Koranbränningen

Koranbränningen utanför Stockholms moské under onsdagen var givetvis positiv ur flera perspektiv.

Det integrationspolitiska perspektivet kan inte nog betonas. Muslimer som har svårt att anpassa sig i den svenska samhällskroppen får en repetition av det mycket självklara faktumet att Sverige i det mesta avviker från de länder som de numera besöker under semestertider.¹
Vi är inte bara i majoritet utövare av kristendom. Vi har i deras tycke aparta regler som klart uttalar att härstädes får man tänka och tycka med mycket stor frihet. Vi har också mycket stor frihet att uttrycka det vi tycker och tänker.
Det är förövrigt en mycket starkt bidragande orsak till att riktiga svenskar inte behöver åka utomlands på sin semester för att komma till hemlandet, vi har aldrig behövt fly härifrån.

Det finns givetvis många anledningar till att Sverige (fortfarande) är ett relativt välutvecklat industriland där diktatorers semiprivata säkerhetsstyrkor inte slår ihjäl och torterar folk. En starkt bidragande orsak är dock yttrande och mötesfriheten.
Ett extra plus är givetvis att koranbränningen skedde under en muslimsk högtid, Eid-ul-Adha, då noteras det mer och den integrationspolitiska vinsten blir större.

Att polisen fick krypa till korset och motvilligt erkänna att man tidigare begått fel är också det är plus. Medborgarna i Sverige betackar sig för en strykrädd aktivistkår av lagens väktare som tvekar att upprätthålla våra fri- och rättigheter.
Både den vanliga polisen och säkerhetspolisen ska veta sin plats i en demokrati. Nämligen för att upprätthålla lagen, inte tänja på den, samt skydda hederligt folk till gagn för deras rätt att leva och verka fredligt. Annars kan också Sverige snart nog förvandlas till de länder som nysvenskarna numera semestrar i.

Nato-frågan är givetvis också en aspekt att tänka på. Vi vill givetvis förhala den processen så mycket som möjligt. Om, eller snarare när, ett inträde i den militära globalistalliansen sker så är målet att det ska råda misstänksamhet, på så sätt kan vi skydda svenska värnpliktiga och yrkessoldater från att lemlästas och dö på ärans fält i Europa.
Koran-bränningen gör Turkiet misstänksamt och motsträvigt, positivt med andra ord.

Ett extra plus var givetvis att Carl Bildt uttalade sig surmagat om sakernas tillstånd på Twitter. Han behagade att från sitt elfenbenstorn lägga ut följande på den asociala plattformen: ”Så det är fritt fram att bryta mot lagen om man säger att det är för att demonstrera en åsikt. Detta förefaller mig tämligen tokigt.”

Vad han avsåg var att polisen gjort den mycket rimliga bedömningen att yttrandefriheten går före eldningsförbudet som tydligen råder i Stockholm för tillfället.
Det säger en hel del om hur människor som han ser på sakernas tillstånd och är givetvis inte ett dugg förvånande. Carl och kompani är vana att anpassa hur lagarna ska tillämpas för att passa den egna agendan, något annat är otänkbart för dem.
I praktiken tycker Carl och hans vänner att de vet bäst, alla andra ska bara anpassa sig. Vi andra kallar det socialism och håller det för en dålig tingens ordning.
Jag tycker Carl ska titta på det ur en mer positiv synvinkel. Kanske leder det till att han får fara med regeringsplanet till Turkiet och smöra för Erdoğan?

Att man bränt koranen utanför Stockholms moské är således något vi ska välkomna och gärna ser mer av. Lärdomen för de integrationsresistenta är glasklar: ni är i Sverige nu, här gör vi på vårt sätt!
Passar inte galoscherna så är inte vi dem som hindrar er från att söka er till länder där det är förbjudet och till och med belagt med hårda straff.
Eller för att uttrycka det mycket enkelt, man får ta seden dit man kommer!

1. Det är alltid trevligt att diskutera ”resor till hemlandet” med riktiga politiska flyktingar som omöjligen kan åka tillbaka eftersom de riskerar nackskott per omgående. Har man aldrig sett mord i blick får man se det då!