Löneförhöjning!

Löneförhöjning! 1

Det råder glädje bland kommunalpolitikerna i Halmstad. De har nämligen fått löneförhöjning!

Kring detta kan man givetvis ha synpunkter, men först lite fakta.
Politikerna får 1600 kronor mer i basarvode och detta motsvarar en ökning på cirka 2,3 procent. Eftersom politikerna i Halmstad åtminstone vill slippa tjafs och tandagnisslan i lönefrågan följer man sedan många år basarvodet som riksdagshennen får.
Det är väl för övrigt den enda frågan som alla politiker i Halmstad är helt överens om. Som det heter på politikerspråk: Då kan vi fokusera på viktigare frågor!

Mest pengar får då kommunstyrelsens ordförande Jonas Bergman (M) med 78 650 pickadoller i månaden. Minst Louisa Aldrin (L) som skrapar ihop futtiga 61 490 slantar att spendera före skatt.
Nu är det värt att notera att denna skillnad inte beror på vilka könskromosoner parterna bär på. Jonas är som sagt ordförande och anses därmed ha ett oerhört tungt ansvar att bära på, han får alltså mest betalt av alla kommunalråd.
Louisa uppbär blott och bart en kommunalrådstjänst på 80 procent, då får hon också 80 procent av sina kollegers lön.

Lokalblaskan Hallandsposten som meddelar populasen höjningarna har givetvis avkrävt ordförande Bergström en kommentar om höjningen.
Man kan väl anta att ordförande Bergström hoppats slippa att ha den tredje statsmakten i hasorna för det som han på politikers vis sannolikt tycker är en ickefråga.

Men det gick inte denna gången heller, han väljer att uttala sig enligt följande: “– Det är enkelt och bra att vi har knutit ökningen till riksdagens arvodesökningar som ligger i nivå med arbetsmarknaden i övrigt. Jag tycker att vi har rimliga ersättningsnivåer i Halmstad även om de ligger lite under nivåerna i jämförbara kommuner, uppger Jonas Bergman.”

Av detta kan man utan tvekan dra slutsatsen att ordförande Bergman anser sig underbetald, åtminstone om man tittar på jämförbara kommuner. Vilka dessa kommuner skulle vara framgår inte av kommentaren. Sannolikt är det så att alla kommuner med ett högre arvode är jämförbara. De med lägre arvode anses för skruttiga att tala om.

En sak är definitivt säker, nämligen att ingen politiker med någon form av överlevnadsinstinkt skulle påstå att ersättningsnivåerna var orimligt höga!
Samtidigt sitter de i en penibel situation eftersom de endast med stora svårigheter kan påstå att ersättningsnivåerna är för låga.
Om ordförande Bergström sa det skulle han ju tvingas förklara varför han och hans kolleger skulle vara värda mer!

Noteringen om arbetsmarknaden måste givetvis ordförande Bergström göra eftersom det signalerar att han egentligen är som vilken knegare som helst, det vill säga solidarisk med sina knegarkolleger.
Politiker älskar nämligen att signalera så det står härliga till. Att han har ett arvode som med råge överstiger en lön som en undersköterska i kommunens nattpatrull kan drömma om hör liksom inte till.

Roligast är dock inledningen av kommentaren: “Det är enkelt och bra att vi har knutit ökningen till riksdagens arvodesökningar som ligger i nivå med arbetsmarknaden i övrigt.”

Att man knöt ökningen till riksdagens arvodesökningar var nog mest en ren överlevnadsinstinkt. För det första slipper man ansvaret själva, sådant måste vi hålla i minnet att politiker älskar. Nu kan man utan att skämmas förlägga ansvaret så långt bort som i Stockholm. För det andra kan man vara säker på att arvodet inte har något samband med hur ämbetet utövas, även om man klantar till det duktigt går det att peka på kommunala regler som svart på vitt säger att man bara gör som riksdagens arvodesnämnd bestämt.

Vad “arbetsmarknaden i övrigt” kan vara är också av intresse att fundera över.
Det går ju rent teoretiskt att tänka sig att kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande faktiskt är helt anställningsbara på arbetsmarknaden i övrigt. Frågan är bara var?
Det är självklart lätt för de riktiga tolvtaggarna som beklätt rikets högsta poster, exempelvis Carl Bildt och Göran Persson. För sådana står alla dörrar öppna då de (givetvis felaktigt) betraktas som ett sorts renässansgenier.

Men ett kommunstyrelsens ordförande i Halmstad, där synes vidare karriärvägar vara begränsade.
Ordförande Bergman erkänner faktiskt själv i en tidigare artikel publicerad på Hallandsposten att han inte riktigt vet vad han ska jämföra sig med, vilket alltså bevisar att han i sin kommentar om arvodeshöjningarna är ute och snurrar ganska rejält.

Ordförande Bergman ställer nämligen inte upp för omval 2022.
I Hallandsposten säger han följande om vad han ska sig till: “– Ingen aning, men det är väl näringslivet som känns naturligt för mig. Nu är det ett tag kvar, men om något år får jag börja skanna av arbetsmarknaden. Jag kanske går nån ledarskapskurs, eller någon annan kurs på högskolan.”

Han synes ha dålig koll på arbetsmarknaden i övrigt förutom när det gäller lönen. Vilket säger ganska mycket om ordförande Bergman.
Vi får hoppas att han lär sig något på “nån ledarskapskurs, eller någon annan kurs på högskolan.”
Då kanske han slipper bli skattebetalarnas börda och börjar tjäna pengar på “arbetsmarknaden i övrigt”.