Kapitalet

En kan man vara säker på, kapitalet är beroende av lögnen om ständig tillväxtpotential. 

I den lögnen ingår myten om människors behov av att hela tiden förenkla, den bygger i sin tur på ett mycket enkelt faktum: att vi upplever att vi får mindre och mindre tid.

Som bekant poppar det hela tiden fram en massa startup-företag i parti och minut. Många av dem börjar nu få kalla fötter eftersom folk med pengar som måste förräntas och växa inte längre är helt överförtjusta att kasta dem i förlustslukande svarta hål i parti och minut.
Företagen vi talar om hyr bland annat ut fjantiga elsparkcyklar eller packar blixtsnabbt matkassar som transporteras ut till en hungrig och stressad medelklass.

Medelklassen upplever nämligen att mängden tid till förfogande blir mindre och mindre. Därför måste de hela tiden förenkla sin andefattiga tillvaro genom att fara fram på elsparkcyklar och få matkassarna hemlevererade.
I viss mening kan detta säkert vara sant, men i en annan mening är tidsbristen blott och bart upplevd eftersom den i grund och botten beror på att livet fylls med ytligheter och trivialiteter.

I en annan värld och en annan tid skulle man kunna tänka sig att livet bestod av bättre saker än ytlig konsumtion och livsförverkligande tarvligheter. Att det skulle finnas högre och ädlare syften än att sätta sig i livslång skuld för att bo och resa härsan och tvärsan, samt mer vettiga orsaker för oro än klimat och spridningen av apkoppor.
Men det är klart svårt att tro på en sådan värld när vi lever i den världen där dokumentärsåpa-skådisars massiva bakdelar dyrkas som höjden av civilisation och framgång.

I vår värld, härjad av dödsmördarvirus (som knappt tar livet av annars friskt folk) och extremhetta (som fordom omnämndes som högsommarvärme) samt stolpskott till socialister (samtliga riksdagspartier och hela jämrans regeringen), hoppar ivriga och kapitalstarka knäppskallar på snart sagt varenda liten trend bara man koppla ihop den med en så kallad applikation i mobiltelefonen.
Såsom uthyrning av cyklar och hemkörning av matkassar.

Problemet för dessa bolag är att maskineriet börjar hacka betänkligt. Man har missat en liten, liten sak. Någonstans på vägen är det så att affären måste börja gå med vinst och betala tillbaka sig. För även om centralbankerna i maskopi med regeringarna hela tiden försöker trycka nya pengar så är det en naturlag att någonstans måste ett överskott genereras för att allt ska sluta på plus. Det förstår minsta barnrumpa.

Ingenting blir givetvis lättare av att de flesta regeringar i någorlunda välutvecklade länder trodde att den bästa medicinen mot ett relativt ofarligt dödsmördarvirus var att stänga ner ekonomin så mycket man vågade.
Att en hypernervös soya-latte-marknad dessutom ska hantera upplevd rysskräck och helt verkliga besvär med en kommande kall vinter gör givetvis inte saken bättre.

För startup-bolagen är problemen högst verkliga. Detta är nämligen en situation som man inte helt enkelt kan snacka sig ut ur. Investerarna kräver kanske inte man ska göra omedelbara vinster, men de har tröttnat på den så kallade affärsmodellen. Det vill säga att kasta in obegränsade mängder pengar i företaget för dagen och hoppas på det bästa.
Både cykeluthyrare och springchasföretag som levererar matkassar måste skära ned och göra om. Det gäller även experter på massiva kreditförluster, jag tänker då närmast på företaget Klarna.

Bistra tider med andra ord. Ett smort munläder och löften om att man gillar olika, älskar Greta och har en oantastlig värdegrund visade sig vara suboptimalt när det enda man hade att erbjuda var trivialiteter.
Företagen kan anse sina affärsmodeller hur oantastliga som helst, stålarna ska ändå in.

Vd:n för Kavall som levererar matkassar på 10 minuter, Johan Tengberg, uttalar följande visdomsord i SVD: ”– Vi känner oss väldigt trygga med affären. Men som alla startuper är vi beroende av kapitalmarknaderna.”

Vilket sammanfattar problematiken mycket bättre än vad man kan tänka sig att den gode(?) Vd:n egentligen vill. Han är nämligen i grund och botten ointresserad av vad han kan göra för sina kunder, den ”hyperstressade” medelklassen som gång efter annan upptäcker att kylskåpet inte heller idag har fyllt på sig själv. Hans oroar sig för hur affärsmodellen ska finansieras av kapitalmarknaderna.
Sannolikt sitter han på sin post för att ägarna vill bygga upp en massiv marknadsdominans, tänk Google, som därefter kan kapitaliseras genom att sälja av schabraket.
Vilket är den moderna kapitalismens högsta syfte. Om det är sunt företagande är en annan fråga.

Vilket leder in på slutklämmen. Att modern kapitalism egentligen är helt väsensskilt från det som kan kallas sunt och normalt. Det är i alla fall långt ifrån den idealbild man har av strävsamma företag som i grund och botten finns till för att uppfylla människors behov.
Vilket kanske inte är så konstigt eftersom människor i gemen är så förvridna att de går på dumheterna, som behov av elsparkcyklar och blixtleveranser av matkassar.
Men det kanske är det vi ska förvänta oss i en värld där dokumentärsåpa-skådisars massiva bakdelar dyrkas som höjden av civilisation och framgång?