Liberalerna
På lokalplanet kan vi tyvärr inte räkna bort Liberalerna.
Detta gäller förmodligen också på riksplanet även om undertecknad försökt besvärja deras undergång. Nu råkade det sig så att partiet skaffade sig en så kallat ”man av folket” till partiledare.
Ut med Sambuni och in med Pehrsson, det visade sig kanske vara ett genidrag.
För att förstå paradigmskiftet i ledarskapet kan vi notera att hr. Pehrsson avbildats på det som ska förstås som en flaska starköl, 5,2 procent närmare bestämt, med glada tillrop i bildtexten.
För oss som är tillräckligt gamla för att minnas hur Folkpartiet uppträde för tjugo år sedan, eller ännu längre tillbaka, framstod den marknadsföringen som ytterst vågad.
På den tiden kunde man möjligen tänka sig att folkpartister drack en lättöl i smyg till söndagssteken, i en vild fantasi kanske en en folköl. Aldrig en starköl, så foträta och ordentliga framstod de då!
Också på det lokala planet försöker man framstå som mer folkliga. I Hallandsposten¹ läser jag om listettan i Laholm, Elvis Begic, som kom till Sverige på 90-talet från Bosnien. Om man får tro reportaget i Hallandsposten så tänker inte Elvis sjunga sista versen, han bjuder upp till motstånd!
Hr. Begic framstår som en så kallat lyckad integration. Själv förklarar han att språket är den viktigaste faktorn. Att han i grund och botten är socialist avslöjas snabbt av en bildtext där han uttrycker följande visdomsord: ”Det är tyvärr återkommande problem med stök, bråk och, inte minst i Laholm, frånvaro i skolan. Vi måste jobba vidare, satsa mer och se att man riktar bidragen rätt”.
Om vi börjar med språket så kan till och med jag ge honom delvis rätt där. Själv är jag förbannat glad över det faktum att jag inte är född i Frankrike, språket därstädes talar jag nämligen ett ord av. Mina möjligheter att klara mig där synes högst begränsade.
Men vem vet, var jag tvungen att fly hals över huvud till Frankrike utan möjligheter att ta mig tillbaka till Sverige eller till något annat land skulle de kanske bli annat ljud i skällan?
Vad Elvis Begic kanske menar utan att uttrycka det rakt ut är följande: Viljan att lära sig språket är den viktigaste faktorn!
En sak är tämligen säker i sammanhanget. Människor som flydde från det sönderfallande före detta Jugoslavien var trots allt mer kulturellt lika oss, många såg heller inget slut på kriget i hemlandet. Vad det än var så tycks saken ha varit att de bestämde sig för att i högre utsträckning än nuvarande ”flyktingströmmar” integrera sig i samhället.
Det är nog där skon klämmer för de som svävar omkring på bidragsballongerna i dagens Sverige. De har bestämt sig för motsatsen, att definitivt inte låta sig integreras alls.
Har man inga tankar på att bli en del av samhället går det givetvis bra att bråka, stöka och ha hög frånvaro. Samhällets stöd finns där ändå, välmenande myndigheter ägnar sig åt att släcka bränder och slänga ut livbojar trots att det inte ger något varaktigt bra resultat.
Vilket kanske synes bra om man har sitt ursprung i rejäla skitländer där absolut ingenting fungerande och man riskerade nacken om man gick för långt. I länder där klanen är högsta administrativa organ, i länder där västerländska kristna värderingar inte råder.
Jag tror att det stupar på viljan och att hr. Begic i sak är ute och snurrar!
Han avslöjar sig också som erbarmlig socialist eftersom allt i grund och botten tycks vara att ”satsa mer och se att man riktar bidragen rätt.”
En stilla undran är hur lång tid man behöver för att hitta rätt riktning? En mandatperiod eller två? Kanske ett oändligt antal eller aldrig?
När ska vi finna integrationens heliga graal?
Eller är det så att själva antalet människor från en massa aparta kulturer utgör det grundläggande problemet, om så är fallet kan man väl säga det?
Kort och gott, varför kan inte höga vederbörande erkänna att det blivit helt fel och göra om och göra rätt?
Det är självklart lätt att förklara i Elvis Begic fall. Han tror nämligen att han kan göra skillnad i Laholms kommun. Likväl som Johan Pehrsson tror att han kan göra skillnad på riksplanet. Om man ska uttrycka det snällt så har båda två en suboptimal kontakt med verkligheten, och det är du och jag som får betala kalaset!
Jag hoppas fortfarande att Liberalerna ska åka ut ur riksdagen och misslyckas gruvligt i kommunalvalen. Det finns nämligen få saker som är värre än godhetsivrare som får möjligheten att utöva sin godhet med andras pengar!
- Alla citat i denna text från tidningens nätupplaga 19/7 2022.
