Löfvet Faller

Så nås vi då av nyheten att ”statsminister” Stefan Löfven ska avgå. Vad många inte tänker på i den glädjeyra som uppstått är ett mycket enkel faktum, det finns en teoretisk möjlighet att socialdemokraternas nästa partiledare begriper vad hen ska göra!

Om man ska vara helt ärlig, och det har våra mödrar starkt betonat för oss att vi ska vara, så beror det på hur man ser på saken om man ska betrakta Löfvens tid vid makten som ett rent misslyckande eller inte.
Det har givetvis varit ett misslyckande för nationen Sverige, därom råder ingen tvekan. Men för socialdemokratin, vänsterismen och globalismen har det gått bra.

Löfven har visat en exemplarisk förmåga att till varje pris behålla makten eftersom har vunnit två val och en drös misstroendeförklaringar. I socialdemokraternas värld ger det stora A i betygsboken.
Han har öppnat landets gränser på vid gavel, duckat problemen med skjutningar, sprängningar och malmö-sossarnas antisemitism, och fått kröna ämbetsperioden med att införa embryot till ett framtida socialt poängsystem. Det vill säga covid-passen.

Har han riktig tur kommer han gå till hävderna som den som möjliggjorde Sveriges återgång till stenåldern genom sitt samarbete med MiljöPhascisterna.
Socialdemokraterna i Sverige kommer då ha gått varvet runt. Från att vara med och utveckla Sverige från ett relativt fattigt agrarsamhälle till en modern industrination och tillbaka igen.

Problemet för Stefan Löfven har helt enkelt varit att han inte var uppgiften mogen. Det har han förvisso inte varit ensam om. I hans fall har det dock varit så erbarmligt uppenbart eftersom medietäckningen kring en statsminister, även i en liten europeisk randstat som Sverige, är  stor.

Det kan inte heller vara lätt att basa över den hydra som socialdemokratin är. Det är ett gytter av särintressen att ta hänsyn till. Blandar man in resten av vänstern blir det en rälig soppa av allt.

Man kan tänka att hr. Löfven upplevde valrörelsen 2014 och slutresultatet av densamma som allt annat är smaklig.
Det enda rimliga alternativet var att hoppa i säng med MiljöPhascisterna. Att inte göra det skulle vara självmord eftersom direkt stöd av V då inte gick för sig. Att låta borgerligheten regera vidare var helt uteslutet.
Vilken tur då att S och deras högsta ledning saknar smaklökar och moralisk resning. För dem och sossar i allmänhet kommer makten i första rummet!

Nu är det historia. Förståsigpåarna i alla olika läger konstaterar ”att allt annat än en kvinnlig partiledare för S är uteslutet”.
Med andra ord slåss Magdalena Andersson och Lena Hallengren om posten. Ann Linde för väl sägas vara en joker i sammanhanget, oturligt nog skuggas hennes chanser av talibandebaclet i Afghanistan. Det är alltså fortfarande så att patriarkatet slår krokben för svenska kvinnors karriärmöjligheter.

Att som Magdalena Andersson vara socialdemokratisk finansminister får väl anses vara en god inskolning till en socialdemokratisk statsministerpost.
Vad hon lärt sig är att finslipa retoriken. Det vill säga att blå-ljuga folk rakt upp i ansiktet. Exempelvis att skatterna inte höjs.
Som att spela empatiskt med fåniga uttryck som att det ”är jättedyrt att tanka bensin, vi ser ingen anledning att höja bensinskatten”, och sen höja bensinskatten.

Lena Hallengren har fått sitt eldprov under förevarande dödsmördarepidemi. Det har varit ett ständigt tillplattande av kurvor och passivt aggressiva vädjanden om att våra vardagsbeslut kan ”bidra till att vända utvecklingen av smittspridningen”. Märkligt nog är det äldre människor med dåligt immunförsvar som står för huvuddelen av dödsfallen. Spridningen har också varit stor i Sveriges getto-områden.
Hur detta kan vara den skötsamma majoritetens fel är för de flesta i denna majoritet ännu en gåta.

Men den teoretiska möjligheten finns att dessa två, eller någon okänd kandidat, så att säga blommar ut som partiledare och lyckas stabilisera, eller öka, opinionssiffrorna för S.
Det vore givetvis en stor förlust för Sverige. Då blir nästa fråga vad som händer om S fortsätter nedåt och exempelvis V sticker uppåt. Det är en tanke som kan få vem som helst att drabbas av akut andnöd och hjärnmjäll!

Som min pappa brukade säga. Den som lever får se, en spännande höst lär det dock bli nu när Löfvet faller!