KLP:s Politik

KLP:s Politik 1

Gårdagens text om gratis välfärd resulterade i en fråga på Twitter.

”Bygger KLP’s politik på att alla är smarta och därför kan styra sina egna liv, utan politiker, eller bygger den på att de flesta är idioter och därför inte borde tillåtas styra andras liv?”

Ett svar kan vara att politikerna utgår nog från att folk inte begriper sitt eget bästa, och det är sannerligen idiotiskt, fast egentligen hoppas vi nog på förra när det i själva verket är det senare…

Båda analyserna är givetvis lika nedslående som sanna. Det är inte precis så att mänskligheten som sådan, och det kanske gäller svenskar i synnerhet, verkar förlita sig särskilt mycket på sin egen förmåga att leva ett bra liv.
Denna slutsatsen drar jag eftersom man lätt får uppfattningen att höjden av jämlikhet anses uppnådd när man uppnått ett lika utfall.

Det finns emellertid flera problem med att försöka uppnå ett lika utfall till varje pris. Per definition innebär det att regler och lagar måste tillskapas, enorma byråkratiska apparater används för att kontrollera att reglerna följs. Eländet ska betala också, ingen jobbar utan lön. Till slut kommer vi befinna oss i en jättelik självgenererande kontrollapparat utan ett uns av personlig frihet.

För många, alltför många, människor verkar detta inte vara ett problem. Tvärtom välkomnar man en ökad grad av kontroll, stat och överstatlighet. Vi kan notera att EU-motståndet är svagt, folk glädjer sig ett framtida Nato-medlemskap som vore det en besvärjelse mot onda andar och på fullt allvar tror svenskar på att ”regeringen” kan lösa problem som de bidragit till att försätta oss i.

Vad värre är, grundläggande friheter som att yttra sig är under hård attack. Om man andas om att bränna en koran skylls man för landsförräderi. Att man i vissa länder där koranen hålls för helig bränner kvinnor levande är det tyst om.
Principen måste väl rimligtvis vara att det senare är värre än det förra?

Det verkar som nästan alla förlorat det lilla förstånd som eventuellt fanns kvar. I princip är det så att utländska statsmän, och kvinnor, helt enkelt får upplysas om att Sverige är ett land som ser annorlunda på saker och ting än vad de själva gör. Sen får det faktiskt vara bra med den saken.

Vi kan givetvis också fundera på vad ett lika utfall egentligen innebär.
Innebär det att jag som tjänar över medianinkomsten under hot om våld ska betala en massa skatt för att försörja andra, det vill säga tvångskommenderad empati?

En rimlig fråga är varför det ska behöva vara så? Beror det på att de som bestämmer reglerna, politikerna, utgår från att alla andra är som de själva, empatilösa?
Om så är fallet är ju läget värre än vad man först tror.
I själva verket är nog de flesta på det sättet bättre än politikerna själva. Vi skulle givetvis allokera pengarna bättre än vad politiker och aktivistbyråkrater klarar av. Problemet för dessa är att vi skulle göra på ett annat sätt än de själva, det klarar de inte av. Det är där skon klämmer.

Tyvärr finns det en utbredd misstro bland människor på sin egen och andras förmåga. Det är där politikerna kommer in i matchen och utlovar rättvisa och fred.
Människor tror på sagan att det alltid blir rätt om majoriteten får styra. I själva verket blir det till slut märkliga kompromisser som ingen är riktigt nöjd med. Det gäller oavsett vilken politisk majoritet, eller minoritet, som för tillfället styr.

KLP:S lösning på detta är mycket enkel. Vi vill inte att politiker ska ha för mycket makt. Den makten de eventuellt ändå ska betros med ska vara av administrativ karaktär. För oss är själva grundförutsättningen för ett bra samhälle att man frångår principen om ett statskommenderat lika utfall. Vi älskar småskaligheten, variationerna och det mycket lokalt förankrade.

Det arbete som KLP ska utföra är att få människor att tro på sig själva och sin egen förmåga. Det ska vi göra genom att på aggressivast möjliga sätt lämna dem ifred!