Kommunen och Kapitalet

Kommunen och Kapitalet 1

Staten och kapitalet har vi alla hört talas om. Men hur är det med kommunen och kapitalet?

I dagens (6/4-23) nätupplaga av Hallandsposten kan man på debattsidan läsa om svenska kycklingproducenters oro för barnens proteinintag i skolan.¹
Vanligtvis brukar det vara fråga om samordnade aktioner i sådana här fall.² Man skriver en text och skickar ut den till lokaltidningar över hela landet för att få genomslag. En hög central chef, i detta fallet Jenny Andersson som är ordförande för Svensk Fågel, och någon lokal förmåga skriver under för att förankra det hela i bygemenskapen.
Den sistnämnda skulle då vara Arvid Tunemar kycklingbonde i Slöinge.
För extra hög trovärdighet, som är livsviktig i matbranschen i allmänhet och alldeles särskilt när det gäller kycklinguppfödning, har också branschorganisationens dietist Stina Nordqvist signerat.

Så långt är allt gott och väl. Svensk Fågel omfattas av samma yttrandefrihet som vem som helst och betet är givetvis svårt att motstå för Hallandsposten som har en omvittnad oro för hur den svenska skolan fungerar, eller inte fungerar, i form av den gamla folkpartisten och numera ansvariga för tidningens ledarsida, redaktör Mattias Karlsson.

Såvitt jag bedöma är texten ur en strikt vetenskaplig synpunkt också i allra högsta grad vederhäftig, fattas bara annat! En sak ska vi nämligen vara medvetna om, svenska matproducenter kan inte sälja sina saker under vilka förespeglingar som helst.
Det gäller att ha koll på näringsinnehåll och vitaminer för att föra framhålla sina produkters fördelar. Jag kan för övrigt tycka att det är en god tingens ordning att begripa vad man stoppar i sig.

Vad som fångar mitt intresse är följande formuleringar i texten: ”Allt fler skolelever uppger att de kommer hungriga till skolan efter helger och lov, och att skolmåltiden i vissa fall är det viktigaste målet under dagen. Hungriga elever och för lite mat har givetvis också en negativ inverkan på elevernas möjlighet att prestera och lära.”

Därefter följer ett konstaterande: ”Parallellt med det finns det också i dag en utbredd okunskap kring behovet av proteinintag samt vilken mat som är mest mångsidiga och nyttig att äta. Detta kommer fram i den Sifo-undersökning som vi låtit genomföra bland annat i Halland.”

För den som ids läsa vidare framhålls givetvis att halländska kycklingbönder under årens lopp ”minskat sitt klimatavtryck med nästan 20 procent genom att använda förnybar energi, installera vind- och solkraft och använda bioenergi för uppvärmning.”

Just den sista noteringen får betraktas som en numera obligatorisk del i marknadsföringen för vilken produkt som helst.
Fast, än en gång, en extra viktig notering för just Svensk Fågel. Branschen tillhör inte den mest älskade av konsumenter som anser sig upplysta och allvetande (vilket kan ha sin grund i att konsumenterna lider av proteinbrist beroende på sin höggradiga konsumtion av också i övrigt näringsfattiga veganska produkter).

I det nya Sverige är det givetvis så att just fågel är en helt utmärkt proteinkälla. Den lider nämligen inte av den black om foten som många andra köttprodukter vi konsumerar med självklarhet här i landet, den är inte ”haram” för mer integrationsresistenta delar av befolkningen.

Men en ännu mer intressant fråga är om det verkligen är kommunens fulla ansvar att barnen ska äta sig mätta?
När man som undertecknad är klassiskt liberalt lagd så faller det ansvaret helt naturligt på i första hand föräldrarna, i andra hand på det lokala civilsamhälle som föräldrarna bör vara en naturlig del av.
Allt annat är för mig en grov styggelse. En avvikelse som inte ska förekomma i ett modernt samhälle. Föräldrar som inte kan klä och föda sina barn är självklart helt olämpliga som vårdnadshavare.

För denna åsikt kallas jag nazist, fascist och alla möjliga andra tillmälen. Jag tycker det vore bättre om folk som gapar och gnäller över mig använde sin energi till att exempelvis se till att barn i Sverige inte går hungriga om det nu stör dem så mycket.

Att kommunen i samarbete med kapitalet ska föda våra barn innebär nämligen minskad frihet för alla. Det borde vi vi alla protestera mot!

  1. Hallandsposten
  2. Huruvida detta stämmer i detta fallet kan jag inte svara på.