Klimatångest

Klimatångest 1

Kan jag som företrädare för den yttersta högern finna någon nåd i Per Bolunds (MP) ögon. Jag tror knappast det, trots att jag sannolikt är den mest klimat- och miljöanpassade högertomten vid liv!

Per Bolund tycker att folk med så kallad klimatångest kan göra inlägg på sociala medier för att lindra oron. Det är givetvis en helt utmärkt lösning på ett virtuellt problem som får moderna syltryggar att ligga sömnlösa på nätterna.
Nu räcker det inte, inser Bolund, att en massa människor delger varandra sin ångest. Politikerna måste också dra sitt strå till stacken och hjälpa till.

Det är givetvis sommarens översvämningar, extrema hetta och höga vattentemperaturer gör miljö- och klimatministern Per Bolund (MP) orolig.
Att temperaturer varierar över tid och att problemen med översvämningarna nog har en hel del att göra med befolkningstätheten i drabbade områden bryr han sig inte så mycket om.
Dessutom är det allmänna och så kallat fria val på gång i Sverige. Då gäller det att piska i lite extra, särskilt för MiljöPhascisterna som inte precis rosats av opinionen den senaste tiden.

Om vi återgår till undertecknad och min klimat- och miljöanpassade livsstil kan man konstatera att jag förmodligen är gravt avvikande från normen.
Någon bil äger jag inte eftersom jag saknar, och alltid har saknat, körkort. Till jobbet tar jag mig via min hopfällbara cykel och tåg. Det är en spännande livsstil eftersom järnvägsförbindelserna från tid till annan kan vara lite halvskakiga mellan Halmstad och Göteborg. Praktiskt ur det perspektivet att jag hinner med att skriva bland annat texterna till min blogg ombord på tåget.

Jag lever i ett en-persons hushåll och tär inte särskilt på jordens magra resurser. Inte för att jag är snål, snarare på grund av att jag inte kräver mycket. Flyger utomlands gör jag inte av det skälet att jag av princip har sett det mesta och kan allt. För övrigt ger mig tanken att jäsa på en strand på andra sidan jordklotet krupp.
Sopsorterar gör jag också, en miljö- och klimatministers dröm med andra ord.

Tyvärr, för Per, är det inte alla som har möjlighet att leva samma privilegierade liv som undertecknad. Det är förmodligen förståelsen för det faktumet som utgör den största skiljelinjen mellan mig och Per. Det och synen på vilken inverkan vi människor kanske har på vår omvärld.

Jag tycker exempelvis inte att det är så konstigt att Tyskland, med en befolkningstäthet som är nästan 10 gånger högre än Sverige per km², drabbas hårdare av översvämningar. Att Östersjöns fiskar och musslor drabbas av förhöjda vattentemperaturer har ett mycket starkt samband med miljöföroreningar och försurning.
Visserligen är Per Bolund MiljöPhacsist och sålunda i det mesta känslostyrd snarare än rationell. Men karln har studerat biologi med marin inriktning och måste väl rimligtvis begripa att blotta antalet människor, och deras miljöingripande effekter, utgör det grundläggande problemet.

En lägre befolkningstäthet minskar risken för översvämningskatastrofer. Låggradigt förgiftade och försurade ekosystem står bättre emot temperaturvariationer.

Problemet för hela den miljöphascistiska rörelsen, åtminstone den mer salongsfähiga delen som Per företräder, är givetvis att det allvarligt skulle bryta mot värdegrunden att säga som det är. Nämligen att vi är för många människor som kräver ständig ekonomisk utveckling.
Därav humbugget om “klimatet”.

En gång i tiden, när MiljöPhascisterna var Miljöpartiet, kunde det passera som en relativt trevlig och frihetlig rörelse. Nu har det blivit ett erbarmligt maktparti som utifrån ett knapert opinionsstöd ska göra hela världen godare och bättre, åtminstone om man ser på saken som Miljöphascisterna gör.
Att ingen svensk med något förstånd i behåll håller med dem struntar de i.

Miljöphascisterna fortsätter glatt att underblåsa den så kallade klimatångesten och ser gärna att folk hjälper till genom sociala medier. Per Bolund sover säkert gott om natten på den huvudkudde av tungt politiskt ansvar för allas väl och ve, särskilt för de som inte önskar annat än att han ger attan i att lägga sig i, han säger sig ha.

Någon klimatångest behöver vi inte ha. Det enda vi ska frukta är ytterligare fyra år med MiljöPhascisterna i rikets ledning.