Lurade Muselmaner?

Lurade Muselmaner? 1

Är Halmstads muselmaner lurade av politikerna?

Den kan man undra eftersom signaturen ”Svensk muslim” ställer den på Hallandspostens insändarsida.
Enligt personen ifråga, enligt egen utsaga ”Född i Halmstad 1989, uppväxt i denna underbara vackra stad…” saknas det något för de muselmanska trosbekännarna här i västkustens pärla. Nämligen en lämplig lokal för utövandet av tron, det som muselmaner kallar ”Moské”.

Personen ifråga pekar menar att lokaliteterna både på Andersberg, bostadsområdet där kulturfestivaler understundom firas med skottlossning, och inne i centrala staden är för små.
Till yttermera vet skribenten att berätta att kommunen lurar muselmanerna i Halmstad; ”I andra städer så har man börjat hjälpa sina stads invånare att hitta en lämplig plats för ett moskébygge men i Halmstad så blir vi bara lurade av politikerna och bortglömda.”

Vad som avses är inte helt lätt att begripa eftersom resonemanget inte utvecklas.Möjligen kan det vara bråket om marken vid Fyllebro där slaget om Halmstad stod den 17 augusti 1676, då dansken till vår oförställda glädje svårt fick bita i gräset.

Av lätt insedda skäl för oss som med stolthet kallar oss för notoriskt svenska, av andra omnämns vi vanligen som rasister och högerextremister, är det klart en god tingens ordning att just det området undantas för moskébyggen.
Om man behöver en närmare förklaring om varför vi anser just det så är det meningslöst att diskutera vidare.

Skribenten menar att det finns 10-15000 ”bortglömda lurade muslimer” (citationstecknen är skribentens, inte mina) i Halmstad.
För dessa är det ett stort bekymmer att under ramadans nattbön samlas i ett hundratal i de trånga lokaliteterna. Det går tydligen så långt att folk svimmar av trängseln.

Baserat på denna utsaga kan man dra slutsatsen att det stora flertalet muselmaner i i denna underbara vackra stad inte tar sina religiösa plikter på särskilt stort allvar. Hundra personer av upp till 15000 är inte mycket att hänga i en julgran.
Eller så är det så att nattbönen genomförs på ett lämpligare ställe där de slipper trängas.

Vad har då kommunen för ansvar för dessa för sin tro ”hårt ansatta”, citationstecknen är mina egna och inte skribentens, muselmaner. Svaret på den frågan är mycket enkel, inte ett dyft.
Skribenten känner helt enkelt inte till varken kommunens kärnuppgifter eller det omtalade ”samhällskontraktet”.

Kommunen ska sköta om en hel del, så är det bevisligen i det socialistiska samhällsträsk där vi tvingas framleva vårt liv, men inte gudstjänstlokaler och bönelokaler för allsköns religiösa samfund.
Vidare så ingår det inte heller i ”samhällskontraktet” att alla envar ska ha tillgång till lokaler för att utöva sin tro.
Religionsfrihet är en annan femma!

Eftersom jag är en vänlig själ som månar om min omgivning och kanske kan fiska lite röster från muselmanska trosbekännare ska jag dock inte vara en ren surgubbe.
Mitt förslag är att skribenten och hans vänner tar kontakt med en mäklare av industrilokaler. De brukar normalt ha ett så kallat ”brett kontaktnät” och kan säker få tag på en lämplig lagerlokal som kan göras om till gudstjänstlokal.
Ytterligare tips är att kontakta något av de andra religiösa samfund som har lokaler i Halmstad och få tips av dem.

Jag förutsätter vidare att längtan efter en större lokal är så pass stor hos det muselmanska samfundet i Halmstad, uppeldade av sin religiösa iver såsom den är kanaliserad genom skribenten, att de är redo att lägga två strån i kors själv.

Om man tog tag i saken och nasade ihop lite pengar hos 15000 personer blir det en god summa att spendera. Detta även om man får anta att en hel del av gruppen saknar en fast egen inkomst och av lätt insedda skäl till stor del är bidragsförsörjd.
Eller tar tron slut om man inte kan skattefinansiera den?

Vi får kanske konstatera att bidragsmigrationen för med sig en god sak. Grupperna som ingår i den blir utmärkt passiviserade och orkar på sin höjd skriva insändare för att be om ännu mera kommunalt stöd. I värsta fall samlar de sten för att kasta på polisen någon gång ibland.

Min förhoppning är i alla fall att kommunen inte löser deras problem. För min och många andras sinnesfrid får moskéerna med fördel byggas långt bort och i andra länder. I Halmstad vill jag inte ha dem!