna därstädes.

Sannolikheten för detta är alltså låg. Samtidigt är det givetvis så att inga segrar kan vinnas med enkelhet.
Problemet är sannolikt att det finns lättare saker att brinna för än rätten för kvinnor i relativa skithålsländer. Såsom ”klimatet”, vilket är till inte förpliktande eftersom det hur som helst rullar på vad vi än företar oss i Sverige. Eller att man ska limma fast sig på bilvägar av en eller annan anledning, eller ansluta oss till Nato.

En sak är i alla fall säker, värderingen av kvinnor som självständiga, värdefulla och viktiga individer underlättas inte av att flickfoster en masse aborteras.
Däremot är det lättare att gapa om tusen och en andra saker än att hjälpa sina olyckssystrar i andra länder.

I västvärlden har den fullständigt rabiata pro-abortrörelsen fått för sig att abort ska vara en form av mänsklig rättighet. Vad man inte tänkt på är de ganska självklara alternativen med allt från preventivmedel till den faktiska möjligheten att inte utöva sex.
Kvinnor i skithålsländer har inte den möjligheten, åtminstone långt ifrån alla.

Det vore, tycker jag och många med mig, därför tacknämligt att ”feminister” ur den pekuniärt starka men i anden fattiga medelklassen i västvärlden flyttade sitt fokus från sig själva och hjälpte de olyckssystrar som lider under ett reellt patriarkalt förtryck.