Kommer det fungera?

Efter gårdagens inlägg ”Vad vill KLP?” kan vi ställa oss en mycket rimlig fråga: kommer det fungera?

Låt oss ta det i ordning, vi börjar med maktdelningen.
Nuvarande riksdagspartier är givetvis motståndare till alla försök att på allvar införa lagstiftande, exekutiv och dömande makt. Anledningen till det är detsamma som att inte låta folket välja regeringschef som därefter utser en regering, ansvarsförhållandena och ansvarsutkrävandet skulle bli mer tydligt.
Det är också orsaken till att alla nuvarande riksdagspartier med näbbar och klor motsätter sig principen om direkta personval till riksdag och kommun istället för det nuvarande systemet med partitillhörighet.

Politikerna skulle inte kunna gömma sig bakom sitt parti, partiprogrammet eller dimhöljda tal om ”det allmännas bästa”. Med KLP:s förslag till system står politikerna där med vad de absolut inte vill ha, ett personligt ansvar för de beslut som de fattar.
Håll med om det skulle vara befriande med politiker som tog ansvar för sina väljares bästa för ögonen istället för att bekymra sig om exempelvis Svenska plastpåsar förorenar floddeltan i Asien!
Istället för att under olika förevändningar sabotera en fullt fungerande energiförsörjning i Sverige skulle sannolikt utfallet bli tvärtom. Som det är nu behöver de nämligen inte ta ansvar för något alls.

Den nuvarande ”demokratin” fungerar i så motto att det visserligen hålls omröstningar i riksdagen gällande lagstiftningen. Men medborgarnas översyn är närapå noll och ingen eftersom lagstiftningen är så omfattande. Så vill givetvis våra riksdagspartier att det ska fortsätta vara.
Ja uppmanar alla intresserade att läsa igenom deras partiprogram och jämföra med KLP:s. Skillnaden är minst sagt betydande eftersom vi inte vill lägga oss i den enskilda medborgarens rätt att bestämma över sitt liv. För riksdagspartierna är det tvärt om, deras livsluft är att du ingenting begriper och kan förutom att utgöra ett objekt för deras manipulativa önskningar.

Det finns för övrigt bara bra skäl att överföra de flesta av statens och regionernas ansvarsområden på kommunerna. Ett av dem är att beslut som påverkar lokalt också fattas bäst lokalt. Vad som gäller i Kalix passar sannolikt illa i Malmö, och tvärt om.
Det bästa skälet är självklart att vi ändrar på styrkeförhållandena, riksdag, regering och departement i Stockholm hindras att hålla kommunerna i ett järngrepp. Förhållandet kommer bli det motsatta.

Om offentlig förvaltning endast kommer omfatta rättsväsende, utrikespolitik, krigsmakt och lagstiftning slipper vi omfattande myndighetsaktivism. Det skulle vara en nåd att stilla bedja om (är det många fler än bara jag som tycker!).
De som nu agerar aktivistiskt på myndigheter kan givetvis fortsätta vara aktivister. Men utan lön från staten och därmed kanske inte lika alerta när de tvingas anpassa sig till verkligheten.

Men frågan är då om detta kommer fungera?
Enligt riksdagspartierna är det, av lätt insedda skäl, givetvis inte så. Ska man tro dem kommer vi gå under i rök, eld och aska om vårt nuvarande system rubbas.
En rimlig fråga jag brukar ställa till dem är hur Sverige klarade sig långliga tider utan att vara medlemmar i EU, eller hur landet kunde fungera under storhelger för 30 år sedan när vi ännu inte drabbats av det nuvarande kompetensregnet från främre Orienten?
Vill du retas ordentligt så fråga hur vi födda på 60-talet alls klarar av att fungera trots att sagostunder med till ”kvinnor” utklädda män helt lös med sin frånvaro under vår uppväxt.

Självklart kommer det fungera när människor inser att vårt nuvarande system är en likriktningens återvändsgränd, då har människor nämligen inget annat val än att ta skeden i vacker hand och växla om från drömmen om den perfekta välfärdsstaten till optimal frihet under helt eget ansvar.

Det är en annan sak att människor kämpar emot med näbbar och klor. Ännu finns nämligen förhoppningen att allt löser sig om vi justerar lite här och fixar en del där. Statsmakten underblåser givetvis med att dosera ut lämpliga portioner av rädsla och besked om att medborgarna egentligen ingenting begriper.
Den dag människor förstår att det är så det ligger till, vilket kanske inte sker under min livstid, står västvärlden inför ett radikalt paradigmskifte. Vi har då gått från industrisamhället genom påverkanstiden till frihetsstadiet. Finge jag bestämma skulle förändringen skett redan igår!

Det är vi som älskar friheten framför den statsstyrda och frihetsinskränkande omsorgen som har till uppgift att leda arbetet och peka med hela handen mot en bättre och friare framtid.
Ju fler som gör det desto snabbare och smidigare kommer det att gå!