Korruptionen
Att korruptionen är ett utbrett problem i idealstaten Sverige är väl ingen nyhet?
På det nationella planet valsar polischefer, fast åtminstone en av dem väl knappast i formell mening kan kallas polis, runt i en härva av mysteriösa anställningar, godkännande för att bära vapen och anklagelser om misshandel.
På det lokala planet i min egen hemstad Halmstad dök senast upp en verksamhetschef som plötsligt fått en fallskärm på 14 månadslöner.
Det lokala fallet i Halmstad innehåller visserligen inte samma krydda som det gällande polischeferna. Allt som inträffar kan omöjligtvis ha en sexuell underton, det är av allmänt intresse ändå!
Såhär ligger det till. En verksamhetschef ville säga upp sig efter en omorganisation och var då enligt anställningskontraktet garanterad 3 månaders betalt. Om kommunen velat bli av med henne skulle hon fått 6 månaders lön.
Nu träffades istället en ”överenskommelse om upphörande av anställning”.
För att ytterligare skapa intresse för hur kommunen använder sina invånares skattepengar uttalar HR-chefen på förvaltningen, när lokalblaskan Hallandsposten ringer upp och vill titta på avtalet, följande (odödliga) ord: att man vill ”inte vill ha någon publicitet kring detta”.
Hallandspostens grävande murvlar ger sig inte utan hämtar ut överenskommelsen och finner då att namnet på den det gäller genomgående är överstruket. Endast förvaltningschefens namnteckning står att finna på pappret.
Man kan alltså inte med absolut säkerhet säga att det rör sig om sagda verksamhetschef.
Man hänvisar till tredje paragrafen av kapitel 39 i offentlighets- och sekretesslagen, det anses som sagt ”viktigt att hålla det i en så liten krets som möjligt”.
Hallandsposten, som vid detta laget torde vara bra uppspelta, ställer då en i sammanhanget mycket rimlig fråga: ”-Det där är ju en paragraf som handlar om att inte lämna ut adress, telefonnummer eller fotografier. Varför är den relevant?”
Kommunen svarar då på följande sätt: ”–Det handlar ju om en person som är väldigt mån om sin fortsatta karriär.”
Vilket är mycket mystiskt eftersom det inte finns någon dokumentation om att varken kommunen eller verksamhetschefen varit direkt missnöjda med den andra parten. Inte ett ord står skrivet om missämja, åtminstone vad Hallandsposten kan hitta i officiella dokument.
Det som står att finna är ett ”uppföljningssamtal kring framdrivningen av omorganisationen och hennes strategiska ansvar och uppdrag”.
Samt givetvis verksamhetschefens e-brev till sina medarbetare som beskriver en slitsam resa med att få ihop olika ”organisationskulturer”.
Det låter med andra ord som som Halmstad kommun är långt ifrån ensrättad i sin ”organisationskultur” när en verksamhetschef för en av avdelningarna på utbildnings- och arbetsmarknadsförvaltningen uttalar sig så.
Surt är det också för skattebetalarna i Halmstad, totalt med arbetsgivaravgifter blir kostnaden 1080 000 kronor, detta utan att något egentligt problem funnits. Det synes bara vara så att verksamhetschefen varit utarbetad.
Skulle hon och kommunen följt ingångna avtal hade kostnaden blivit mycket mindre. Sålunda anar jag som skattebetalare ugglor i mossen, särskilt som ärendet tydligen var så delikat att det var ”viktigt att hålla det i en så liten krets som möjligt”.
Jag föreslår att kommunen tar bladet från munnen och slutar mörka. Det är av yttersta vikt att vi kommuninvånare får reda på varför 3 månaders lön helt plötsligt kunde bli 24 månaders betalning!
