Kontantfritt Samhälle

En något oväntad effekt av klankriminaliteten i Sverige är att det påskynda övergången till ett kontantfritt samhälle.

Sådant är det nämligen att mord och bombningar måste betalas, så mycket vett har man även i de klankriminellas kretsar att man inser behovet att i vissa fall göra rätt för sig.
Eftersom de kontrakterade utförarna inte är de skarpaste knivarna i lådan så lever de ur hand i mun och är mycket benägna till lyxkonsumtion. Bland annat har NK, ett varuhus av en något högre kaliber än det i Ullared, noterat att unga och kanske inte helsvenska gossar är benägna att göra inköp med tjocka buntar av kontanter.

Sålunda har man beslutat att stoppa sin kontanthantering. Varuhuset riskerar helt enkelt att förlora sitt goda rykte om man för öppet marknadsför sig som förstahandsvalet till kriminaldårar. Andra exklusiva butiker har redan tidigare, kanske av osäkerhet hur frågan ska hanteras, stoppat kontanthanteringen.

”Socialliberaler” tycker givetvis detta är en utmärkt tingens ordning. I min lokalblaska, Hallandsposten, argumenterar den gamle folkpartisten och numera chefen för ledarredaktionen därstädes, Mattias Karlsson, för att: ”Avskaffad 500-lapp slår rakt mot gängen”.
Så är det nämligen i hans värld, har man misslyckats med något tidigare går det utmärkt att fixa genom att förbjuda något för alla.

Jag som berömmer mig för att ha en någorlunda verklighetskontakt väntar med spänning på att förbudet verkligen ska genomföras. Vad gruvligt besvikna Mattias Karlsson och hans vänner kommer bli när det inte hjälper ett dugg att förbjuda kontanta medel, ett som är säkert är att kriminaliteten kommer hitta en väg runt detta också.
Det ligger i sakens natur att de inte ger upp en lukrativ marknad bara för att staten förbjuder alla att använda papperspengar.

För människor som önskar påtvinga andra sin egen vilja och godhet finns det givetvis bara fördelar med ett kontantlöst samhälle. De mest påtagliga av fördelarna är dels att stålarna är virtuella och kan spärras med ett knapptryck, dels att alla transaktioner utan svårighet kan spåras. I förlängningen ligger givetvis ett socialt kreditsystem där medborgarnas vandel kan graderas efter vilken godtycklig norm som helst.

För människor som inte önskar påtvinga andra sin egen vilja och godhet finns enbart nackdelar med ett kontantlöst samhälle. De mest påtagliga av nackdelarna är dels att stålarna är virtuella och kan spärras med ett knapptryck, dels att alla transaktioner utan svårighet kan spåras. I förlängningen ligger givetvis ett socialt kreditsystem där medborgarnas vandel kan graderas efter vilken godtycklig norm som helst.

Mattias Karlsson är emellertid desperat, också för honom har det upp ett ljus att något är allvarligt fel i Sverige. Inför sina likaledes goda vänner, med samma oklanderliga värdegrund som honom, kanske han uttrycker sig med följande ord: ”Det är något som skaver”.

Därom kan även vi andra hålla med, vi kan rentav påstå att det gör mer än så. Det är fråga om en artärblödning, och sådana stoppas inte av med att såret plåstras om med kontantförbud. Här krävs avsnörande förband och sannolikt amputation av den sjuka delen av samhällskroppen som ställer till med problemet. Vi slutar inte göda kriminaliteten genom att förbjuda hederligt folk från att använda vanliga pengar. Kriminalitet avslutas helt enkelt genom att vi jagar dem till världens ände, låser in dem och omöjliggör deras verksamhet, När det gäller klankriminella så ska de ut ur landet, det är inte vårat problem att de vägrar integrera sig och göra rätt för sig.

Alla, jag säger alla, försök att ställa det till rätta som socialliberala och vänsterblivna ställt till med i vårt land som innebär mindre frihet för hederligt folk att sköta sitt ska mötas med ett ursinnigt motstånd. Kontanter är en av dessa saker, en annan är rätten till att försvara sig själv och sina närmaste, en tredje yttrande- och demonstrationsfriheten.
Mattias Karlsson kan gå och dra något gammalt över sig och sitt förbud mot 500-lappar!

Sist men inte minst, EU ska vi ut ur och NATO ska vi inte gå med i.