LONA

Visste ni att det finns något som kallas LONA-bidrag?

Det gjorde inte jag heller men helt uppenbart kan alla Sveriges kommuner ansöka om det hos den statliga myndigheten Naturvårdsverket. Via LONA finns möjlighet att få upp till 50 procent i bidrag för att genomföra projekt till nytta för naturvård, friluftsliv och folkhälsa.

Så är det att kommuner kan ansöka om LONA-bidrag, men olika lokala aktörer kan initiera projekt. Man kan söka för lokala naturvårdsprojekt, våtmarksprojekt och pollineringsprojekt.
Vid denna texts pressläggning är det dock oklart huruvida projektbidrag utgår till färg att stänka ner tavlor med eller för inträdesbiljetter till Stockholm stadium för att störa idrottstävlingar därstädes.

Anledningen till detta intresse för Naturvårdsverkets plånbok är en debattartikel i Hallandsposten som inleds på följande sätt: ”I Sverige bor ett friluftsfolk. Nio av tio invånare anser att friluftsliv är bra för hälsan och sju av tio upplever återhämtning i naturen. Ändå saknar fyra av sex kommuner i Halland en politiskt beslutad plan för arbetet med friluftsfrågor, visar Friluftsfrämjandets nya rapport ”Så kan kommunen stärka folkhälsan genom friluftsliv”.”

Texten är givetvis undertecknad av representanter för Friluftsfrämjandet och anledningen är att de inte kan söka pengarna själv. På något sätt måste de se till att kommunerna får tummen loss och intresserar sig för frågan.
Man kan också konstatera att den bidar till eftertanke om hur vi svenskar fungerar, i förlängningen att inget blir gjort om inte staten, dess myndigheter och kommunerna lägger sig i våra liv och rättar upp läget.

Man uttrycker klart och tydligt att ”Nio av tio invånare anser att friluftsliv är bra för hälsan och sju av tio upplever återhämtning i naturen.”
Den intressanta frågan är då varför vi ska ha ”50 procent i bidrag för att genomföra projekt till nytta för naturvård, friluftsliv och folkhälsa.” För mig verkar det bakvänt att staten ska behöva ta ut en massa skatt som sedan ska omfördelas via olika byråkratiska piruetter för att komma medborgarna tillgodo.

Bättre vore att staten tog ut mycket mindre skatt så folk, åtminstone de där 70 procenten som ”upplever återhämtning i naturen”, kunde lägga hur mycket de orkar och kan på friluftsintresset.
Med visshet skulle man då slippa att åtminstone avlöna de statliga byråkraterna på Naturvårdsverket, sannolikt också några inom kommunen som kanske inte gör särdeles stor nytta i sammanhanget.

Anledningen till att det inte ligger till på det viset är sannolikt mycket enkel. Varken politiker eller byråkrater tycker att det ska vara så och medborgarna tror sig inte vara kapabla att hantera saken själv.
Det blir en ohelig allians av misstro och inlärd hjälplöshet. Jag kan tycka det är synd och anser att vi ska börja med att beskära staten på det mesta av deras makt.

Enklast är att minska staten till ett absolut minimum, det mesta av det vi behöver kan kommunerna som minsta administrativ enhet sköta om. Det finns en oväntad bonuseffekt av en sådan tingens ordning. För det första får man unika lösningar i varje kommun, sålunda kan vissa kommuner kanske satsa väldigt mycket på friluftsliv medans andra finner andra saker viktigare.
För det andra kommer inte kommunerna sitta i ett punggrepp från staten och behöva söka en massa bidrag för det som för tillfället är på modet. Istället lär staten befinna sig i den prekära situationen att kommunerna sätter agendan.

Det kan till och med bli så att kommunerna själva försöker att minimera sitt ansvar och beskatta till ett absolut minimum, vilket självklart är att föredra, då låter man förmodligen själva civilsamhället utan någon byråkratisk inblandning sköta friluftslivet.

Svårigheten ligger till största delen i att människor inte tror sig klara av ett endaste dugg utan politiker och byråkrater. Vi är för upptagna med att försöka konsumera oss till lycka för att hinna med att reflaktera över vår egen potential.
Märkligt nog, kan man tycka, har inte en enda politiker eller byråkrat funderat på hur många människor som skulle må bättre av att få bestämma själva!

Sist men inte minst, jag står fast vid att Nato inte är för oss och att Swexit bör ske per omgående, helst redan igår!