Krishantering

Krishantering 1

Så kom då KU tillslut med sin analys av regeringens, eller snarare “regeringens”, hantering av dödsmördarviruset.  Som förväntat försvarar socialminister Lena Hallengren (S) regeringens agerande och säger att man tagit de mest ”ändamålsenliga besluten”!

Lena Hallengrens ståndpunkt är minst sagt diskutabel.
Frågan är vilka lärdomar som kan dras av det nuvarande haveriet till riksstyrelse, och vad kan vi göra bättre när en mer frihetlig styrelse av landet kommer till stånd.

Vi kan börja med att definiera problemets kärna, nämligen att smittsamma sjukdomar med lätthet sprids över jorden. Detta oavsett om de är framställda i diktaturers militära laboratorier eller är en naturlig följd av moderniteten.

Att förbjuda människor resor är vid detta laget för sent. Ingen frihetligt lagd människa kan för övrigt med hedern i behåll vägra människor att åka fritt. Socialister har inga problem med den saken, vilket får anses bevisat i och med att man nu rullar ut vaccinationspassen.

Om jag antar att det nuvarande viruset uppstått på naturlig väg och först spridits från marknader i Kina så går inte heller det att göra något åt i större utsträckning. Någon större förhoppning om att Kina, som har patologiska stormaktsambitioner, skulle lägga ner forskning om biologiska vapen har jag inte heller.

Återstår då att fundera på vad ett enskilt land som Sverige kan ta sig till.

En grundläggande överlevnadsmekanism är att vår riksstyrelse är redo för att saker och ting kan gå åt pipan.
Det är inte normalfallet i Sverige. Någon samlad krisledningsförmåga har vi inte, myndighetsfloran är ymnig och hänsyn ska alltid tas till andra länder.

En sådan enkel sak som att sjukvården är anorektisk och saknar krislager får fatala konsekvenser. Vår äldrevård drivs i myckenhet av privata vinstdrivande bolag och bemannar sig med folk som inte förstår svenska. Hur bra går det?

En sådan enkel sak som om regeringens strategi var styrande eller inte skapade förvirring. För övrigt är det väl egentligen högst oklart om det var en strategi eller inte.

Ett frihetligt styre inser följande; att en regerings främsta uppgift är att garantera den yttre och inre säkerheten. Förutom att man kan fokusera sina ansträngningar på dessa uppgifter borde det rimligtvis innebära att man agerar som god förebild åt andra aktörer i samhället.
Exempelvis regionerna som kan ägna sig explicit åt sjukvården istället för den mängd av uppgifter de har idag. Vi kanske till och med skulle ha förstånd att ha lite framförhållning!

Sverige är ett land som minst sagt är starkt etniskt diversifierat. Det underlättar inte när stora delar av befolkningen varken kan förstå eller göra sig begripliga. Att de lever i ghetto-liknande bostadsområden och inte kan utföra sin (eventuella) arbeten hemifrån gör problemet större.
Vård nordiska broderland Danmark har tagit beslut i riktning mot att minska detta problem. Sveriges regering borde göra samma sak och dessutom lägga fast skrapa planer på massrepartriering. Jag garantera att ett frihetligt styre kommer arbeta hårt med just den frågan.

Givetvis blir inte folk klokare över en natt bara för att vi byter upp oss från ett havererat socialistiskt styre.
Men över tid kan människor känna ett behov av att ta ansvar själva istället för att förlita sig på en beslutsimpotent stat. Med en minimal myndighetsvegetation och klar ansvarsfördelning, samt homogen befolkning, blir saker och ting enklare.

För en sak ska vi vara klara över. Smittor kommer fortsätta spridas över vår jord.
Vi får absolut inte, aldrig någonsin, acceptera det faktum att staten begränsar vår frihet genom vaccinationspass, eller mer eller mindre kräver tvångsvaccinering, bara för att staten själv misslyckas med sin kärnuppgift. Nämligen den att garantera individens frihet.

I Sverige och många andra länder har det nu gått så långt att folk i allmänhet tveklöst accepterar statliga påbud om restriktioner av friheten. Det säger en hel del om den moderna människans tilltro på att relativt stort ekonomisk välstånd är lika med frihet.

Så är dock inte fallet. Frihet är något djupare och svårdefinierat, ett tillstånd där jag som individ är vuxen att begripa och förstå själv.
Med en regering som springer som yra höns varje gång något avviker från den heliga värdegrunden kommer den känslan att vara fortsatt avlägsen.

Därför behöver vi en regering som inte lägger sig i människors liv och fokuserar på att bli återvald till varje pris.
År 2022 har vi chansen att ordna det!