Intellektuell Funktionsnedsättning
Ett mindre känt faktum är att diagnosen intellektuell funktionsnedsättning ökade med 143 procent i Sverige mellan 2008 0ch 2020.
Det är Psykologtidningen som granskat statistik från Socialstyrelsen rörande vuxna med lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Det förekommer också oförklarliga regionala skillnader, i Örebro är ökningen med DSM-5¹ smått ofattbara 617 procent!
Socialstyrelsens utredare Peter Salmi menar att det kan handla om olika praxis på lokal nivå.
Personer med intellektuell funktionsnedsättning har vanligtvis insatser från habiliteringen. Utredningarna sker däremot ofta i psykiatrin och för barn även i skolan.
Karin Settergren är ordförande för den nationella föreningen för psykologer inom vuxenhabiliteringen. Hon menar att hennes medlemmar under senare åren anat en glidning i diagnostiseringen. Att diagnosen inte längre ses som exklusiv längre, det har blivit en psykiatrisk diagnos som alla andra. Man ser generationsväxling och hög personalomsättning som möjliga orsaker.
Eller för att återge det som Karin Settergren säger när hon uttrycker sin oro för att erfarna diagnostiker inte är inblandade: ”– Så psykologen har en känsla för skillnaden mellan att vara en tjomme som inte hänger med särskilt bra och att ha en lindrig utvecklingsstörning.”
I artikeln kan man också läsa att andelen barn i Stockholms särskolor ökat med 30 procent från 2016 till 2020. Det oroar inte alla inblandade.
Harald Schulz, psykolog i mottagandeteamet i Stockholms stad, konstaterar att andelen barn i särskolan rent statistiskt skall ligga på cirka 1 procent. Vilket det mycket riktigt gör även om andelen ökat från 0,9 till 1,2 procent, en reell ökning med 30 procent. Men frågan är då när man ser ökningen som riskabel?
För om åren var det så att man huvudsakligen använde psykometriska metoder, numera blir de mer kliniska. Ett problem med den glidningen i diagnostiken är att värdet på IK² 70 nu ersatts av högre nivåer, ända upp till IK 76.
Vilket alltså, om man ska tala klarspråk, ger vid handen att de som är påstått lindrigt intellektuellt funktionsnedsatta idag är bra mycket smartare än förr om åren. Alternativt begriper inte den som ställer diagnosen vad han sysslar med, eller begriper det mycket väl och gör sina överväganden av andra skäl.
Karin Settergren konstaterar att diagnosen inte är särskilt attraktiv för vuxna. ”De vill inte tillhöra kategorin handikappade och tackar ofta nej till LSS-insatser.”
Ändå står vi här med en ökning på 134 procent, i Örebro hela 617 procent. Den uppenbara slutsatsen måste vara att åtminstone vuxna i Örebro inte har något särskilt mot att diagnosticeras med lindrig intellektuell funktionsnedsättning, eller hur?
Samtidigt kan jag förstå att artikeln, som publicerades i Psykologtidningen den 2 mars 2022, inte fått större spridning i massmedia. Man anser sig nämligen ha ett mycket specifikt publicistiskt uppdrag därstädes, all kunskap är inte till för alla. För vanligt folk, du och jag, anses vissa insikter så att säga för tunga att bära.
Som att andelen barn i Stockholms särskolor ökat med 30 procent mellan 2016 0ch 2020. Eller att andelen lindrigt intellektuellt funktionsnedsatta i Örebro ökat med 617 procent sedan 2008.
En personlig reflektion är att det rent allmänt förekommer en fullständig diagnoshysteri i de västerländska samhällena. Själv ska jag vara behäftad med högfungerande autism, förr kallat Aspergers syndrom. Enligt vad jag får mig till livs via intervjuer i massmedia uppfattas diagnosen vanligtvis som ”befriande” när den fås i vuxen ålder. Vissa går till och med så långt att de kallar den för en superkraft.
Jag tillåter mig dock att tvivla på om det verkligen är ”befriande” och en superkraft.
Sannolikheten för att jag rent allmänt är en förbannat dryg besserwisser anser jag vara större.
Det lär hur som helst bli intressant att följa utvecklingen av historien kring våra medborgare med lindrig intellektuell funktionsnedsättning.
Till mina läsare kastar jag ut en fråga, vad kommer massmedia rapportera kring detta om 10 år?
- Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, femte upplagan, är 2013 års uppdatering av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, det taxonomiska och diagnostiska verktyget publicerat av American Psychiatric Association.
- Intelligenskvot, mer känt under sin engelska förkortning IQ.
