Kriminalpolitik eller kriminell politik?

Kriminalpolitik eller kriminell politik? 1

Har vi en kriminalpolitik eller kriminell politik i Sverige, det kan man verkligen undra? När jag läser om unga våldtagna flickor som låses in på SIS-hem tillsammans med rena kriminaldårar, och folk som dömts för våldtäkter, börjar måttet så att säga bli rågat!

Rapporter om att majoriteten av dem som döms för sexualbrott är av utländsk härkomst tigs ihjäl. Blåljuspersonal utsätts för stenkastning och vissa områden behärskas av kriminella klaner.

En bekant till mig med kriminell bakgrund och helsvenskt ursprung förklarade en gång för mig hur hans likaledes kriminellt belastade föräldrar såg på detta med att stjäla.
Nämligen att det var helt i sin ordning att ta andras saker och egendom. Men de blev alltid förbannade på honom om han åkte fast.

En annan, också han kriminell till yrket, med rötterna i främre Orienten sa att hans föräldrar blev förbannade på polisen som tog fast honom. Att han stal skyllde de på familjens relativa fattigdom och hade väl egentligen inte så mycket emot det.

Det tycks alltså föreligga en icke föraktlig skillnad i synen på hur man ska förhålla sig till rättssamhället mellan inhemska och utländska kriminaldårar.

Det kan bero på olika kulturella bakgrunder. De som kommer från relativa skräpländer har ofta en mer misantropisk syn på de myndigheter som ska upprätthålla lag och ordning. Möjligen beroende på att deras erfarenheter är att dessa är, jämfört med svenska myndighetsutövare, brutala sällar.

Vanan att lösa problem inom gruppen sitter hårt i och föredras som lösning på eventuella problem. I övrigt tackar de nog sina högre makter för att Sveriges system är uppbyggt på den naiva tron om alla människors godhet och vilja att göra rätt för sig.

För den envetna socialisten är denna problematik mycket enkel. Det är i princip samhället som är felkonstruerat.
Något individuellt ansvar existerar i princip inte. Förklaringsmodeller som föreslår att vi tagit emot för många som är för annorlunda förkastas som rasistiska.

Jag personligen tycker att tilltron till samhällets möjligheter att lösa de uppkomna problemen är mycket små till nästan obefintliga.
Det finns inga läroplaner, sociala insatser eller andra möjligheter i världen som du kan ta till för att ändra ett socialt och kulturellt beteende om personen inte själv vill.
Och viljan verkar det knapert med.

Inte heller hjälper det att föra en helt igenom repressiv politik när det gäller narkotika och vapen. I det första fallet kommer bara priserna åka i taket och missbrukarna dö som flugor. I det andra så förhindras vanligt hederligt folk att beväpna sig för personligt skydd.

Vänstern är för övrigt helt ute och seglar när man frankt påstår att marknadshyror menligt kommer påverka möjligheten för misshandlade kvinnor att hitta skyddat boende. Det skulle till en början vara bra om det fanns skyddade boenden att få tag på alls. Vilket alltså inte finns eftersom det byggs för litet då man inte kan få betalt för kostnaderna.

Vårt samhälle, Sveriges riksdag, regering och myndigheter, underlättar snarare för kriminella än hederliga.
Man för helt enkelt en kriminell politik.

Samma sak kan sägas om pandemihanteringen. Det verkar på goda grunder så att man ser corona-viruset som ett skäl att införa repressiv lagstiftning än att arbeta för skydda utsatta grupper.
Att sjukvården är anorektisk och saknar resurser och planering kommer som en blixt från en klar himmel. Tänka sig att det fanns en verklighet bakom all genuscertifiering och annat trams?
Det är också en kriminell politik.

Jag vill ha en kriminalpolitik som är enkel och lättfattlig. Våldtagna flickor ska inte sättas på institutioner med kriminella. De ska tas om hand som de offer de är.
I Sverige skall svensk lag gälla, ingen klanmentalitet från mellanöstern. Vi ska inte tro att skola och socialtjänst kan hantera problemet. Skolan skall för övrigt, och om den ska finnas, syssla med utbildning och bildning.
Passar inte galoscherna får man flytta. Svårartade kriminaldårar skall ut ur landet. Upphandla platser på fängelser i deras hemländer så de får sitta av straffet där.

En kriminalpolitik ska skydda Sveriges invånare. Politik får aldrig vara kriminell och motarbeta medborgare som vill göra rätt för sig.

I Sverige ska svensk lag gälla!