Koranupploppen
Hovrätten väljer efter en vägledande dom från Högsta domstolen att sänka tingsrättens straff för fem ”män” som dömts efter koranupploppen.¹
Just dessa upplopp skedde i Skäggetorp i Linköping och straffen sänks från 4 och 5 år till 2 och 2,5 år. En 19 år gammal spoling får dock straffet skärpt. I tingsrätten friades han helt men nu fälls han.
Högsta domstolen beslutade i våras att personer som deltagit i koranupploppen inte kan hållas ansvariga för hela sammanhanget utan bara för det som ”konkret kunnat kopplas till deras eget agerande”.
Man kan konstatera att det ur ett västerländskt perspektiv är en rimlig bedömning då vi normalt inte anser det rimligt att man hålls ansvarig för det man inte haft något att göra med.
Låt vara att det även i mer normala fall kan finnas svårigheter att reda ut ut hela förloppet och rätt fördela ansvaret, men det finns en anledning till uttrycket hellre fria än fälla.
Vi vill helt vara säkra på att ingen oskyldig döms.
Men så har vi då sagda koranupplopp i Skäggetorp i Linköping.
Svensk lagstiftning är helt enkelt inte rustad att hantera folk som beter sig som dessa ”män” i Skäggetorp gjorde. Priset vi får betala är givetvis att upploppsdeltagarna på sitt primitiva vis kommer tolka detta som en stor framgång. Det ger dem givetvis blodad tand för att också fortsättningsvis sätta sig på tvären och bete sig som de ociviliserade vildar från främre Orienten som de är.
Vad som kan tyckas märkligt i sammanhanget, men som är fullt normalt för svenska förhållanden, är att vår så kallade ”samhälle” i princip stöttar deras vridna tankegångar.
För många myndighetsaktivister är det nämligen så att dessa människor har en aura av österländsk mystik omkring sig, allra minst är de offer och framför allt kan de inte riktigt hållas ansvariga för sina handlingar.
I Sverige är det till och med så att en gammal statsminister, som därefter blev utrikesminister, menar att någon måtta får det vara på hur populasen använder sin yttrandefrihet. Han ifrågasätter kraftigt rätten att till exempel bränna vilka böcker man vill.
Om den karln nu ska föreställa ”borgerlig” kan man i sitt stilla sinne undra vad en vänsterbliven myndighetsaktivist har får åsikt i frågan.
Vi får dock notera en viktig sak. Den gamla statsministern hade kanske valt att hålla tand för tunga om det nu inte vore så att ett Nato-medlemskap legat i potten.
Men att han väljer att yttra sig så vårdslöst om vår yttrandefrihet visar till syvende och sist var hans sympatier ligger. Inte hos de svenska folket och deras rätt att yttra sig fritt!
Det avgörande problemet ligger i att vi svenskar verkar övertygade om att alla i grund och botten delar våra värderingar.
Koranupploppen i sig själva borde rimligtvis fått en majoritet att inse att så inte är fallet. Tyvärr visar det pinsamma efterförloppet att så inte alls är fallet, mina synpunkter anklagas exempelvis för att vara gravt rasistiska.
En sak får jag hålla med om i det fallet.
Om man som jag anser att det får betraktas som minimikrav att man lär sig språket, skaffar egen försörjning,respekterar lokala sedvänjor och bruk samt INTE begår koranupplopp kanske man ska kallas rasist.
För att lösa problematiken krävs det förmodligen att vi börjar betrakta andra med viss skepsis. Vi ska i alla fall inte utgå från att de delar våra värderingar.
I förlängningen innebär det att de också får accepteras att dömas efter en annan måttstock än de som är fullständigt integrerade i samhället. Tycker man illa vara om en sådan lösning så finns det ju alltid möjlighet att dra någonstans där man kan hitta bättre villkor att leva under. Exempelvis till länder där koranbränningar strider mot lagen.
Vi svenskar å andra sidan bör lära oss att skilja folk från fä och diskriminera bättre!
- Allmänt kallas debaclet för ”Påskupploppen”, jag tycker min benämning beskriver saken bättre.
