Kulturpolitik

Klassiskt Liberala Partiet har bland mycket annat en föredömlig kulturpolitik.

Jag tillåter mig att citera ur partiprogrammet:

”Vi är emot alla former av så kallat kulturstöd.
Pretentiös konst och underhållning är inte finare än någon annan verksamhet. Därför vill vi låta konsumenterna själva bestämma vilken underhållning de vill betala för på den fria marknaden. Skattebetalarna ska inte via skattsedeln tvingas betala för verksamheter som på grund av att ingen frivilligt vill betala för dessa, inte själva är ekonomiskt bärkraftiga.”

Fick vi bestämma skulle alltså politiker inte kunna lägga sig i vilken kultur folk väljer , eller inte väljer, att ta del av. Fick vi bestämma skulle de i praktiken inte kunna göra det eftersom kulturens andel av skattepengarna istället stannade kvar i plånböckerna hos skattebetalarna.

Tyvärr är det så att det är andra som bestämmer och skattebetalarna som sitter i klistret. I princip står alla vi som ska betala för kalaset i den prekära situationen att antingen betalar vi för sådant vi inte vill ha, eller så betalar vi och får inte det vi vill ha.
Det är givetvis en helt orimlig situation. En rimlig lösning vore att man (och för den delen kvinna) själv fattade beslut om kulturutbudet som är av intresse.

Anledningen till att det inte är på det sättet är givetvis mycket enkel. Inget av de partier som för närvarande sitter i riskdagen är intresserade av att i för stor utsträckning låta folk bestämma helt själv.
Vådan av ett sånt äventyr är nämligen för stor. Horder av byråkrater och ”kulturarbetare” som får sin utkomst säkrad av allmänna medel skulle riskeras att ställas på bar backe och människor, du och jag, riskerar att börja tänka själva!

Så kan vi givetvis inte ha det. Därför pågår det ständigt en mer eller mindre intensiv strid om ytterligheter, Allt från skattefinansierad menskonst och till kvinnor utklädda män (samt kvinnor som spelar män) på ena sidan, och berättelsen om hjältekonungar och oxdans på andra sidan.
Detta är något som politiker ska stå utanför. Medborgarna är kloka nog att själva begripa hur slipstenen skall dras!

Frågan är så pass viktig att jag till och med är beredd att ändra den lag som stadgar att varje kommun ska ha ett folkbibliotek.
Min bestämda åsikt är att den frågan är upp till varje kommun att besluta om. Staten kan inte hålla på och bråka om var kommunerna ska lägga sina pengar eftersom prioriteringarna måste göras lokalt.
När det sedan gäller hur kommuner ska agera i denna och andra kulturfrågor så får det vara upp till dem. Jag kan bara nära en from förhoppning om att kommuninvånarna har vett nog att rösta på partier, exempelvis KLP, som har vett nog att hålla sig undan.

Vad människor i Sverige har så svårt att förstå är att de får precis vad de röstar för. Nämligen socialism som innebär att andra människor ska bestämma över dem.
Jag sticker inte under stol med att mina åsikter i mångt och mycket är förskräckande konservativa, men jag försöker inte heller pådyvla dem på andra.

Älskar man kultur och vill ta del av ett rikt och varierat kulturutbud så ska man rösta på KLP. Då får du nämligen behålla pengarna själv och lägga dem på vad du vill.
Detta oavsett om det är maskerade töser som rider på dalahästar eller pretentiösa besserwissrar som deklamerar Hamlet på gaeliska.
Vill du ha män i tv-apparaten som tävlar i att bäst parodiera hur man härmar kvinnor kan du ordna det. Är din högsta önskan att anordna distriktsmästerskap i träsko-dans så kan också det bli verklighet.
Kulturfestivaler kan hållas i parti och minut.

Med KLP:s kulturpolitik uppnår vi slutligen målet att alla blir nöjda och glada!