Laga efter Läge

Laga efter Läge 1

En möjlig öppningsfras för alla mina anföranden i riksdagen, om jag lyckas tillskansa mig en plats därstädes under ett kommande val, är följande;
Herr/fru talman! Jag saknar både eget förtroende samt mandat från mina väljare att ha förtroende för vår statsminister. Eftersom jag själv inte kan yrka på misstroendeomröstning får jag laga efter läge och bestämt yrka på avslag för lagt förslag!

Om jag istället hamnar i kommunfullmäktige får öppningsfrasen istället vara; Ärade medledamöter i kommunfullmäktige! Nu lagar vi efter läge och löser problemet!

Skillnaden mellan riksdag och kommunfullmäktige är nämligen mer betydelsefull än man kan tro.
Riksdagen har, men bör inte ha, ett mandat för att i större utsträckning bestämma. Kommunfullmäktige har inte, men skall om någon, ha ett mycket begränsat mandat att bestämma.

Det är min bestämda åsikt att kommuninvånarna själv beslutar om exakt i hur stor utsträckning de önskar att kommunfullmäktige ska få lägga sig i.
Jag är inte den som är satt att döma vad alla olika invånare i Sverige ska tycka och tänka. Däremot är det min uppgift att tala om för dem att de får tycka och tänka.

Personligen kan jag tänka mig att det i det ena extremfallet uppstår en mängd olika lösningar. I det andra knatar det på ungefär som nu. Det beror givetvis lite på vilken tidshorisont man laborerar med.
Men att systemet kastas över ända på en enda natt har jag svårt att tänka mig.
Folk i gemen har nämligen vett att laga efter läge.
Ger du dem ansvar kommer de, med vissa undantag givetvis, vara redo att ta det.

Givetvis är det så att de partier som för närvarande ockuperar vårt parlament, huvudsakligen genom oblyga röstköp med andras pengar, inte håller med mig om den slutsatsen.
För dem är du blott och bart en opålitlig skatteslav och kugge i en huvudsakligen opålitlig opinion.
När vår “statsminister” uttrycker att han i dessa bista tider tänker på vad som är bäst för Sverige menar han givetvis något helt annat.
Nämligen vad som kan hålla honom kvar vid makten eftersom han anser att socialdemonkratin i själva verket är Sverige.

Han lagar också efter läge.
Efter att i hela sitt liv ha befunnit sig i maktens korridorer kan han inget annat. Att acceptera en världsbild där han och hans parti långsamt drivit riket mot avgrundens rand går inte.
Han är övertygad om skutan bara tillfälligtvis är något ur kurs när den i själva verket kastas runt utan styrförmåga i en orkan.

Det är därför som jag kommer sätta mig till motvärn i riksdagen men vara redo till seriösa förhandlingar i kommunfullmäktige.
För att det är i kommunfullmäktige som de skarpa besluten om människors vardag, om politiker ska fatta sådana beslut, borde avhandlas. Inte i riksdagen.
Politiker ska vara nära sina väljare. Politiker ska helt enkelt kunna fatta beslut som de kan stå för när man träffar på sina väljare i den lokala mataffären.
Som politiker, oavsett vilket parti du tillhör, ska du samexistera med dem som röstar på dig.

Att folk från Skåne ska fatta beslut som påverkas människor i Kalix är givetvis absurt. Kalixborna är med visshet fullständigt kompetenta att avgöra vad som är bäst för dem själva.

Då skulle vi slippa en stor del av det så kallade politiska spel som bedrivs i riksdagen. Ett spel som bara har målet att vi kanske får en annan form av socialister vid makten efter bästa val.
Makten över människors liv måste placeras där den hör hemma. Hos människorna själva.

Givetvis blir det liv och kiv hos mångfalden av vänsterister som börjar yla om samhället blir annorlunda på olika ställen i Sverige.
Om det kan jag bara säga följande, nämligen att det är just det som är syftet med hela projektet. Det blir annorlunda när inte Stockholm har all makt och domvärjo över den enskilda medborgarens liv.

Då får vi alla nämligen laga efter läge och göra som vi tycker är bäst för vårt lokalsamhälle.
Det kallas för frihet och har i alla tider skrämt socialister från vettet!