Lagstiftning

För civilminister Lena Micko (S) är det till synes omfattande problemet med slumbostäder i svenska glesbygdskommuner lätt åtgärdat.
Regeringen ska helt enkelt lagstifta bort det.
Jag kan förstå att man tar till det vapnet. Rörelsens egna fotsoldater i sammanhanget, Hyresgästföreningen, är upptagna med annat. Bland annat i uppslitande diskussioner om de dyra villor föreningens chefer och ombudsmän bor i. Socialdemokraterna vägrar också att klarsynt analysera den bakomliggande problematiken.

Kvällsblaskan Expressen har i ett par reportage rapporterat om bostadssituationen i svenska glesbygdskommuner. Den är, för att tala politiska, minst sagt en utmaning.
I stort sett verkar det vara så att människor med behov av att förränta sitt kapital köper upp flerbostadshus, trycker in hyrestagare som ingen annan vill ha och struntar i allt vad service heter. Det är kallt, mögligt och fruktansvärt eftersatt med nödvändigt underhåll.

– Jag ser väldigt allvarligt på det här, det är bra att det uppmärksammas. Det är mycket som pågår i det fördolda och det är jätteviktigt att vi lyssnar på hur människor upplever saker och ting, säger Lena Micko. (Enligt Expressen)

Det är faktiskt ingen hejd på eländet. Enligt Micko tycks det vara en kombination av råa kapitalister, hyresvärdarna. Samvetsfria rika kommuner som skeppar iväg fattiga människor till fattiga kommuner, och en retirerande statsmakt som tappat kontrollen.
Det hemskaste av allt verkar vara att eländigheten i glesbygdskommunerna göder den så kallade populismen.

Just det sistnämnda har socialdemokrater svårt att begripa. I deras idé-värld är det nämligen så att vi per definition fortfarande lever i en homogen välfärdsstat kryddad med pittoreska inslag från främre orienten. Att polisen köper in tungt bepansrade fordon har gått de styrande förbi. Likaså att medborgarnas upplevda otrygghet i det närmaste exploderat, som hemmagjorda bomber i trappuppgångar, under senare år.

I den senaste av kvällsblaskans artiklar kan man läsa följande:
Före jul levererades den utredning om social dumpning Micko beställt från Statskontoret, med det byråkratiska namnet ”aktiv medverkan till bosättning i annan kommun”. Begreppet var tänkt att vara icke-stigmatiserande, men var så snårigt att Statskontoret kände sig tvunget att förklara betydelsen: ”Aktiv medverkan är när en kommun genom sitt agerande får en person med ekonomiskt bistånd att flytta till en annan kommun, utan att personen själv har uttryckt en tydlig vilja att flytta.”

Det behövs väl inte kommenteras att problemet ökat kraftigt i omfattning när rika kommuner inte längre kunnat kamma hem statsbidrag för individer som utgjort en stor del av 10-talets bidragsmigranter.

Med andra ord. Det finns för många och för fattiga människor som inte helt lätt integreras i  samhället. Iväg med dem någon annan stans!
Där, någon annan stans, ser invånarna att deras samhälle trasas sönder. Pengar som skulle användas till dem själva får läggas på annat och missnöje uppstår. Eller populism som det också kallas när människor med inkorrekt värdegrund har en åsikt.

Staten är fullt upptagen med att slå sig för bröstet som humanitär stormakt i internationella sammanhang. Samt att producera en aldrig sinande ström av genuscertifierat trams för att bry sig om populasen i exempelvis Ludvika. Då hoppar samvetslösa kvartalskapitalister in i leken och tjänar grova pengar på eländet.

Det värsta är Lena Mickos avslutande ord i reportaget. – Det är allvar. Vi måste hålla ihop vårt land.
Jag blir nästan mållös över en sådan skenhelighet och cynism.
Är det först nu det är allvar och dags att hålla ihop vårt land?

Det är dags att sätta hårt mot hårt och sätta stopp för socialismens experimenterande med Sverige. Det är dags att återupprätta civilsamhället och förkasta en rutten statsapparat.
Repatriering måste diskuteras som en reell möjlighet och kommunerna måste få möjlighet att bestämma över statsmakten, inte tvärtom!

’