Kommunerna

Klassiskt Liberala Partiet vill att kommunerna ska ha ett mycket långtgående lokalt självstyre.

I vårt partiprogram skriver vi följande:

”På så sätt ges medborgarna största möjlighet att bosätta sig med likasinnade och välja vilket liv de vill leva. Vi anser att administrativa indelningar i storlek med dagens kommuner ur psykosocialt perspektiv är det bästa sättet för medborgare att komma samman och gemensamt styra och förvalta det som så behöver göras. Vi vill därför att kommunerna utöver dagens ansvarsområden helt övertar ansvaret för flera av statens och regionernas ansvarsområden som till exempel ordningspolis, inkomstskatt, akutsjukvård, byggregler, socialtjänst, miljöfrågor, nyttjande av mark, infrastruktur samt allt det som idag regleras och förvaltas av den ändlösa raden av statliga myndigheter med länsstyrelserna i spetsen. Dessutom vill vi att majoriteten av statens alla lagkrav på kommunerna reduceras kraftigt.”

Anledningen till att inget av riskdagspartierna delar vår uppfattning är givetvis mycket enkel. De skulle förlora makten att i detalj kunna lägga sig i hur vi väljer att leva våra liv.
Frånvaro av en centralt styrande statsmakt leder nämligen ofelbart att lokala problem löses på lokala sätt och vis, för den förhärskande socialistiska majoriteten i Sverige är det givetvis helt oacceptabelt.

De vågar dessutom inte tänka på vad som skulle hända med alla statliga byråkrater av alla olika slag och sorter som jobbar på statens myndigheter. Man antar förmodligen att dessa om kommer dra omkring både i städer och på landsbygden likt stråtrövare.
Ett mycket sannolikare utfall är att en försvarlig andel av dem kommer anställas i kommunernas förvaltningsapparater.

I ett klassiskt liberalt Sverige finns det för övrigt inget hinder för att kommuner slår sig samman i gemensamma förvaltningar, det bör rimligen vara upp till kommuninvånarna att bestämma.

Vad som politiker från andra partier är oroliga för, förutom att förlora makt och levebröd, är den mångfald av olika sätt att dra en slipsten på som kommer upp i dagen.
Det kan till exempel tänkas sig att det i en kommun blir tillåtet att nyttja droger som är förbjudna i grannkommunen. Detta smärtar givetvis moraltanter och dito gubbar som tycker att alla andra ska tvingas ha samma uppfattning i frågan som de själva.

Samma gäller om huruvida vapen ska få bäras i självförsvarssyfte, eller om alkohol ska få säljas i matvaruaffären och huruvida man ska ta emot bidragsmigranter eller inte.
Det kommer med andra ord uppstå en mångfald av lösningar som Stockholm inte kan lägga sig det minsta lilla.

En viktig sak att hålla i minnet när det gäller denna samhällsomvandling är att vissa, oftast erbarmligt socialistiska kommuner, kommer få det svårt eftersom inga statsbidrag kommer vara möjliga att utbetala. Tar vi Malmö kommer det sannolikt vara ett paradigmskifte för synen på bidragsmigranter. Integrationen blir en fråga om liv och död snarare än om man ännu en budgetperiod ska kunna utpressa andra svenska kommuner på pengar genom det statliga utjämningssystemet.

Allt talar för att den hårt arbetande medborgaren kommer få det mycket bättre med en högre grad av kommunalt självbestämmande. Förutom att systemet blir mer transparent så ökar möjligheterna att påverka var pengarna ska gå. Skär vi bort omvägen de tar till Stockholm så kan vi lägge dem där vi tycker att de behövs bäst.
Dessutom blir det givetvis hysteriskt roligt när landets finansminister för extra dyra projekt måste tigga pengar av kommunerna istället för att kommunerna ska behöva stå med mössan i hand i Stockholm.

Till alla som tycker illa om ett långtgående kommunalt självstyre måste man ställa frågan om det verkligen fungerar jättebra nu?
Är det så att förutsättningarna är likadana i Stockholm som i Kalix? Har kommuninvånarna samma krav eller föreligger det väsentliga skillnader? Om nu skillnader bevisligen föreligger så måste vi fråga oss om de verkligen ska lösas med centraliserade beslut?
Min bedömning är att varken de boende i Stockholm eller Kalix önskar det!

Sålunda, önskar vi frihet så arbetar vi hårdare för ett långtgående lokalt självstyre!